Rickard Ahlgren har släppt sin första officiella EP under namnet danmarck. Här fortsätter han med sin storslaget furiösa rock som han visade upp på singeln ”Mayfire” i höstas. Garaget är ett minne blott och ute på de stora vidderna far han fram som en orkan i de fyra låtarna. Hans röst pressar sig till det yttersta medan larmande, melodiska gitarrslingor sveper in över ljudlandskapet. Det finns något direkt och punkigt i hans låtar där han tar ett tema och kör på med ett intensivt beat i två-tre minuter, men du hittar också spår av goth, alternativrock, industri och mycket annat. Han skriver att han hittar inspiration till låtarna i allt från Arcade Fire och Hurula till The Damned och Nirvana, influenser som han väver in i sitt mörka och ödesmättade sound. Varje låt har sin speciella karaktär och du kan lyssna på fyra spåren här med hans kommentarer till varje låt:

Danmarck på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Om ”All Hail”: ”Texten handlar om olika saker, dels vikten av att vara hängiven något dels om att vi behöver en kortslutning av all IT , tfn, datorer osv ”All we need is another short circuit”. Musikaliskt är den inspirerad av Olle Ljungström och Hurula.”

Om ”Sessala”: ”Is there light in here?”. ”Handlar om osäkerheten kring val vi ställs för (inte TV-apparater…:)) finns det något bra med detta jag gör just nu…?
Musikaliskt inspirerad av Thåström, Kite och Nicole Saboune.”

Om ”Anavia”: ”Var den du önskar vara och var en förebild. Gör gott. Musikaliskt inspirerad av Nirvana , ”Endless Nameless” (gömt spår på Nevermind) samt Nine Inch Nails och Sex Pistols.”

London-bandet Secret Cameras värmer upp inför sin debut-EP med den andra singeln från plattan, ”It Doesn’t Matter”. Det är en låt som andas postpunk och alternativrock och ger mig en hel del vibbar av Suede. Det är en intensiv låt med en massiv refrängexplosion, men också en skön melodihook. Den första singeln är också värd en lyssning. ”Going Places” är något stillsammare med mer framträdande syntar, men ändå med samma täta, ambienta sound och en avslutning där de öser in allt de har.

Secret Cameras hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Jag skulle egentligen skriva om EP:n ”Hollywood”, som jag inte hann med i slutet på förra året, men vips så har duon The Red Fuze släppt en ny EP, ”Moonlight Drive”, som pockar på uppmärksamhet. Det är deras fjärde EP i ordningen och en EP där de går ifrån sitt tidigare garagerock-sound en del och går tillbaka till sina rötter.

Redan i de första takterna med ett funkbluesigt gitarrlick på inledningspåret ”Let Me Be Your Dog” börja foten stampa med. De fyller sen på med en härlig bluesrock som sjuder av liv, med orgelslingor, ett skönt groove och en catchig refräng. ”Don’t Call Me Baby” får mig att tänka på både Canned Heat och T.Rex men höjdpunkten kommer sedan med titelspåret på EP:n. Här serverar de The Doors-vibbar i kombination med sprudlande bluesrock med rock’n’roll-piano i en av de bästa låtarna jag har hört med dem.

The Red Fuze hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Trion SaidArtch, Moa McAllister, Judith Stocks och Elenoor Roovers, släppte debutsingeln ”Cash or Visa” i somras och det var en låt som satte sig direkt när jag hörde den, en bluesig, garagerock-ljudande låt med skönt crunchig gitarr och tungt driv. De följde sedan upp med EP:n ”In the Beginning of Time” under hösten och fyllde på med två låtar till. Det är låtar som får andas i ett lite större rum, har mer pop-melodiska färger och snygga röstharmonier. ”Always Been Crying” fastnar inte hos mig riktigt, men däremot den snygga ”Explode” som visar att de har många penslar att måla med.

SaidArtch på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Lovisa Thurfjell vet hur man ska be någon hålla käft och dra åt helvete. Senaste singeln ”Ha d bra (dra åt helvete)” är en sån där låt man skulle vilja spela upp i vissa lägen när frustrationen är så stor att den pyser ut som rökmoln ur öronen på en. Men man håller igen och muttra ett sammanbitet ”Ha d bra” och går därifrån. Lovisas punkigare sida i sitt nya projekt Hundmänniska kommer fram i den här låten och bandet passar på att ösa på med allt de har tills de exploderar i kakafoni, hämtar andan och pressar ut den sista ilskan i ett avslutande utbrott.

Låten är den tredje singeln från hennes kommande album, som släpps den 1 mars. Den första singeln skrev jag om i höstas och hon kom sedan ut med låten ”Inte längre”, en lugnare pop-melodisk historia, som jag passar på att lägga till här också.

Hundmänniska på Facebook – på Spotify – på Apple Music