Killer Clan of F.U.N.
Jag har väntat länge nu på Killer Clan of F.U.N.:s utlovade debutalbum. För ett tag sedan hörde jag ett par demo-låtar som lät intressanta, men det var svårt att se var det det skulle landa i slutändan. Så, för någon vecka sedan fick jag, efter ett år av väntan, äntligen lyssna på skivan. Och det var en total överraskning för mig.
Vägen hade lett fram till ett album som var fullkomligt sprudlande av rock’n’roll ut i dess yttersta fingerspetsar. En gitarriff-fest som fick mig att hoppa upp och ner och skrika med i Maniac Daniels sång. Referenserna regnar ner över mig, som tex Motley Crue, Accept, Guns’n’Roses, Aerosmith, Rainbow, AC/DC, The Rolling Stones och många andra. Ändå så liknar det inget annat.
Maniac far iväg som en ostyrd Scud-robot och får mig ibland att känna det som om Beastie Boys till fullo hade tagit över ett hårdrockband. Bedlam lägger gitarrer som distinkt hamrar in rock’n’roll i min själ. Gitarrer som lutar sig framåt i sin energi och nästan hotar med att släppa en bomb i rummet. Samtidigt ekar bluesens sköna stämma i musiken, både i form av känsla och Maniacs munspels-lirande.
Som tur är ger dom mig en andningspaus ibland och gnistrande akustiska gitarrer kommer in, Maniac visar upp ett förvånansvärt brett register och allt bara limmas samman.
Lyssna mer på Killer Clan of F.U.N.:s Myspace-sida, och där kan du också beställa skivan.
Tattletail
Tellin’ Lies