Efter att ha lyssnat på snygga polerade rock- och pop-produktioner så känns det ibland riktigt befriande att lyssna på något som lägger polerduken åt sidan, pluggar in instrumenten och bara kör. The Nature kan fungera bra för detta.

Deras punkiga garagerock på svenska, eller garageiga punk om du så vill, känns som en sån ventil. Medlemmarna Zeta, Robban och André kommer från banden Alouatta, Makabert Fynd och Östermalm och startade The Nature som ett experiment, utan någon uttalad riktning.

Nyligen släppte de en split 7″ tillsammans med Ignatius, som finns att lyssna till på Spotify, och håller nu på att spela in mer material.

Lyssna mer på deras Myspace-sida. Här är två låtar:

Din Medicin
Hård

Mokadas, en duo bestående av Jonas Lindér och Peder Andersson, kom i höstas ut med sitt debutalbum (Hjördisc Records). Jag lyssnade snabbt på dem för ett tag sen, men det fastnade inte, utan jag lade det åt sidan ett tag. För en månad sen så gav jag det en ny chans, med lite mer uppmärksamhet och ja, nu fastnade det ordentligt. Som en kardborreboll som jag inte kan ta av bort och vill lyssna på igen och igen.

De har ett eget sound där jag tror man kan hitta många referenser beroende på var man kommer ifrån i sitt eget lyssnande. Någon beskrev dem som ett uppdaterat the Doors, vilket inte är en dum beskrivning. Själv känner jag att det är som en garagig punk-new wave som möter powerpop, Bowie och Psychadelic Furs med lite Talking Heads som krydda.

Känn efter själv i ett par låtar här. Vill du upptäcka mer så kan du besöka Mokadas på Myspace och på Hjördisc Records.

Love Hate
Kickon Jesus

Läs: CDBaby om Mokadas

Hiphop har på senare år förgrenat sig och och bildat avarter. En av dessa heter ”Grime”. Det blir ofta lite diffust när man förklarar vad Grime är och hur det låter. Men man kan säga att det är lite smutsigare, lite tyngre, lite mer techno/electronica och lite mörkare än traditionell Rap. En av mig veterligen två grimeare i Sverige, Kid Colt(den andra är Max Peezay), har på senare tid bl.a gjort ett bejublat inhopp på Contrahesives nya album Reflection is Relative i låten Gutter Music samt släppt en mp3 tillsammans med Machete Productions.

Kid spottar som om han gått på gatorna i Londons förorter hela livet. Grimen han gör är riktigt hård, flowet tungt och lyriken högoktanig. Man kan tänka att om Vanilla Ice och MC Hammer framstod som töntiga när gangsterrappen kom framstår nu gangsterrappen som töntig när Grimen och Kid Colt ser dagsljuset, eller mörkret(!?).

Istället för att jag vidare presenterar Kid Colt’s tunga stil låter jag Kid Colt presentera sig själv och Grime för er.

Jag frågade Kid Colt bl.a om hur hans tid i London influerat honom och hur han hittade grimen.

Det stämmer att jag har bott i London, 6 år totalt vid 2 tillfällen. Rent musikaliskt spelade jag faktiskt bara trummor i ett hardcore-band, haha. Inte så mycket hiphop alltså. Dock hade jag många bekanta som sysslade med hiphop och sen fanns det många grime-mc’s i min skola. Jag observerade scenen väldigt mycket under london-tiden men det var inte förens jag flyttade hem till Sverige som jag plockade upp micen och började rappa

Jag frågade också vad han tycker om Dizzee Rascal och Max Peezay och om han kunde se sig själv i de två:

Dizzees första två plattor lyssnade jag riktigt mycket på och han var länge en av mina favorit-mc’s. I dagsläget vet jag inte om jag tycker att han är så mycket grime överhuvudtaget. Han säger faktiskt inte så mycket nu för tiden vilket är synd. När jag hörde Discokommitéen för första gången blev jag helt ställd. Jag minns att jag tyckte den var så jävla fet och det var delvis det albumet som fick mig att vilja köra grime. Musikaliskt ser jag mig nog inte i någon av artisterna men jag har nog inspirerats mer av Max Peezay eftersom jag gör svensk-grime och mina texter relaterar mest till Sverige och min omgivning här.

Kid Colt – Flush out the crap (Machete Prod)

Kid Colt – Statement (Grime)

Kid Colt på Myspace

Whoa om Kid Colt

”Good Karma Café” heter debutalbumet från The Plastic Pals, vilket kom ut nu i höstas. Ett gediget, sprudlande rock- och powerpop-album med en samling starka låtar med The Plastic Pals eget speciella sound. Det känns som en skön retroblandning sammansmält till något nytt. Jag får så många olika associationer av det här så jag får svårt att hålla isär de alla i någon form av beskrivning.

60-talspop, psykadelia, Blue Öyster Cult, Television, och ja det känns både städat och ruffigt på samma gång. Håkan Soolds sång är riktigt skön och kanske är det som knyter ihop allt till en helhet. Ett riktigt bra album som bara växer varje gång jag lyssnar på det.

Här nedan hittar ni ett par spår från Good Karma Café plus en video. Gå vidare till The Plastic Pals på Myspace för att lyssna och läsa mer.

She’s Going Back:

Here Comes the Sun
Long and Lovely

Medryckande är bara förnamnet när jag lyssnar på Square. Det börjar rycka i benen och jag önskar att jag förflyttades till någon festival-partyscen någonstans så jag kunde leva ut det helt och hållet. Och jag som inte ens gillar att dansa.

Höghastighets-ska kan jag ju försiktigt börja med att beskriva det som. Men det är ska som du aldrig hört det förut. Rock, punk och en massa andra influenser fulländar detta till en egen mix jag i alla fall inte har hört någon gång förut. Blåsare som får jobba stenhårt, en grym rytmsektion, sköna gitarrer och en sångare som ger så mycket så jag kan höra hur svetten rinner.

Två album har de bakom sig och ett tredje är utlovat den 21 november. Här nedan hittar ni några spår från den.

L-l-l-let Us Into Mama’s House!:

Mr P and His Pushy Machine
HC Bad

Läs mer om Square på deras hemsida och blogg
och lyssna mer på deras Myspace-sida