Per Störby Jutbring

Per Störby Jutbring – ”Dance of the Diaper Fairy”

Det är lätt att bli imponerad över Per Störby Jutbrings mångsidighet. Det känns nästan lättare att räkna upp det han inte har gett sig på i musikvärlden. Jag skrev senast om hans underbara filmlåt ”Tomorrow” i höstas, men här tänkte jag presentera ett album han släppte redan förra våren,  ”Dance of the Diaper Fairy”.

Han skriver att det är vid pianot han känner sig mest bekväm, och det märks på den här plattan som han har spelat in mestadels helt solo vid tangenterna. Han har en högst egen touch på dessa och har här skapat en vacker och intim session där han blandar minimalistiska melodiösa låtar med fri improvisation och även några underbara triosamarbeten där han får sällskap av Johanna Dahl på cello och Malin My Wall på violin. Här är några låtar:

Per Störby Jutbring på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Conny Olivetti – ”Klangwelt / 2016”

Även om teman och musik skiftar från album till album så känns stämningen igen i Conny Olivettis musik. Här på det senaste albumet ”Klangwelt / 2016” i en mörk, futuristisk atmosfär där han karaktäristiskt låter röstsamplingar färga och kommentera ämnet ifråga. Denna gång blir plattan en kommentar till världen idag, som jag tolkar det, om mänskliga rättigheter och om de egentliga hoten som finns.

Conny Olivettis hemsida – på Bandcamp

Interzone Inc – ”Stories”

Över till en annan kreativ electronica-äventyre, Interzone Inc. Han släppte plattan ”Stories” strax innan jul, ett njutbart album där han blandar beatdrivna alster, som ger mig lite vibbar av gamla electronicahjältar som t.ex. Vangelis, med suggestiva ambienta ljudlandskap. Här är två smakprov:

Interzone Incs hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music – på Bandcamp

Eko – ”Ekonomusik” EP

De två Stockholmsmusikerna Gustaf Nygren (Trädet, Sounds of Nonno) och Oscar Björk (Velu Leka) har skapat ett nytt projekt tillsammans som de kallar för Eko. Förra månaden kom de ut med debut-EP:n ”Ekonomusik”, en EP som de beskriver som ”en tredelad ambient halvtimme med hopp om större skogar och färre gränser.” Och hoppet lever i allra högsta grad i den här vackra och ljusa musiken, som skimrar av mötet mellan elektroniska fantasifulla rymder och elgitarrer i olika former. Det finns en naturlyrisk känsla i musiken som påminner mig om en del av Björn J:son Lindhs plattor, i storslagenheten och stråket av nordiskt vemod. Lyssna här på ett av de tre spåren.

Eko på Facebook – på Soundcloud

SQRD – ”Keep Saying” EP

SQRD är en Uppsalaartist som flyttade till Berlin för att satsa på musiken. Och med sin spännande debut-EP ”Keep Saying” passar han in perfekt i stadens kreativa electronica-scen. Det här känns eget och spännande där han både känns experimentell och hypnotiskt catchig. Här är titelspåret från plattan.

SQRD på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Saliko – ”I Laid Myself Down Like a Temple Ruin”

Bakom artistnamnet Saliko hittar vi Emanuel Tägel, en artist som tidigare har varit medlem i olika band, men som för två och ett halvt år sedan bestämde sig för att gå sin egen väg. Albumet ”I Laid Myself Down Like a Temple Ruin” är debuten som kom ut i söndags. Han berättar att han med låtarna har velat uttrycka sin musikaliska identitet, sig själv, utifrån allt det som har inspirerat honom under åren. Att ta in allt från black metal till kyrkomusik och datorspel och försöka hitta fram till något där allt detta möts. Det blir en fascinerande resa som omöjligen låter sig genrebestämmas och där han tar hjälp av en analog synt, akustiska instrument, diverse percussion, samplade ljud från naturen, trummaskiner och sång. Han trotsar gängse låtstrukturer och rör sig någonstans mellan konstmusik och pop där jag kan höra stämningar från kyrkomusik, uråldrig folkmusik, 80-tals-new wave och minimalism. Här är ett par smakprov.

Saliko på Facebook – på Spotify Music – på Apple Music

Genius – ”Floating On Air (Tribute To Etienne Cap)”

Det franska electronica-projektet Genius har en serie låtar de kallar för ”Point of View” där de hyllar alla genier som har inspirerat dem. De har tidigare släppt bearbetningar av låtar från artister som Roy Ayers, Dusty Springfield och Herbie Hancock. Här är den senaste installationen med den relativt okände Etienne Petrus V. Cap i centrum. Etienne Cap var en belgisk soul- och funkmusiker, framför allt med trumpeten i högst hugg och som spelade med bland annat Max Greger orchestra och James Last.

Genius på Facebook – på Soundcloud

Daniel Ögren har haft många järn i elden och har arbetat med en rad artister som exempelvis Anna von Hausswolff, Anna Järvinen, Daniel Johnston och Nils Berg. Han har också en solokarriär med fyra album i ryggen där han nu precis har släppt sitt femte, ”Mountain”.

”Mountain” är ett av de mest egensinnigt fascinerande album jag har hört i år. Det är helt instrumentalt och hämtar inspiration från ett brett register av stilar från punkig indie till jazz och klassisk filmmusik, även om det ofta finns en grund i progressiv rock. Här samsas det råa, det brutalt vackra vid sidan om det andlöst stämningsskapande när han rör sig mellan gitarrspel som minner om allt från en opolerad Reeves Gabrels till Schafferska rymder. Här är tre spår som ger en hint om albumets bredd och skönhet.

Daniel Ögren på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Den norske musikern Bror Forsgren är mest känd för sitt engagemang i band som Jagga Jazzist, Lionheart Brothers och Silence the Foe. Nu under hösten släppte han dock sitt första album som soloartist: ”Narcissus”. Inspirerad av Scott Walkers experimentella kompositioner har han skapat en egen sammansmältning av pop och symfonisk musik. Jag hör spår av pop från 60- och 70-talet, från soliga Beach Boys-toner till lekfulla vändningar á la 10cc, allt klätt i orkestrala arrangemang, ofta storslagna, ibland komplexa och med hans egna säregna knorr på låtarna. Här är ett smakprov i form av singeln ”In a Time When God Was One”:

Bror Forsgrens hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Eyemouth kommer ur electronicabandet Estrange, där några av medlemmarna hade låtar som blandade electronica och organiska instrument och därför behövde en ny plattform för detta. I år har de hunnit med att släppa tre EP där den senaste, ”Noera Genesis”, släpptes nu under hösten.

Det är onekligen en mörk platta med ett sound som målar upp dystopiska inre och yttre ljudlandskap och som genomgående har ett teatraliskt, dramatiskt anslag, speciellt när sången kommer in. Musiken är oerhört mångfacetterad och man kan känna vibbar av såväl artrock och postpunk som dronemusik och ambient electronica. Det är eget, händelserikt och mycket spännande, och så långt jag har hört på de andra plattorna så verkar de utforska olika stämningar på varje release. De har aviserat ytterligare en EP i år.

Eyemouths hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music