Meadow Music

Suvi kom för lite sen ut med sin andra singel från sitt kommande debutalbum, vilket ska komma ut till hösten. ”Bleeding For Your Love” heter låten och är lite mörkare, kraftfullare och med tyngre beats än föregångaren, men fortfarande med en stark känsla av 80-talspop á la Sandra upphottat med lite nyare digitala synthljud.

Suvis hemsida - på Facebook – på Spotify – på Soundcloud

Folk-lofi-indie-pop-duon Old Amica, tillika rymdresenärer, har släppt den andra delen av ”The Burning Dot”, som jag skrev om i februari. Här är de med inledningsspåret ”Dunes” från den fem låtar starka EP:n.

Old Amicas hemsida – på Facebook – på Spotify - på Bandcamp

Nina Wiemer från Malmö kom förra månaden ut med sin EP ”Processing Eleven”, sin andra platta sedan debuten ”Electrotherapy” 2011. Det är singer/songwriterpop som handlar om saknad, missbruk, relationer och sökande som trots allt känns ganska upplyftande. Provlyssna på låten ”Epilogue” här nedan.

Nina Wiemers hemsida  - på Facebook – på Spotify - på Soundcloud

Magnus Bergman har fortsatt hela våren med sin ambition att leverera en singel varje månad. Han har verkligen hittat hem i sitt avskalade, jordiga sound som passar som hand i handske med hans röst. Senaste låten är något så spännande som en duett med Gösta Linderholm, japp just den Gösta Linderholm vars ”Rulla in en boll och låt den rulla” som jag tror alla, födda på sjuttiotalet eller tidigare, kan nynna på . Låten heter ”Drömmarnas Allé” och är en svensk tolkning av Faces/Rod Stewart-låten ”Gasoline Alley”, som Gösta också spelade in 1983. Det är bluesiga vibbar över denna låt där jag fascineras över hur nära de båda sångarnas röster ligger varandra och kan konstatera att Gösta is still going strong. Du hittar också mars månads singel ”Gryningstid” här nedan.

Magnus Bergmans hemsida – på Facebook – på Spotify - på Soundcloud

Det var tre år sedan Yamon Yamon släppte sitt utmärkta debutalbum ”This Wilderlessness”, men nu om en dryg vecka ska så nästa platta ”Uisu” komma ut. I väntan på den har de släppt singeln ”Sticks/Stones” som en försmak på hur det kommer att låta.

Yamon Yamon på Facebook – på Spotify – på Wimp

Fredrik Jonassons electronicaprojekt Silencio Stampa har jag skrivit om förut. Senaste albumet ”The Red Album” kom ut 2011, men han har sedan dess även släppt en rad singlar och EP. I mars kom det nya albumet ”Kalejdoskop” ut, ett album som jag tycker skiljer sig en del från det tidigare och som tilltalar mig än mer.

Jag sveps in varma analoga mäktiga synthar med svepande vackra melodier som andas inte så lite nostalgi från sjuttiotal och åttiotal. Han kryddar dessutom med ett par snygga ballader med sång av Jenny Gabrielsson Mare respektive Compute, där du kan lyssna på den sistnämnda här nedan med ”The Hours”. Riktigt trevligt album och bäst hittills från Silencio Stampa.

Silencio Stampas hemsida – på Facebook – på Spotify – på Bandcamp

Här är ett skönt spår med hip hop-bandet Anydaynow, ”Interstate 22″. Eller hip hop kanske är fel att säga, det kanske är bättre att säga souldoftande rock med rap. De har hursomhelst fått till en egen trevlig mix, inspelad, skriver de, i ett duschrum i en gammal nedsliten byggnad ute i skogen ett stenkast från en flygplats. Låten är hämtad från deras EP ”The Heartbreak” som kom ut nyligen. Nedan hittar du också deras debutsingel från förra året, ”College”.

Anydaynow på Facebook – på Spotify – på Soundcloud

Jag inleder veckan med Highmountain, akustisk singer-songwriter-pop med rejäla doser amerikansk folk i sig. Bakom projektet hittar vi Axel Högberg, från Stockholm och tidigare sångare i psykadeliabandet Lynx and Me. Under våren släppte han tvåspårs-singeln ”I Will & Above You” där du kan höra den vackra duetten Natalie Bergqvist ”I Will, Will You” här nedan. Debuten skedde i januari förra året med den utmärkta och egenhändigt inspelade ”Expectations On The Banyan Tree”, som du kan provsmaka här med ”You Can’t Walk Down the Same River Twice”.

Highmountains hemsida – på Facebook – på Spotify – på Bandcamp

Monogatari är ett band skapat av Sebastian Ungh. Med en öppen inställning till vad som kunde rymmas i musiken började han 2007 skriva och spela in låtar med hjälp av instrument från världens alla hörn; gammalt och nytt, leksaker och vanliga instrument samsades i låtarna och sammanfattades i debutplattan ”It May Have Seemed Like a Sign of Hope That the Birds Followed Them Out Into the Vastness of the Open Sea”.

En liveuppställning formerades, som efter flera medlemsbyten har landat i en septett, vilken uppträder med många instrument som tex: banjo, charango, dragspel, gitarr, trummor, bouzouki, fiol, ukulele, leksakspiano, klockspel, stylofon, munspel och en massa percussioninstrument. För några veckor sedan släpptes det nya albumet ”One Step Forward and Two Steps Back?”, vilket är det första i en trilogi med album, som ska komma ut under året. Plattorna kommer ha lite olika inriktning, där den första har en akustisk, stillsam känsla med mycket gitarr och olika typer av stränginstrument. Ganska avskalad, folkligt ljudande från olika håll och ibland lite sagostämning över det hela. Lyssna på ett smakprov här nedan.

Monogataris hemsida – på Facebook – på Spotify – på Soundcloud

Karin Ström är kanske mest känd tidigare för sina egna electronica-produktioner. Efter sex år av ensamt producerande kände hon dock ett behov av att ha sällskap i studioarbetet, vilket ledde till att hon i USA gav sig in i ett samarbete med producenten Mark Ephraim (A Nighthawk, Sibille Attar, Sofia Knapp). Tillsammans med musikerna Kevin Barker (Feist), Parker Kindred (Godspeed You! Black Emperor), och Tyler Wood (Antony & the Johnsons) spelade de in de två låtarna ”New York” och ”Los Angeles”   i Vibromonk Studios, Brooklyn. Hon berättar vidare att låtarna är de första i ett större projekt med låtar som handlar om hennes förhållande till olika städer.

Karin Ströms hemsida – på Facebook – på Spotify – på Wimp – på Soundcloud