Dreams of Dusk
Man skall vara opartisk, är det sagt. Och det är jag kanske inte alltid. I alla fall inte denna gång. Saken är nämligen den att jag känner flera av personerna i Dreams of Dusk, och att jag därtill har varit trummis i bandet. Men det spelar ingen roll. För jag är säker på att jag hade hyllat dem ännu mer om jag varken kände dem eller hade spelat med dem.
Bandet startades under 2000/2001 av dess flitigaste medlemmar, Alexandra Pajuluoma och Martin Berglund. Oavsett vad är jag glad min vistelse bakom trumsetet inte varade längre än något halvår fram till 2002. Annars hade de förmodligen aldrig blivit så bra som jag tycker att de är idag. Helt klar är att de aldrig hade varit såpass tajta och samspelta, om jag skulle ha varit kvar.
(För den vetgirige har jag lyckats googla mig till en liten artikel i Groove från år 2002, då bandet hette ”The Story of Arden”. Se sidan 7!)
Nåväl. Efter flera år av gigande, komponerande och annat slit finns de tack och lov idag fortfarande vid liv. Och, vill jag säga, är bättre än aldrig förr! Vad är det då som gör Dreams of Dusk så pass bra? Jag vet inte riktigt. Det lär i alla fall inte spela någon roll att de är ifrån Stockholm, att de är 7 pers i originaluppsättningen, eller att de alla är mellan typ 28 och 38 år.
Någonting som däremot lär spela stor roll, och som jag verkligen gillat sen första början, är deras blandning av stråkinstrument och rockelement. Jag kanske är naiv eller bara okunnig, men mig veterligen så åstadkommer de ett sound som jag inte direkt vågar påstå att jag hört någon annan stans. Att sången dessutom är ypperligt vacker, och att låtarna som sådana är superba gör ju inte saken sämre heller. Men… som man brukar säga i såna här sammanhang: lyssna och avgör själv!
Dreams of Dusk på myspace: www.myspace.com/dreamsofdusk
Här har du i alla fall ett gäng låtar från deras senaste demo (som väl med tanke på kvaliteten borde ha getts ut på riktigt redan vid färdigställandet):
