Jag har egentligen aldrig fått nån riktig känsla för CD-skivan som fysisk produkt. Den där känslan att hålla i den, titta på den, öppna den och upptäcka den. Jag har aldrig kommit i närheten av den spänning jag kände när jag höll i en efterlängtad vinylplatta. Nostalgiska illusioner? Måhända. Och även om det knappast förklarar de stora skeendena i musikvärlden, så har det åtminstone för mig fått följden att jag tämligen själsligt smärtfritt har kunnat övergå till en mer eller mindre fullständig digital hantering av all min musik.
När jag för någon dryg månad sedan fick Pär Edwardsons album ”Bodybuilding – but with centimetre” i mina händer, väcktes dock den där gamla ”hålla i ett fysiskt album”-känslan till liv igen. Klokt nog så var den gamla fula genomskinliga plastkassetten bortkastad till förmån för ett omslag i hårdpapp. På utsidan så stoltserar huvudpersonen själv med ett porträtt taget i ungdomen med tidstypisk frisyr och klädsel. När jag sedan öppnade albumet fann jag ett flertal andra porträtt från samma period med namn under. Kan det där verkligen vara Kee Marcello? Nä det kan det väl inte, eller? Ett litet fotoalbum helt enkelt. Till höger i utviket fanns det en liten ficka med en hopvikt miniaffisch. Utvecklad visade den upphovet till albumets titel ”Bodybuilding – but with centimetre” och på baksidan alla låttexter. Ett litet miniäventyr helt enkelt.
Ett äventyr var det också att lyssna igenom skivan. Och en rejäl överraskning för mig, trots att jag hade lyssnat en hel del på Pär Edwardson innan. Jag förväntade mig en skiva fylld med hans omisskännliga poplåtar, sen-Beatles-melodiska men med hans egna touch på, egna i sig själva och som sätter sig i sinnet efter ett par genomlyssningar. Satiriska, underfundiga texter och med vissa fraser som tillsammans med melodin etsar sig fast. Och visst fann jag dessa låtar, men jag fann mycket mer än så. Här fanns lo-fi-blues, hårdrock (med ovan nämnde Kee Marcello som gäst), ett par covers (Thunderbolt, Whip It!), mellanspel, en Wienervals, långa låtar, korta låtar. Och då självklart också dessa fantastiska låtar jag kände sen tidigare. Förvirrande? Knappast. Det blir en fantastisk helhet som jag inte tröttnar på att lyssna på, där allt hålls ihop av den känsla som Pär Edwardson ville förmedla när han skapade albumet. Ett riktigt jäkla album.
Oavsett om plastskivorna kommer försvinna eller ej, så hoppas jag verkligen att man fortsätter att göra album, helheter där det finns plats för mer än bara de mest omedelbara låtarna. Kapitel, tidsmässiga eller ej, i artisternas konstnärsskap som vi kan läsa igenom och gå tillbaka till och uppleva. Vad gäller Pär Edwardson, så vet jag att han har ett nytt album på gång, och det är jag tacksam för.
Här nedan bjuds det på tre låtar från albumet ”Bodybuilding – but with centimetre?”:
God’s Greatest
Coffee Drops and Lemon Curd
Into the Dark
Läs mer och lyssna:
Pär Edwardson på Myspace
Pär Edwardson på Allears