Uttrycket ”Gör så gott du kan” kan vara både en tröst och en förbannelse. Det är också titeln på MANKKU [mancko]:s, aka Magnus Fagernäs, senaste singel, en försmak på kommande plattan ”Det var allt för stunden” (release den 17 november). Låten har tidigare släppt i en akustisk version, som spelades in live i studio. MANKKU säger dock att det är först nu som låten verkligen låter som han hade tänkt sig från början.

Det är en mörk stämning i den här låten där syntar sveper omkring som svart rök och bygger upp till en tung folkrocksdoftande refräng medan MANKKU spelar ut sin intensiva dramatik. Intressant nog så blir det folkviseaktiga i låten tydligare nu än tidigare, vilket bara understryker det tidlösa i berättelsen. Låten får också en filmisk känsla i avslutningen med en ödesmättad stämning, som om vi bevittnar de pyrande resterna efter ett slagfält. Mörkt, vackert och gripande.

Mankku [mancko]s hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Jag tänkte starta dagen med en ny folkrock-singel och video från The Bland. De har en historia av snygga musikvideor sedan tidigare och den här är inget undantag. En kul tolkning av texten och en catchig låt.

The Bland på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Det har varit en trög start här i bloggen detta år. Jag har på intet sätt lagt ner, utan det är så enkelt att andra ärenden har kommit ivägen. Här kommer ett inlägg till i alla fall och sen får vi se.

För ett halvår sedan skrev jag om Jonas Carpings singel ”The Last Approval”, som var en försmak på detta album, ”Cocktails & Gasoline”. Singelspåret tronar som första låt och är definitivt en av höjdpunkterna på plattan, ett spår som visade upp ett både större och tyngre rocksound än vad jag har hört tidigare från honom. Det går igen på flera låtar på albumet, men här finns en stor spännvidd ända ner till det naket folkliga med endast akustisk gitarr i hand. Han är som en gatans rockpoet med sinne för det rebelliska och dramatiska, som har tagit sig upp på Americana-scenen och ställer sig och delger sin livserfarenhet med svärta och glöd. Och här gör han det bättre än nånsin tidigare. Lyssna på tre spår från plattan här.

Jonas Carpings hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music – på Bandcamp

The Echo Field

The Echo Field – ”The Echo Field” EP

Bakom The Echo Field hittar vi Tomas Hellberg och Niklas Mellberg, vilka på sin debut-EP i höstas fick hjälp av Billy Cervin (Side Effects) på gitarr och Oskar Nylén på bas. De fyra låtarna utstrålar glad, melodistark powerpop med en anda av 60-tal. Här finns gott om analog värme, tidstypiska harmonier, arrangemang och körer som minner om den tiden. Det ska ändå inte tas helt för en retroplatta utan här finns en fräsch egen touch och andra senare popreferenser både från 70-tal och senare som lyser igenom. En debut-EP som ger mersmak.

The Echo Field på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Roadside Member and the Crouch – ”Somehow Psychadelic” EP

Här är ytterligare en utmärkt EP som släpptes i höstas. Det är Roadside and the Crouchs tredje EP och de visar upp en underbar folkrock och Americana, med en drös av smittande melodier och en förträfflig sång från Billy Lantz.

Roadside Member and the Crouchs hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Micael Matias – ”Stockholm Syndrome”

Micael Matias är en singer/songwriter från Jönköping som hittills har släppt en serie singlar, varav denna, ”Stockholm Syndrome” kom ut för ett par månader sedan. Han har en riktig skön baryton-röst som får leva ut i folkinspirerad rock med bra melodier. Jag passar på att ta med en tidigare singel också, ”When the Winter Turns Into Summer”.

Micael Matias på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Jonas Carping ska släppa sitt andra album den 7:e oktober. ”Cocktails & Gasoline” ska det heta, och för att ge oss en föraning om hur det kommer låta har han släppt några låtar innan. Du kan lyssna på dem här nedan. Hans varma, dramatiska stämma känns igen, men ljudkostymen är lite annorlunda från tidigare denna gång. Hans folkdoftande låtar är inbäddade i ett större sound, med ekande gitarrer som påminner om både Mark Knopfler och U2 och där pådrivande pukor lotsar oss fram till stora, öppna refränger. Vackert, behagligt men också med nerv och dramatik.

Jonas Carpings hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music – på Bandcamp