Warning: Declaration of dc_wp_base_3_0_0::init($args) should be compatible with dc_base_3_0_0::init() in /var/www/meadowmusic.se/public_html/blog/wp-content/plugins/dcoda-widgets/library/classes/wp/base.php on line 3
Pär Berglund | Meadow Music - Part 353
Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/meadowmusic.se/public_html/blog/wp-includes/post-template.php on line 284

Andreas Lundgren

1 augusti, 2008 at 6:45 f m

Andreas LundgrenAndreas Lundgren kommer tillbaka till oss som ”Bad Buddha”, hans senaste album som han låter oss fritt hämta hem från hans hemsida. Det är ett album som är rikt från influenser från alla möjliga håll; rock, blues, folkmusik, funk och mycket mer; rätt in i en härligt sugande mix som jag inte kan beskriva annat än som just Andreas Lundgren. Jag dras in i låtarna i deras drivande rytmer som går igenom allt på olika sätt.

Det är en öppen Andreas vi träffar här och det känns som en resa in i mörker, ut i ljus, från separation till längtan till kärlek.  Och allt förmedlat med Andreas speciella röst, en avslappnat, ja cool röst som når ända fram.

Jag tycker detta är bland det absolut bästa och fångande jag hört i år och jag bara lyckönska er att ni kan ladda ner hela albumet ”Bad Buddha” från hans hemsida. Dessutom bjuder han på sina två tidigare album ”Grande Cocktail Magic” och ”Green Loafers & Husky Freaks”, också helt fria att ladda hem.

Fyra låtar att lyssna på och ladda hem från ”Bad Buddha”:

Breathing Gas
Purple Wonderlight
What the Hell
Moondance Woman

Andreas Lundgrens hemsida ”Banned From USA”

Andreas Lundgren på Myspace

Pär Edwardson

30 juli, 2008 at 7:00 f m

Pär EdwardsonJag har egentligen aldrig fått nån riktig känsla för CD-skivan som fysisk produkt. Den där känslan att hålla i den, titta på den, öppna den och upptäcka den. Jag har aldrig kommit i närheten av den spänning jag kände när jag höll i en efterlängtad vinylplatta. Nostalgiska illusioner? Måhända. Och även om det knappast förklarar de stora skeendena i musikvärlden, så har det åtminstone för mig fått följden att jag tämligen själsligt smärtfritt har kunnat övergå till en mer eller mindre fullständig digital hantering av all min musik.

När jag för någon dryg månad sedan fick Pär Edwardsons album ”Bodybuilding – but with centimetre” i mina händer, väcktes dock den där gamla ”hålla i ett fysiskt album”-känslan till liv igen.  Klokt nog så var den gamla fula genomskinliga plastkassetten bortkastad till förmån för ett omslag i hårdpapp. På utsidan så stoltserar huvudpersonen själv med ett porträtt taget i ungdomen med tidstypisk frisyr och klädsel. När jag sedan öppnade albumet fann jag ett flertal andra porträtt från samma period med namn under. Kan det där verkligen vara Kee Marcello? Nä det kan det väl inte, eller? Ett litet fotoalbum helt enkelt. Till höger i utviket fanns det en liten ficka med en hopvikt miniaffisch. Utvecklad visade den upphovet till albumets titel ”Bodybuilding – but with centimetre” och på baksidan alla låttexter. Ett litet miniäventyr helt enkelt.

Ett äventyr var det också att lyssna igenom skivan. Och en rejäl överraskning för mig, trots att jag hade lyssnat en hel del på Pär Edwardson innan. Jag förväntade mig en skiva fylld med hans omisskännliga poplåtar, sen-Beatles-melodiska men med hans egna touch på, egna i sig själva och som sätter sig i sinnet efter ett par genomlyssningar. Satiriska, underfundiga texter och med vissa fraser som tillsammans med melodin etsar sig fast. Och visst fann jag dessa låtar, men jag fann mycket mer än så.  Här fanns lo-fi-blues, hårdrock (med ovan nämnde Kee Marcello som gäst), ett par covers (Thunderbolt, Whip It!), mellanspel, en Wienervals, långa låtar, korta låtar. Och då självklart också dessa fantastiska låtar jag kände sen tidigare.  Förvirrande? Knappast. Det blir en fantastisk helhet som jag inte tröttnar på att lyssna på, där allt hålls ihop av den känsla som Pär Edwardson ville förmedla när han skapade albumet. Ett riktigt jäkla album.

