Electronica-experimentalisten och ambient-artisten Multiface släpper sin andra platta ”Gangsterism” idag. Det här är ett album för dig som gillar att utforska det okända och trampa upp stigar som nödvändigtvis inte smeker medhårs. Multiface utmanar och sveper in musiken i noisefilter och distade miljöer, som om han hade tagit en näve grus och kastat in i bandspelaren. Med en aktiv lyssning så kommer man in i det så småningom och upplever kontrasterna i hans speciella ljudlandskap. Han kan placera dig i en kokong och låta ljudet från en stökig omvärld sippra in till dig genom höljet, han kan öppna upp och placera dig i ett ödsligt landskap med disiga konturer och han kan låta ett gäng industrirockare köra över dig med en ångvält. Det är ytterst svårplacerat på musikkartan. Är det konstmusik, ambient, postrock eller allt på en gång? Det spelar naturligtvis ingen roll, det enda som spelar roll är hur du själv upplever det. Här är några spår från plattan:

Multiface på Spotify – på Apple Music

Max Lilja är en finsk cellist som kanske är mest känd som en av originalmedlemmarna i cellometal-bandet Apocalyptica. Han har också varit medlem i thrashmetal-bandet Hevein och är sedan 2007 med i Tarja Turunens (Nightwish) soloband. 2013 kom hans första soloalbum ut, ”Plays Electronica By One Cello”, och nästa månad den 10:e April kommer det nya albumet ”Morphosis” ut.

All musik på ”Morphosis” är skriven på cello och du inser när du lyssnar hur mycket han tänjer på gränserna för hur en cello kan låta mot bakgrunden av att alla stämmor i arrangemangen kommer från hans cello. Själv är jag såld redan från första spåret när jag lyssnar på den mäktiga ”Revelations” där hans metalförflutna gör sig påmint med en distad, pumpande, mörk stämma som ligger under ett filmiskt ljudlandskap av skrikande, oroväckande ljudvindar såväl som vackra klassiska cellotoner. Den efterföljande ”Silent Highway” tar en annan riktning där en vacker, ljus cellomelodi ackompanjeras av electronica-ljudande klocktickande rytmer. Och så fortsätter det ytterligare sju spår med fascinerande exkursioner i gränslandet där olika genres möts och morfas samman, anförda av vackra melodier. Lyssna på de två inledande låtarna här nedan. Det finns också en video till ”Revelations”, skapad av Janne Laiho:

Max Liljas hemsida – på Facebook – på Spotify – på Wimp

Förra året skrev jag om den norsk/svenska duon Lerin/Hystad och deras album ”Mount Buzhou”. De vävde där samman sin instrumentala musik med traditionell kinesisk musik, bla genom att mixa in inspelningar från ett stort musikmöte i Kina. På det nya albumet ”Ametarasu” har de tagit båten över till Japan för hämta inspiration därifrån.

Som tidigare har de gjort field-recordings, men denna gång från arkadhallar och tunnelbanestationer i Tokyo och Osaka. Detta har sedan mixats in i låtarna och samsas med stråk av traditionell japansk musik, jazz, electronica, progressiv och experimentell rock. Det hela blir till en fascinerande smältdegel där gammalt möter nytt,  öst möter väst, det finstämt organiska möter det hårda maskinella, det kan samexistera ena stunden och nästa stund kan den andra aspekten ta över. Ja, det är som jag föreställer mig att det Japanska samhället kan vara med dess djupa rötter i de egna traditionerna som lever hela tiden sida med det moderna och inflytandet från väst. En platta med fantastisk kreativitet, detaljrikedom och spännvidd. Här är två låtar:

Lerin/Hystad på Facebook – på Spotify – på Bandcamp