Vindstyrka12

Danmarck – ”ole ola”

Richard Ahlgren och hans Danmarck fortsätter att leverera bra, intensiva rocklåtar. Här är de två senaste, ”ole ola” och ”ali Khan”, där han under den första låten tackar Wilco, new wave och Pearl Jams ”Olé”.

Vindstyrka12 – ”Ser jag er igen” – video

I spetsen för Vindstyrka12 hittar vi sångaren och låtskrivaren Jon Lyster. Som en försmak på det kommande albumet ”För det du vet att du älskar” (släpps i juni) har de släppt singeln och videon ”Ser jag er igen”. Och det går inte att ta miste på Jon’s ilska i denna låt, som skrevs efter att han själv hade blivit rånad på väg hem efter en trevlig utekväll. Det handlar inte bara om människoföraktet från de som rånar utan också om den kyla som finns i samhället när vi vänder bort blicken och blundar för det som sker på öppen gata mitt framför oss. Låten blir till en stormande rockprotest  med knuten näve mot allt detta. Jon är en för mig ny fräsch röst som jag gärna lyssnar mer på.

Ironiskt nog så hann inte låten ligga länge på Youtube innan den plockades ner pga att innehållet ansågs vara för grovt. Under hot om att bli avstängd för gott så la Jon dock upp videon igen.

Supralunar – ”Nine Candles” – video

Trion Supralunar har släppt ett par singlar i väntan på deras debutalbum, som sägs komma i höst. Den utmärkta ”People Like Us” har vi hört tidigare och här är ”Nine Candles” som väl förklarar vad deras inspirationskällor är när de klär sig genom rockhistorien från Kinks över sjuttiotalshårdrock till glamrock till grunge.

Magnus Bergman – ”En riktig djävul”

Magnus Bergman firar i år 15-årsjubileum som artist och släppte för några dagar sedan samlingsplattan ”MB15” med outgivna låtar från 1999 till idag. En del av dem kommer från hans flitiga låtproduktion förra året, som vi har hört en del av här på bloggen, men vi bjuds på en del annat också, bla denna pop-pärla från 2005, ”Duellera” och den helt nya bluesiga ”En riktig djävul”. Den sistnämnda låten kommer också att finnas med på hans sjätte album, som släpps i höst.

Londonboende Emil Lager spelar melodisk country och blues på en distad Telecaster i öppna stämningar, och även en stålsträngad Martingitarr används till en del låtar. Tre låtar har han lagt upp hittills, och planen är att han ska spela in sitt första album nu i januari. Här är två låtar.

Emil Lager på Facebook – på Soundcloud

Old Kerry McKees debutalbum ”Wooden Songs” släpptes nyligen. Trasig, mörk, desperat, laddad blues och folkmusik där ljudet är en del av uttrycket, precis som sången. Jag blir nästan förvånad över hur lätt jag kommer in i Old Kerrys ljudvärld efter att ha lyssnat en stund, och nyanserna framträder på ett album som känns ganska skiftande. Tyvärr finns albumet inte släppt digitalt än, mig veterligen, men du kan höra ett spår här, plus en video av ”Death, Oh Death” inspelad live.

Old Kerry McKee på Facebook

One Day

Robert Hill fångades tidigt av Woodie Guthries musik och naturligt nog så kom han snart också att inspireras av andra som tex Lightnin’ Hopkins, Reverend Gary Davis och givetvis den oundviklige Bob Dylan. Med Guthrie som den stora ledstjärnan så präglar också dessa influenser hans musik på debutalbumet ”What Are We Waiting For”, som kom ut nu i höst.

Brian Kramer, med sina jordiga bluesfingrar, har producerat albumet och gästspelar också på två av låtarna. I övrigt är det Robert, hans gitarr och ibland hans munspel vi möter på de 13 blues- och folk-låtarna. Jag tycker det är ett imponerande album där han trots hundratals mil från ursprunget och med endast 20 levnadsår i bagaget får det att kännas så autentiskt, nära och ärligt. Autentiskt i den bemärkelsen att det är Robert vi möter, hans berättelser, känslor, frustrationer och syn på världen. Lägg därtill ett förträffligt gitarrspel så har du ett album som man lätt fångas av.

Jag har inte hittat några lyssningslänkar till albumet än, men kommer att uppdatera om och när det dyker upp. Under tiden kan du provsmaka två låtar här nedan.

Robert Hill på Facebook

Debt blues
Talking Blues blues 

Förra hösten skrev jag om Coyote Deathbed, ett band lite höljt i mystikens skimmer, men som jag vet Måns Rohde Wittsell är involverad i. Normalt sett hör han dock hemma i bandet Wittsell 3, en trio som bildades 2010 och som nyligen har släppt sin debut-EP, ”Using Palettes”.

Det känns som en blandning av gammalt och nytt, av klassisk blues och bluesrock blandat med garagerock och en dos grunge-svärta. Förutom trummor och bas är de beväpnade med en distad 12-strängars gitarr och wah-wah-pedal och lyckas skapa ett speciellt sound och en skön jam-känsla i låtarna.

Wittsell 3 på Facebook – på Spotify – på Soundcloud

Using Palettes