Warning: Declaration of dc_wp_base_3_0_0::init($args) should be compatible with dc_base_3_0_0::init() in /var/www/meadowmusic.se/public_html/blog/wp-content/plugins/dcoda-widgets/library/classes/wp/base.php on line 3
Aurgrunn | Meadow Music
Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/meadowmusic.se/public_html/blog/wp-includes/post-template.php on line 284

Pär Enqvist Band – ”Utanför Lagen”

26 augusti, 2010 at 5:02 e m

Pär Enqvist BandDet var ett tag sen låtskrivaren Pär Enqvist knäckte koden och tog sej in i det där rummet där alla texter och märkvärdigt självklara melodier låg i drivor och jäste, men frenesin med vilken han fortfarande bär ut dem till oss upphör inte att förvåna. Det är ingen ungtupp vi snackar om, ändå ett slags kreativt sprudel på platta efter platta och ”Utanför lagen” är inget undantag.

”Kanske som om Springsteen och Steve Earle hade börjat äta falukorv och hänga på krogen i Bagarmossen med stora stark i nävarna, efter en hård dags arbete.” Står det på Pär Enqvist Bands hemsida och om man inte lyssnat på musiken kunde man kanske garva överseende åt pretentionerna men fan vet om det inte är en sammanfattning som gör resten av den här texten ganska överflödig.

Raka rör som Kalle Pedal skulle nöjt sej med att sammanfatta, ändå både eftertänksamt och emellanåt inte så lite ångestfyllt.

Pär Enqvist uppfinner inte sin musik men fyller den med sej själv så att det efter ett tag känns som att det var honom den alltid letade efter…och vad jag kanske försöker säga med det är att hur starka och omisskännliga rötterna än är så har vi ändå aldrig sett just denna planta förrut. Vi vet precis vad han lyssnat på och vuxit ur, ändå känns det medan vi lyssnar som att det faktiskt är han som är originalet.

Det är nästan knäckande starkt och sammanhållet, och fast producenten Max Lorentz (Ronander, Rickfors, Kim Larsen…) utan tvekan satt sitt märke här så känner vi igen oss. Det är en lång men alltför kort resa genom sorg och lust, tristess och förvirring och plötsliga förlösande garv, det är hårt och skoningslöst, sentimentalt och ljuvligt, det är hela skalan från ömhet och respekt och honnörer till ett förakt så kompakt att blodet skvätter.

Det är tunnelseende desperados och kåkfarare och misshandlade kvinnor och övergivna barn och…motvilliga pensionärer och rättshaverister och trygghetsnarkomaner och våghalsar, strykhundar och arroganter och vilsna älskare – alla ändå förstås i slutänden med samma mål, att hitta nån slags hem.

Öppningen ”Det här tåget går nu” är så fullt av jävlaranamma att man inte hämtar sej förrän man liksom redan är ombord och lämnat stationen.

”Längtar efter dej” handlar som titeln antyder om saknad, och Belos är en fantastisk slags snabbseglande ballad om att byta ett liv mot ett annat.

”Även hjältar måste dö” (egentligen Desperado) om att fastna i självtillräckligt trots är en personlig favorit med sitt obevekliga poprockiga rullande och sitt lätt men bara lätt och lagom moralkakiga gravallvar.

”Dom som går” kunde med sitt sköna rabblande av disparata människotyper med samma drömmar stå som en sammanfattning av hela skivan.

”Samma gamla misstag” – om att gång på gång spinga in i samma vägg, en nästan uppgiven sång om den omöjliga (?) tvåsamheten som leder fram till Det är för sent som väl är något av en variation på samma tema, detvillsäga en sorgesång över förlorad möjlighet men i ett upptempo som ändå ser framåt och vägrar ge sej mer än tillfälligt åt sentimentaliteten.

Under de tre minuter och fjorton sekunder som heter ”Det var inte mitt fel” blir vi så också lite rädda, jag kan faktiskt inte på rak arm påminna mej en låt lika fylld av förakt som denna. Vilket såklart också är fascinerande – hur ofta öppnar våra låtskrivaren egentligen den dörren, annat än på glänt möjligen.

”Svårt att va människa ibland” är pk-rock eller vad vi ska kalla det när den är som allra effektivast, det är ärligt och det blöder, det är sorgset och förbannat, det är Magnus Lindberg i tvåtusentalet.

I den enastående inkännande ”Prygelland” får så den under åratal halvt ihjälslagna kvinnan sin omöjliga tveksamma revanch, och text och musik har aldrig varit mer symbiotiska.

”Allting faller isär” är ännu en sång om att börja om, den kanske rödaste av trådarna på plattan.

