The Red Fuze – ”Moonlight Drive” EP

14 februari, 2017 at 7:01 e m

The Red Fuze

Jag skulle egentligen skriva om EP:n ”Hollywood”, som jag inte hann med i slutet på förra året, men vips så har duon The Red Fuze släppt en ny EP, ”Moonlight Drive”, som pockar på uppmärksamhet. Det är deras fjärde EP i ordningen och en EP där de går ifrån sitt tidigare garagerock-sound en del och går tillbaka till sina rötter.

Redan i de första takterna med ett funkbluesigt gitarrlick på inledningspåret ”Let Me Be Your Dog” börja foten stampa med. De fyller sen på med en härlig bluesrock som sjuder av liv, med orgelslingor, ett skönt groove och en catchig refräng. ”Don’t Call Me Baby” får mig att tänka på både Canned Heat och T.Rex men höjdpunkten kommer sedan med titelspåret på EP:n. Här serverar de The Doors-vibbar i kombination med sprudlande bluesrock med rock’n’roll-piano i en av de bästa låtarna jag har hört med dem.

The Red Fuze hemsida – på Facebookpå Spotifypå Apple Music

Wallin-Jison – ”The Black Sheep of the Family” album

13 april, 2016 at 2:26 e m

Wallin-Jison

Paret Christian Wallin och Lasse ”Jison” Johansson började med sitt musikprojekt redan för drygt 10 år sedan, men det var inte förrän för nåt år sedan de gjorde slag i saken och började ge ut sina alster. Däremellan har vi kunnat höra Wallins gnistrande gitarrspel i bl.a. Killer Clan of F.U.N. och Hothead, medan Jison har setts med sin basyxa i metalbandet Stonelake.

Den första nyinspelade plattan ”Guilt” släpptes i höstas och redan nu under våren kom uppföljaren ”The Black Sheep of the Family” ut. Det här är fjärran från tung metal, utan här söker de sig tillbaka till sina rötter och vi landar i en bluesinspirerad roots-rock’n’roll, rättframma treackords-alster med ett ofta ganska avskalat sound. Det låter knappast retro, utan det är en knivskarp produktion där de leker med olika rytmer i låtarna och får till en skön, lätt puls och en laidback känsla som det bara är att flyta med i. Det är musik som är genomsyrad av klassiska grepp där de på ett sparsmakat tillför sina egna kryddor och ändå får det att smaka helt unikt. Här är ett par låtar från albumet:

Wallin-Jison på Facebookpå Spotifypå Apple Music

Mårten Lärka – ”Robot”

14 september, 2015 at 3:39 e m

Mårten Lärka

Mårten Lärka bjuder oss på ännu en låt på franska, denna gång en energiskt bluesig historia som heter ”Robot”. Hur skön som helst, och jag börjar känna mig som en robot när jag sveps med i rytmen. I våras släppte han singeln ”Je Suis Un Rocker”, och då påstod jag att han skulle släppt ett album på franska i våras, men det är nästa vår, 2016, som albumet ”Alouette” kommer ut.

Mårten Lärkas hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Billy Momo – ”Drunktalk” – album

21 april, 2015 at 4:06 e m

Billy Momo

Här är smakprov från Billy Momos andra album ”Drunktalk” som kom ut under våren. Duon Tomas Juto och Oskar Hovell, bjuder på hela 15 låtar, och inleder med den förträffliga ”I’ve Got You” som jag skrev om i höstas. De huvudsakliga ingredienserna är pop, blues och amerikansk folkmusik, men det hindrar dem inte från att krydda med annat också som tex Motown-stomp och Balkan-folkmusik. Det blir en varierad, smakfull meny som överlag ger mig en tillbakalutad känsla med ett visst vemod över sig, antingen de nu hämtar detta från de folkliga lagren eller från bluesens blå toner. En mycket bra platta med en högst egen mix. Här är tre spår från plattan:

Billy Momos hemsida –  på Facebook – på Spotify – på Wimp

Trail of Feathers – ”Love and Theft” – videopremiär

3 mars, 2015 at 1:11 e m

Trail of Feathers

Här är en videopremiär av bandet Trail of Feathers låt ”Love and Theft”. Bandet har nyligen släppt en debut-EP med samma namn, en EP som imponerar på mig. De berättar själva om sina skiftande inspirationskällor med allt från trummisarna John Bonham och Elvin Jones till Portishead, Feist, Albert King och Shuggie Otis, vilket här och var kan anas i låtarna. Själv hör jag det brittiska sena 60-talet, den smältdegel av rock, blues, psykadelia, pop och soul som födde ett antal genres och såg artister som The Yardbirds, Blind Faith, Cream, Traffic, Ten Years After för att nämna några som jag påminns om här. Det känns som om bandet har dykt rakt ner i denna klassiska bluesbaserade mylla och plockat ut sina egna godbitar, vilka de utvecklar på ett utsökt sätt med ett underbart gitarrsound och soulstänkt sång, toppat med härlig melodikänsla.

Här är premiärvideon samt tre av de fyra spåren från EP:n.

Trail of Feathers på Facebookpå Spotifypå Wimp

free tracking