Inledningspåret ”Overture” med ett mässande, ekande piano, en växande mörk atmosfär och en tunn sträng på gränsen till att brista sätter stämningen från början. När jag lyssnar på Jenny Garbrielsson Mares nya album ”Comb the Wicked” påminns jag snart om den mörka stämningen från hennes duosamarbete med Fredrik Jonasson, White Birches. Men även om de elektroniska effekterna är en viktig komponent så är det framför allt ett organiskt sound här som bildar grunden i låtarna. Orgel, piano, bas och percussion bygger upp ett sparsmakat, suggestivt sound i lågt tempo medan Jennys mjuka röst svävar över det hela som ett andeväsen.

Hon skrev låtarna under en månads vistelse i Brooklyn för ett par år sedan och lät miljön inspirera musiken på olika sätt. Brooklyn Bridge, Washington Avenue och den heta brittsommaren möter religiös symbolik, mörka väsen och tankar om skuld i en stundom meditativ nattlig resa. Det närmaste jag kommer att tänka på som referens är Nick Cave, men i övrigt är det här ett högst eget album där Jenny har brutit sig loss från de vanliga låtstrukturerna. Här får hon också god av hjälp av Michael Blair, en artist som bland annat har arbetat med Tom Waits och Lou Reed, och som här har lagt percussion och trummor på låtarna på ett högst varierat och väljudande sätt, från de marschliknande rytmerna på ”Dig Real Deep” till gospelklappen på ”Hard Times”. Det är en platta som egentligen förtjänar att lyssnas igenom från början till slut, men jag gör ett försök att plocka ut ett par smakprov här:

Jenny Gabrielsson Mares hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music – på Bandcamp

Du kan ha stött på Gus Ring i ett helt annat sammanhang, som sångare i metalbandet Siberian. Här är han dock helt solo med sin gitarr i musik som han själv kallar för akustisk drömpop. Hittills har han släppt ett album och två EP och är på väg mot en ny fullängdare ”Hypnoseas”, som släpps i april nästa år. Den förra EP:n ”In search of the wonderful life” var riktigt bra och det första smakprovet från den kommande plattan, ”Swim” här nedan, lovar gott inför våren. Hör själv här.

Gus Rings hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music – på Bandcamp

Mindre Modiga Män hette ett band från Skellefteå som visade framfötterna under första halvan av 90-talet på tre album. Namnet lät direkt bekant och när jag lyssnade in mig lite så kände jag framför allt igen låten ”Snälla mamma”, som måste ha spelats en del på radion på den tiden. Ett par decennier senare blev sångaren och frontmannen i bandet, Magnus Löfstedt, sjuk i cancer. Hans kämpade mot sjukdomen under en längre tid och när de gråa molnen gav vika för en stund tog han återigen fram låtskrivarpennan.

Han skrev två låtar, ”Sommarn kom” och ”Bitter och barnslig”, vilket fick hans gamla bandkamrater att plocka upp instrumenten igen och spela in låtarna. Tyvärr hann Magnus inte lägga sång innan sjukdomen återigen tog honom i sitt grepp. Bandet slutförde dock produktionen genom att Per Strömbro gick in och sjöng på låtarna och som en hyllning till Magnus Löfstedt har de i dagarna släppt en singel som en hyllning till honom.

Det kan vid en första anblick kännas märkligt med en sommarlåt så här mitt i vintern, men i sammanhanget kan det inte vara lägligare. I den svåraste, mörkaste stunden skrev han den här upplyftande, poetiskt vackra visan som sjuder av livskraft. Han lämnar efter sig en dos av den positiva energi som drev honom och som också hörs i bandets tidigare musik. Here’s to you Magnus!

Mindre Modiga Män på Facebook – på Spotify – på Apple Music

För sin musik kunde Göteborgs-kvartetten Ocean inte ha valt ett bättre namn på bandet. För det är så det känns. Det är drömskt, meditativt och mjukt melodiskt, det är rogivande men ibland också rafflande storslaget och hela tiden i högsta grad levande. På sin debut-EP ”In Another Place” har bandet skapat ett underbart organiskt sound i en stil som känns som en blandning av folkliga färger från förr och indiepop. De tre låtarna håller lika hög klass allihop och utforskar olika stämningslägen från det stillsamma till det dramatiska. Lyssna på två av spåren här nedan.

Ocean på Facebook – på Spotify

Johan Hirvi från Panetoz har också en låtskrivarkarriär igång vid sidan av bandet, där han kallar sig för Sowlkid. För ett par år sedan stötte han på den amerikanske sångaren Drew Vision på nätet och fångades av hans röst. De fick kontakt med varandra och så småningom ledde det till ett låtsamarbete. I april i år åkte Johan till New York och spenderade ett par dagar i studion med Drew och några månader senare, i augusti, kom sångaren till Stockholm där de spelade in fem nya låtar med fem olika team.

”Without You” heter det första smakprovet från de sessionerna och det känns också precis som en snygg blandning mellan svenska electropop-vibbar och amerikansk R&B- och soulkänsla. Drews röst är också något över det vanliga, en härligt öppen stämma som påminner mig lite om John Legend och med en grym soulkänsla. Han släppte sitt debutalbum ”The Balance” tidigare i år, en platta som har fått förvånansvärt lite uppmärksamhet, framför allt med tanke på hur bra det är. Förhoppningsvis blir det fler som upptäcker honom nu i det här nya samarbetet, i en låt som i mina öron har all potential att erövra en stor publik. Låten är skriven av Drew Vision, Lisa Desmond, Chris Wahle och Sowlkid.

Drew Visions hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music