Vad gäller den avslutande titellåten ”Utanför lagen” så får ni faktiskt ta och lyssna själva…

Richard Ahls trummor och Jens Åslunds bas driver och pumpar och Sören Dahlgrens gitarrer – jag hör dem i en lätt bris över Riddarfjärden, alltid just de där krumelurerna som vill till. Och så: Rösten…

Lyssnar mer på Pär Enqvist Bands sajt eller på Spotify och besök dem på Facebook.

Även hjältar måste dö (Desperado)
Prygelland
Utanför lagen

Miss Allena

31 augusti, 2008 at 7:00 f m

Miss AllenaDet här med röster då. Finns sångare man beundrar och imponeras av för kraften och/eller omfånget och/eller den tekniska ekvilibristiken, vibratot, wailandet…men som man ändå aldrig helt tar till sej eftersom de saknar något annat och mer svårdefinierat, om det inte helt enkelt och banalt är ”känslan” jag famlar efter, de vet så att säga bättre än de flesta hur men har inte riktigt hajat varför, om man säger (Whitney Houston, Celine Dion, Carola, Tommy Körberg, fast exemplen gäller bara generellt och är förstås ffa baserade på min helt personliga lyssning; det är ju faktiskt i lyssnarens öron och huvud som det hela händer, eller om det inte händer då…)

Hursomhelst, på andra sidan har vi de där sångarna som de flesta röstpedagoger dömer ut som helt hopplösa, eller som ”berättare” snarare än sångare, men som för sina fans är de verkliga snitsarna eftersom de sjunger med så mycket mer än diafragma och lungor och stämband, det handlar om de som på ett ögonblick kan förlora sej i orden och nästan mystiskt gjuta liv i dem, kvittar om de vaknat med krita och huggorm i halsen – de vet alltid instinktivt varför de sjunger och kan därför aldrig misslyckas (Dylan, Björk, Lundell, Hellström; jo jag vet att det kör sej där också ibland men låt mej blajja nu, har inte tid med hur mycket fotnötter som helst).

Sen finns de där alltför fåtaliga rösterna som liksom bara är alldeles snälla och självklara, röster att luta sej bakåt och bli lite helare i; det är inte skjutsen eller intrycket de handlar om så mycket som igenkännandet och aningen, jo det är inte som om man känner dem – man vet idiotiskt att man gör det.

Jamen där är det ju, tror jag lyckats nagla något lite av fascinationen jag känt ända sen jag hörde Miss Allena för första gången för ett par år sen. Vi har aldrig träffats men hon är min bästa vän och min lillasyster. Välkommen i familjen!

Här är mina två favoriter, en på den oefterhärmliga missallenska svengelskan, och en med text av Pärre Lagerkvist, nobelpristagaren som enligt min mening hittar sin slutgiltiga form här. Och glöm inte att njuta de kongeniala minimalistiska arren också!

Var är den djupa glädje som jag söker?
By the Water

Besök Miss Allena och lyssna mer:

Miss Allena på Myspace

Peter Estberg

12 juli, 2008 at 7:00 f m

Pga dialekten och kanske i någon mån rösten också så brukar han associeras med Björn Afzelius men är verkligen något helt annat, något av det närmaste på nätet nämligen, en blottare utan later och poser men en ton så till synes (till höres?) uppriktig att den borrar sej rakt genom vaxpropparna, han är ord rotande i sej själva efter det ena eller andra sammanhanget, och ord som hittar en hel del. Han är definitionen av sympatisk i min ordbok och då har vi inte ens träffats.

Låtarna nedan är hämtade från Peter Estbergs nya album ”Då faller bitarna isär”:

Då faller bitarna isär
Alltid på dig
Natten är hos mig snart
Var finns ni nu
En stilla förhoppning

Ladda hem hela detta album plus albumen ”En indian i Småland” (2007) och ”Eftertankens kranka blekhet” (2006) från:

peterestberg.com

Equality

7 juli, 2008 at 7:00 f m

Equality ”Nu vaggas tång av gammal dyning…” Linköpingsbaserade Equality är allmänt nyfiken och gränsöverskridande som det heter med en katalog som lattjar omkring ganska hejvilt mellan ”genrerna” men just här och nu är det egentligen mest det här örhänget jag hakat upp mej på. Fulländat svensk…visjazz typ, som en sprödare och innerligare och dessutom svängigare Staffan Percy,…tänkte jag först innan jag insåg att han trots allt väl förvaltat arv ju givetvis är helt och hållet egen. Sommarkontemplation de luxe! ”Regn regn sköljer saltet ur mitt sår…”

Kobben

Equality på Myspace

free tracking