Det är spännande med musik som mer eller mindre aktivt letar efter vad den är. Så uppfattar jag den här skivan, inte som att den har identitetsproblem, utan som att den prövar nya vägar på ett väldigt lekfullt och intressant sätt. ”Gnistor, irrbloss” är musik för blåskvartett (mest brass), slagverk och en röst (Nicolai Dunger), som omväxlande improviserar, ljudar och spelar kompositioner som ibland bara är, ibland är melodiska på ett närmast popaktigt sätt och ibland är helt fragmentariska. Det sökande anslaget här gör att det också är svårt att kategorisera, det låter ibland som jazz, men det är också konstmusik och pop. ”Gnistor…” är första albumet av två som tillkommit på samma sätt.

Grunden är Johan Arrias som drog ihop gruppen som nu spelar på skivan, men han skriver också att skivan är ”en blandning av ready-mades, poesi, sånger, ljud och skisser”. Detta gör också att skivan lite är som en konstutställning kanske, eller som en del i en konstutställning. I vilket fall som helst blir man nyfiken på fortsättningen.

Sista striden

Reglerna och leken
Johan Arrias hemsida – på Spotify – på Apple Music – på Bandcamp

Du kan ha stött på Gus Ring i ett helt annat sammanhang, som sångare i metalbandet Siberian. Här är han dock helt solo med sin gitarr i musik som han själv kallar för akustisk drömpop. Hittills har han släppt ett album och två EP och är på väg mot en ny fullängdare ”Hypnoseas”, som släpps i april nästa år. Den förra EP:n ”In search of the wonderful life” var riktigt bra och det första smakprovet från den kommande plattan, ”Swim” här nedan, lovar gott inför våren. Hör själv här.

Gus Rings hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music – på Bandcamp

Quarrtsiluni är ett ord på inuit som ungefär innebär att man sitter tysta tillsammans och väntar på att något skall hända. Man kanske kan lyssna på den här plattan på det viset, men jag tycker nog att den snarare är full av händelser. Spåren är sex till antalet och är befriande betitlade med nummer. Song one, two, three.. och så vidare. Varje sång eller spår är improvisationer med utgångspunkt i dels känslan av att sitta tillsammans, men framförallt känslan av att något måste sägas, att något är nödvändigt. Kanske finns den ”Stora Valens Ande” bland oss i musiken, skriver man på skivbolaget Lamour records.

Lisa Ullén på piano och Nina de Heney på kontrabas har spelat ihop länge och är en väl etablerad duo. På Quarrtsiluni har de fått sällskap av den schweiziska  altviolinisten Charlotte Hug.

Läs mer här och lyssna på hela plattan i ett svep i Youtube-klippet här nedan, eller hör på ett av spåren i Soundcloud-spelaren.

Mer om Lisa Ullén | Nina de Heney | Charlotte Hug

”Quarrtsiluni” på Spotify – på Apple Music

Philip Larsson och hans band Monte Nour laddar för släppet av debut-EP:n ”Into the Light” på fredag. De har släppt ett par singlar som smakprov redan, senast ”Olivia” som du hör här nedan. Det är en riktig vacker akustisk popballad som andas en stor dos Paul McCartney, och där Philip backas upp av en stråkkvartett som skjuter till levande, klassisk värme. Du kan också höra singeln ”Too Confused” från EP:n som släpptes tidigare under månaden.

Monte Nour – på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Anna Jadéus är på gång med sitt tredje soloalbum och har idag släppt den här videon, ”Vi vet ingenting”, som en försmak på skivan. Hon skriver att den ”handlar om den eviga balansen mellan hopp och förtvivlan i en värld där det är en kamp att få älska den du vill”. Och den här laddningen som uppstår mellan drömmar och desperation känns verkligen och går rätt in i hjärtat när hon fyller varje ord med en känslomässig undertext. Det är en stor känslopalett jag känner av där hon också är frågande men inte uppgiven, kampvillig utan att vara arg och framför allt finns det kärlek. En angelägen röst i en tid där vi fortfarande frustrerat frågar oss hur man kan hata kärlek.

Anna Jadéus på Facebook – på Spotify – på Apple Music