We can’t close our ears. Therefore sound can be both a bliss and a disturbance in life. Sound can affect our emotions immediately, without any thought or explanation. It’s an expression that is increasingly used and loved by artists and audience and there is a need for events and opportunities to put the light on what it really is: an artistic expression of its own right.

Idag startar Sound Disturbance, en nordisk ljudkonstfestival i Malmö som håller på i två dagar. Det är fri entré under hela evenemanget och allt sker på Inter Arts Center i Malmö. Förutom konserter med artister från hela Norden hålls en rad intressanta seminarier. Dessutom finns det installationer att besöka med bland annat serietecknare, videokonst och mycket annat. Evenemanget är ett samarbete mellan C-Y (ContemporarY), MUU och Nordnorsk Kunstnersenter.

Under konserterna kommer du att få höra experimentell musik från en rad genrer som ambient, drone, noise och elektroakustisk musik. Det utlovas också samarbeten som framförs live mellan serietecknare och ljudkonstartister. Du kan se hela programmet och läsa all information här.

Här är låtar från några av de artister som kommer att uppträda.

Det är spännande med musik som mer eller mindre aktivt letar efter vad den är. Så uppfattar jag den här skivan, inte som att den har identitetsproblem, utan som att den prövar nya vägar på ett väldigt lekfullt och intressant sätt. ”Gnistor, irrbloss” är musik för blåskvartett (mest brass), slagverk och en röst (Nicolai Dunger), som omväxlande improviserar, ljudar och spelar kompositioner som ibland bara är, ibland är melodiska på ett närmast popaktigt sätt och ibland är helt fragmentariska. Det sökande anslaget här gör att det också är svårt att kategorisera, det låter ibland som jazz, men det är också konstmusik och pop. ”Gnistor…” är första albumet av två som tillkommit på samma sätt.

Grunden är Johan Arrias som drog ihop gruppen som nu spelar på skivan, men han skriver också att skivan är ”en blandning av ready-mades, poesi, sånger, ljud och skisser”. Detta gör också att skivan lite är som en konstutställning kanske, eller som en del i en konstutställning. I vilket fall som helst blir man nyfiken på fortsättningen.

Sista striden

Reglerna och leken
Johan Arrias hemsida – på Spotify – på Apple Music – på Bandcamp

Modulärsyntar! För somliga (ganska många) leder ordet till något lystet i blicken och att man suktar efter nya ljud, ny utrustning och mer. Faktum är att det – efter många år som ett obskyrt och bortglömt 60-tals instrument – under de senaste åren vuxit fram en ganska stor subkultur kring modulsynthar som genererat mängder med fin musik, och bland annat lett till en intressant dokumentär kring syntens historia: I dream of wires (finns på netflix).

I Sven Rånlunds varsamma händer genererar modulärsynthen allt från fina flerstämmiga rytmiska kompositioner till sci-fi-ljud och mer abstrakta strukturer. 60-talet är alltjämt närvarande, men liksom filtrerat genom åren 2014-2016. Man anar av titlarna att här är en kompositör som arbetar lekfullt men samtidigt seriöst, vilket förstärks av den filosoferande konvolut-texten av Johan Redin (finns bara på fysiska CD:n).
Det modulära livet (”La Vie Modulaire”) är en rolig och spännande resa. Lyssna gärna!

Starboared

Bongo aero

Sven Rånlunds hemsida – på Bandcamp – på Spotify – på Apple Music

Quarrtsiluni är ett ord på inuit som ungefär innebär att man sitter tysta tillsammans och väntar på att något skall hända. Man kanske kan lyssna på den här plattan på det viset, men jag tycker nog att den snarare är full av händelser. Spåren är sex till antalet och är befriande betitlade med nummer. Song one, two, three.. och så vidare. Varje sång eller spår är improvisationer med utgångspunkt i dels känslan av att sitta tillsammans, men framförallt känslan av att något måste sägas, att något är nödvändigt. Kanske finns den ”Stora Valens Ande” bland oss i musiken, skriver man på skivbolaget Lamour records.

Lisa Ullén på piano och Nina de Heney på kontrabas har spelat ihop länge och är en väl etablerad duo. På Quarrtsiluni har de fått sällskap av den schweiziska  altviolinisten Charlotte Hug.

Läs mer här och lyssna på hela plattan i ett svep i Youtube-klippet här nedan, eller hör på ett av spåren i Soundcloud-spelaren.

Mer om Lisa Ullén | Nina de Heney | Charlotte Hug

”Quarrtsiluni” på Spotify – på Apple Music

35 minuter scifi-tondikt för pipa (kinesisk luta) och gitarrpedaler. Smaka på det. Inte vardagsmat precis. Musiken är också mycket riktigt ambitiös och en smula udda. BC Grimm, aka Brian Grimm, växte upp med olika kinesiska stränginstrument runt om sig och har också studerat flera olika instrument i Hong Kong.

På Orbis Obscura är just det traditionellt kinesiska inte så framträdande, så väntar man sig det blir man kanske besviken. Däremot är det musik som bygger på grundklangen från Grimms pipa som han sedan manipulerar vidare med hjälp av olika pedaler och effekter intill oigenkännlighet. Brus, drones, och olika ljud som kan kopplas till scifi blandas in och gör en intressant resa genom Grimms ljudliga fantasi.

BC Grimms hemsida | Bandcamp | Twitter