Oavsett om plastskivorna kommer försvinna eller ej, så hoppas jag verkligen att man fortsätter att göra album, helheter där det finns plats för mer än bara de mest omedelbara låtarna. Kapitel, tidsmässiga eller ej, i artisternas konstnärsskap som vi kan läsa igenom och gå tillbaka till och uppleva. Vad gäller Pär Edwardson, så vet jag att han har ett nytt album på gång, och det är jag tacksam för.

Här nedan bjuds det på tre låtar från albumet ”Bodybuilding – but with centimetre?”:

God’s Greatest
Coffee Drops and Lemon Curd
Into the Dark

Läs mer och lyssna:

Pär Edwardson på Myspace

Pär Edwardson på Allears

In Bloom

28 juli, 2008 at 7:00 f m

In BloomGränsande till musikstilar som nästan känns överladdade numera, med mängder av duktiga band som låter lite för lika, så har In Bloom definitivt hittat en egen väg. Här blandas både grungeighet och sköna melodiska refränger, men det som gör att de känns mest egna är själva soundet. Gitarrgrunden är lätt distade akustiska gitarrer, förda av sångaren och låtskrivaren  Pär Eriksson, vilket gör att man kommer närmre på något sätt. Detta understryks också av känsligt arrangerade låtar och bra texter.

Bandet har nu i juli släppt sitt debutalbum ”With Faded Lights” på Blue Topaz Recordings och jag är stolt över att nedan kunna presentera två låtar från albumet, ”Somewhere” och ”Succed”.

Videon till Somewhere (och ja, det var jobbigt att springa och sjunga samtidigt, enligt uppgift)

Somewhere
Succeed

In Bloom’s hemsida

In Bloom på Myspace

Victoria Lagerström

25 juli, 2008 at 7:00 f m

”Heaven Sent”, Victoria Lagerströms nya album, är fascinerande vackert och fyllt av olika känslor.  Jag slås av hur stort det känns, trots att det är så avskalat.

Och jag slås också av, efter att ha lyssnat ett antal gånger, hur omsorgsfullt producerad varje låt är, där varje låt har sin egen karaktär och känsla. Instrumenten känns som att de är väl valda efter vad varje låt kan erbjuda efter principen ”less is more”, och inte efter vad som är den gängse sättningen i bandet. Och över allt detta Victorias soul-jazz-känsliga mjuka röst, som en mellangammal Joni Mitchell.

Ni förstår säkert vad jag menar när ni lyssnar på låtarna nedan. ”Heaven Sent”, titelspåret, med en latinsk känsla, en jazz-skön känslig kornett, ödslig, som spricker upp i en lite jazz-poppig refräng, som en replik på ett sent Mecano.

Och den underbara ”If I Say Yes” där de jazziga influenserna slår som mest igenom och liknelsen med Joni Mitchell ligger närmast för mig och en skön, känslig saxofon beledsagar lyssnaren från den första refrängen och framåt.

Lyssna och njut

Heaven Sent
If I Say Yes

Läs och lyssna mer på Victoria:

Victoria Lagerströms hemsida

Victoria på Myspace

The Deer Tracks

23 juli, 2008 at 7:00 f m

The Deer Tracks började som ett rent studioprojekt och sidoprojekt för de två medlemmarna Elin Lindfors (Twiggy Frostbite) och David Lehnberg (Leiah, Ariel Kill Him). Efter en hel del uppmärksamhet på nätet så hamnade de till slut på Rookiefestivalen i Hultsfred och projektet tog fart. Den 27 augusti kommer deras debutalbum ”Aurora” ut, utgivet av Despotz Records. I sommar kan man se dem på diverse scener runt om i landet. Tidigare i sommar uppträdde de också på Hultsfredsfestivalen. Att de uppenbarligen lyckats föra med sig den sköna känsla de lyckats skapa i studion vittnar Nihilisten om.

Ni kan lyssna på två av låtarna från albumet här nedan. Det är vackert, det är stämningsfullt, det är lekfullt och blir nästan episkt maffigt när låtarna blommar ut. Elins spröda, ljusa, nästan hypnotiska röst kompletteras skönt av Davids stämma. Fastnar allra mest här för ”Slow Collision”, där det känns som om hela låten är uppbyggd kring en enkel melodislinga, en slinga krokar fast i sinnet och som blir som en fanfar när låten når sin höjdpunkt. Ja, det ska bli spännande att höra hur ett helt album låter.

Slow Collision
Yes This Is My Broken Shield

Lyssna och läs mer på:

The Deer Tracks på Myspace

The Deer Tracks på Last.fm

free tracking