Det börjar närma sig fredagkvällen och jag tänkte avsluta veckan genom att hjälpa till att ge er en skön känsla inför helgen. Här tänkte jag ta hjälp av Six Figure Transatlantic’s nya album ”The Owl”, vilket faktiskt är deras debutalbum, trots att de startade redan 1999.
Jag skrev om bandet för ett par år sedan och redan då var albumet på gång till våren därefter, men den som väntar på något gott… Och riktig gott är det, iaf om du gillar americana och singer/songwriter och ett skönt retrosound. Har du stött på bandet tidigare så känner du säkert igen några av låtarna, vilka har förekommit på tidigare EP:s.
Namnet Six Figure Transatlantic kom sångaren och gitarristen Mattias Dahl på, efter att ha läst det på en lastbil under en febersjuk tunnelbanefärd. De letade efter ett namn som stack ut, och tyckte det lät skönt och bestämde sig för namnet. Det visade sig sedan att det inte alls fanns något lastbilsföretag som hette så, utan Mattias hade läst fel.
Vill du lyssna på albumt ”The Owl”, så finns det tillgängligt på Spotify och andra tjänster. Bandet finns på Facebook och sin hemsida.
Örebrobandet The Tranq kom nyligen ut med sin debut-EP ”Peninsula”. Det är en EP och ett sound som har en fast förankring i åttiotalets dramatiska alternativa rock/pop: de stora rummen, gitarrsoundet, virveltrumman, leadsyntharna, manskörerna och drama-uttrycket i sången. Som väl är så tar de det precis lagom långt och blandar in en del indie-känsla från idag och gör det hela till sitt eget sound.
Vad gäller bandnamnet så berättar de att de tyckte om det karga uttalet i namnet samt beröringspunkterna med låttexterna, som de vill ska genomsyras av en subtil och lugn samhällskritisk hållning.
Runt nyåret släppte The Virtues singeln ”Hope”. En riktig snygg och stämningsfull ballad som du kan höra på här nedan och ladda hem fritt. Bandets sångare och låtskrivare Per Bergkvist skickade med en önskan om att uppmana att skänka en slant till barncancerfonden om man gillade låten. Ja, det får man göra i vilket fall som helst givetvis :)
”Hope” är den avslutande låten på bandets senaste album ”Beautiful Game”, det fjärde i ordningen, och som kom ut förra året. Jag har inte skrivit om det tidigare här och passade på att lyssna på det nu. Och det är ett riktigt bra rock/pop-album med mycket vibbar av Big Star och Tom Petty samt en dos tidig New Wave. Jag gillar verkligen det intima soundet på plattan, retro, luftigt och fullt av välljudande gitarrer som har gott om plats att sjunga ut. Lägg därtill Pers sköna rockröst, bra melodier och en del roliga utflykter som tex i den punkiga ”Liquid”.
Electronicaduon Posttod, som jag skrev om för drygt ett år sedan, är tillbaka med en ny release. Det handlar om det 7 låtar starka albumet ”Moon”, som finns att avnjuta på deras hemsida. Här finns en bra spännvidd av stämningar och texturer, från vackra ambient-stycken till mer energirika låtar med vissa vibbar av synthpop. Ett riktigt trevligt album att lyssna på.
Bandnamnet är en sammansättning av post (i betydelsen efter) och tod, dvs det tyska ordet för död, vilket i någon mening är tänkt att avspegla deras tankar och musik.
Oskar Blondell är normalt sett sångare i bandet Ben Hogun. Vid sidan om detta har han skapat soloprojektet The Forest Green, vilket enligt honom själv är hans egna kompromisslösa konstprojekt där han utan handbromsar kan testa sina gränser och göra precis vad han vill.
Det låter som perfekta förutsättningar för att skapa spännande musik, och bra blir det också vilket du kan höra här nedan i den första publicerade låten ”Slowmotion”. Ytterligare en låt, ”Only One”, släpptes för några dagar sedan, och fler är på gång, plus att han har ett samarbete på gång med deephouse-duon Vildmarken. Du kan följa hans musik på Soundcloud.
Namnet The Forest Green kommer från färgen på en gammal favorit-kofta, som han hade på sig när han skapade den första låten. Det beskrev dessutom perfekt vad han ville göra med projektet.
