The Rumble har äntligen kommit med en uppföljare till sitt debut-album från förra året. Tre spår på EP:n ”Expectations” får vi oss till livs, och vi möter delvis ett annat stuk än tidigare.

Borta är den pumpande basen och vi möts istället av energisk bluesrock i första spåret, för att de sedan lugnar ner det (för att vara The Rumble) i de efterföljande låtarna, där de visar upp ett par sköna bluesiga, sugande låtar med mycket soulig rockkänsla. Bra är det iaf, och jag tror knappast att du blir besviken om du har lyssnat på The Rumble tidigare.

Du hittar The Rumble på Myspace och på Facebook. Lyssna på Spotify mm.

Liquor and Champagne

Burlin är en lite udda fågel i hip hop tror jag mig kunna säga. Det är poeten som har valt hip hop att bära hans texter, snarare än hip hopparen som har blivit poet. Det understryks än mer av de ödesmättade poesiuppläsningar som förekommer mellan låtarna, som en poetisk kommentar till de vassa, hårda låttexterna som både bjuder på dödsallvar och galghumor.

Stefan Källström (Dirty Cannibal Peasants) har skapat musiken på plattan och Burlins pappa, Christer (sr) Burlin excellerar i de dramatiska uppläsningarna.

EP:n finns med sina 10 spår tillgänglig på Spotify. Burlin hittar du på hans hemsida.

Jävla Burlin
O Gudar

Med Juni Järvi så flyttas jag tillbaks till tidiga 60-talet, till storslagna orkester-ballader och pop-dängor med tidlösa melodier, smäktande stråkar och blås. Jag hör fläktar av tjejband som Shirelles mfl men även av dåtidens kostymklädda herrar som Jim Reeves och Paul Anka.

Jag lyssnar på Junis album ”The Gospel” från förra året och det är riktigt trivsamt sällskap, allt framfört på ett mycket personligt sätt. En av höjdpunkterna på skivan är en duett med Annika Norlin i låten ”(I Love It When You Call Me” Baby)”, vilken du kan kan lyssna på här nedan i ett Youtube-klipp. Markus Krunegård gör också en insats i en låt.

Juni berättar att han nästa vecka, den 1 juni kl 22.30 kommer att sända live över nätet från sin konsert på Södra Bar i Stockholm. Du kommer att kunna följa sändningen via Bambuser-kanalen eller Juni Järvis blogg.

Lyssna mer på Juni Järvi på hans hemsida eller på Spotify.

Looking at You Is Like Looking at the Sun

Foto: Oscar Poulsen

”Jag brukar själv beskriva min musik som fylld utav klichéer. Om någon annan hade använt detta uttryck kanske man skulle kunna tolka det som någonting negativt men tvärt om så älskar jag att leka med det väntade, därför brukar jag säga så här:

Instrumental och improviserad musik behöver inte vara svårlyssnad, enkelhet behöver inte vara tråkigt. Överraska genom att spela det väntade. Musiken ska vara som en Tarantinofilm, -vacker, våldsam och fylld utav klichéer.”

Så skriver Lars Åhlund om bandet Lars Åhlund’s Second Comings nya album ”Fire In Ödeshög”. Själv lägger jag i kliché-begreppet in betydelsen av något som är slentrianmässigt använt, utan djup och kanske lite tråkigt. Och ur det perspektivet så är Lars Åhlund’s Second Coming raka motsatsen.

Jag tror att Lars Åhlund saknar förmåga att vara musikaliskt tråkig och slentrianmässig, vilket jag hörde redan i hans pop-projekt Gocart System, vilka jag har skrivit om tidigare. Nu handlar det dock i första hand om jazz, där Lars tillsammans med Joakim Simonsson, Markus Hängsel och Gustav Nahlin (plus ett antal gäster) utforskar slitet använda jazzklicheer från förr.

Det blir allt annat än ett slitet intryck utan en fräscht uppdaterad, rolig jazzplatta som ger sig in i  varierande jazz-stilar alltifrån den inledande jazz-bluesen ”Vår Blues” till filmiska 70-talsgangster-teman till jazzproggiga låtar till funk- och popflörtar. Lysande instrumentala insatser där Lars eget fantasifulla saxofon med attityd ligger i fronten och pockar på uppmärksamhet. En platta som jag också tror att de som är nyfikna på jazz, men inte lyssnat så mycket tidigare, lätt kan ta till sig.

Lyssna på albumet på Spotify och ett par låtar till på Myspace. Bandet kan följas på deras Facebook-sida.

Vår Blues
Ödeshög

Fort Fairfield består av bröderna John och Tom Lück. Enligt vad de skriver så skulle man kunna tänka sig en tredje medlem: ”Some might say that the cold water of Vättern and the unfriendly winds of Lake Munksjön is the third member of Fort Fairfield.”

Shoegaze electronic kallar de själva musiken, vilket kan passa in tycker jag, ibland åtminstone. Jag tycker att det är mer varierat än så när jag lyssnar på albumet ”The Dead Sea Scrolls”, från instrumental electronica-pop till ren ambient-musik med inklippta röst-samplingar. Det är intressant med denna musik hur man väljer att tolka den. Antingen fångar man upp deras storytelling om den karga Jönköpings-bygden eller så ger man sig iväg på helt egna äventyr med de bilder man själv får fram.

Vill du följa bröderna Lück så säger de också ”It also formed us to like the nature as thought not in practice.”, och som jag tolkar det att musiken speglar naturen i ett utifrån-perspektiv och inte att känslan av att uppleva den. Eller kanske naturen som ett artificiellt, tämjt ideal, symboliserat av undulaterna. Ja, lyssna själv på ”The Dead Sea Scrolls” på Spotify. På Myspace hittar du också delar av albumet.

För att komplicera det ytterligare så fick jag två nya spår, från den kommande plattan, att presentera, två låtar där vi bjuds på sång. Vi hamnar nu inomhus på klubben och i en minimalistisk electrosoul tillsammans med Cosima Lamberth och de Montevert:

Dresden Soul (with Cosima Lambert)
My Boys (with de Montevert)