”Nattens atmosfär fångades någonstans i London, Dusseldorf, Chelmsford och Lund, städer som har varit ett hemma vid olika tillfällen för San Jua. ‘Laid To Waste’ tar oss med genom den gåtfulla nattens rytmer.” Så skriver den svensk-engelska duon San Jua om sin debutsingel. Och visst fångar de stämningen och känslan av en stad i vila, någon gång efter att det sista ekot av nattlivet har dött ut och innan allt på nytt vaknar till liv av de första solstrålarna. Suggestivt och ensamt med ens egna tankar men ändå behagligt.

San Jua på Facebook

Om du har lyssnat på bandet YAST så har du hört Marcus Norberg sjunga förut. Som en ventil för låtar som inte passar in i hans andra projekt har han nu lanserat sig som soloartist också, förvisso med god hjälp av medlemmar från YAST, Nightmen och Mixtapes & Cellmates. Här gräver han sig nästan ända ner till Nick Caves mörka toner och svärta i en countrydoftande ballad som ändå lättas upp av den skimrande stämningen vi känner igen från YAST. Jag önskar knappast att han lägger de andra banden åt sidan, men detta gav definitivt mersmak.

Marcus Norberg and the Disappointments på Facebook – på Spotify – på Apple Music

London-bandet Secret Cameras värmer upp inför sin debut-EP med den andra singeln från plattan, ”It Doesn’t Matter”. Det är en låt som andas postpunk och alternativrock och ger mig en hel del vibbar av Suede. Det är en intensiv låt med en massiv refrängexplosion, men också en skön melodihook. Den första singeln är också värd en lyssning. ”Going Places” är något stillsammare med mer framträdande syntar, men ändå med samma täta, ambienta sound och en avslutning där de öser in allt de har.

Secret Cameras hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Idag bjuder Feivel, aka Elin Hörberg, på det första smakprovet från sin kommande platta ”My Mind and the Thunder Sky”, som släpps den 8 mars. ”A Die-Hard Piece” heter låten och är skriven tillsammans med Peter Liddle från det engelska bandet Dry the River. Det är en riktig pärla till poplåt som balanserar mellan vemod och uppåtsträvande skirt, ljusa melodier och mellan inre stormar och lugnande visshet.

Feivel på Facebook – på Spotify – på Apple Music

I slutet på förra året hade hon dessutom ett samarbete med den franske producenten The Last Port i en remix av hennes låt ”Home”. Här möts hennes organiska sound och hans elektroniska ljudrymder i en spännande mix:

Jag skulle egentligen skriva om EP:n ”Hollywood”, som jag inte hann med i slutet på förra året, men vips så har duon The Red Fuze släppt en ny EP, ”Moonlight Drive”, som pockar på uppmärksamhet. Det är deras fjärde EP i ordningen och en EP där de går ifrån sitt tidigare garagerock-sound en del och går tillbaka till sina rötter.

Redan i de första takterna med ett funkbluesigt gitarrlick på inledningspåret ”Let Me Be Your Dog” börja foten stampa med. De fyller sen på med en härlig bluesrock som sjuder av liv, med orgelslingor, ett skönt groove och en catchig refräng. ”Don’t Call Me Baby” får mig att tänka på både Canned Heat och T.Rex men höjdpunkten kommer sedan med titelspåret på EP:n. Här serverar de The Doors-vibbar i kombination med sprudlande bluesrock med rock’n’roll-piano i en av de bästa låtarna jag har hört med dem.

The Red Fuze hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music