Den 28:e februari kommer The Mary Onettes ut med den nya EP:n ”Love Forever”. För första gången tar de hjälp av en extern producent, Dan Lissvik, vilket såklart också har påverkat soundet en del. De skriver själva:
Gone are the echoing reverbs, the 80′s guitars and the big, splashing drums. ”Love Forever” is a wonder of genre-blurring fearlessness drawing on ambient textures, avant-garde rhythms and intricate arrangements.
Som ett smakprov har de släppt den första låten på EP:n, ”Love’s Taking Strange Ways”, vilken du kan lyssna på och ladda hem här nedan. The Mary Onettes hittar du på Facebook eller på deras hemsida.
Att Tommy Svensson kan ratta synthar har vi sett förut här när jag skrev om Yngling i höstas. Han har även ett soloprojekt igång i eget namn där han utforskar andra elektroniska domäner.
Det är en ganska minimalistisk, avig musik där han också lagt på sin sång på flertalet spår. Rösten, sprucken, lite lågmäld ger det hela en lite speciell stämning när den kommer in. Du kan lyssna själv på hans Facebook-sida eller på Spotify. Här är två låtar:
Joakim ”Budji” Buddee” släppte förra året albumet ”Eldsjälar och bananskal”, ett hip hop-album som kanske inte riktigt låter som jag skulle förvänta mig att hip hop skulle låta som, sett ur mitt perspektiv som någon som bara nosar på genren lite då och då. Här hittar jag nämligen inga trummaskin-beats och synthbakgrunder utan grunden är trummor, bas, piano och framför allt akustisk gitarr.
Det fungerar alldeles utmärkt, och är väl snarare ett tecken på den stora bredden inom hip hop idag. Formeln på låtarna är generellt en traditionell vers-rap + poprefräng och han lyckas riktigt bra med båda delarna. Klistrigt snygga refränger, där han får hjälp av ett gäng sångare som tex Hilda Dahlberg, Lovisa Birgersson och Tom Goren och tajta rap-texter framfört på ett skönt, avslappnat sätt av Budji själv plus några gäster som PelleP och Adam Opinio, texter som bidrar med behövlig svärta i form av samhällskritik mot yta, kommersialism och cynisk politik.
Joakim Jakobsson spelade tidigare i The Search och startade förra året bandet Duellen tillsammans med argentinaren Brian Biezki. Brian lämnade sedan bandet, och istället kom de tidigare The Search-medlemmarna Tina Bergström och Mikael Saltzman plus Olle Bilius (Jeniferever) och Simon Lundström in i bandet. I december släpptes så en debut-EP med fem låtar.
Det är indiepop på svenska med ett mörkt stråk i sig, vibrerande av stämningar från 80-talets new wave. Där skiftar det snyggt från synthbaserade låtar till gitarrdrivna utan att stämningen trollas bort. Det är raka melodier som sätter sig snabbt på en riktigt bra EP som lovar mer.
Pal är Albin Johansson från Malmö. I december kom han ut med det 7 låtar starka debutalbumet ”Weeks”. Det handlar om en ganska soft, drömsk pop, lite åt det minimalistiska hållet. Mixen av analoga synthar, gitarrer, gamla trummaskiner och ofta en skönt rullande bas ger en speciell känsla över soundet. Det känns lite retro och jag kan inte låta bli att tänka på Air när jag hör ackordföljderna och basgångarna. Ett mycket trevligt album som du kan lyssna på på Pal’s Bandcamp-sida.
Namnet Pal tog Albin under 2007 när han la ut de första hemmainspelningarna på Myspace. Han ville då inte skylta med sitt namn och tyckte att Pal funkade som pseudonym med anspelningen på hans förnamn och betydelsen av ordet på engelska.
Lyssna på ny svensk musik och ladda hem mp3-filer. (höger-klicka för att ladda ner) Gillar du vad du hör? Sprid då musiken vidare! Länka och tipsa om artisten till dina vänner, skriv på din blogg och dina sidor och vi blir givetvis tacksamma om du länkar till denna blogg.
Alla låtar du finner på denna blogg, har blivit godkända för publicering av respektive artist.
Den 28:e februari kommer The Mary Onettes ut med den nya EP:n ”Love Forever”. För första gången tar de hjälp av en extern producent, Dan Lissvik, vilket såklart också har påverkat soundet en del. De skriver själva:
