Popular Tags:

Jurmo – ”Gnistor, irrbloss 1:2”

30 januari, 2017 at 6:31 e m

Jurmo

Det är spännande med musik som mer eller mindre aktivt letar efter vad den är. Så uppfattar jag den här skivan, inte som att den har identitetsproblem, utan som att den prövar nya vägar på ett väldigt lekfullt och intressant sätt. ”Gnistor, irrbloss” är musik för blåskvartett (mest brass), slagverk och en röst (Nicolai Dunger), som omväxlande improviserar, ljudar och spelar kompositioner som ibland bara är, ibland är melodiska på ett närmast popaktigt sätt och ibland är helt fragmentariska. Det sökande anslaget här gör att det också är svårt att kategorisera, det låter ibland som jazz, men det är också konstmusik och pop. ”Gnistor…” är första albumet av två som tillkommit på samma sätt.

Grunden är Johan Arrias som drog ihop gruppen som nu spelar på skivan, men han skriver också att skivan är ”en blandning av ready-mades, poesi, sånger, ljud och skisser”. Detta gör också att skivan lite är som en konstutställning kanske, eller som en del i en konstutställning. I vilket fall som helst blir man nyfiken på fortsättningen.

Sista striden

Reglerna och leken
Johan Arrias hemsida – på Spotify – på Apple Music – på Bandcamp

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Sveket – ”Jämtland”

17 januari, 2017 at 6:28 e m

Sveket

Sveket med Magnus Olsve i spetsen är tillbaka med en ny singel. Förutom en jullåt 2015 är det ett par år sedan som han släppte en låt, men den nya ”Jämtland” tar vid där han slutade. Svekets signum är en sammansmältning av bitterljuv schlagerpop runt 60-talet och nyare syntladdade ljudkostymer. ”Jämtland” är nog den låt där den sammanflätningen fungerat allra bäst hittills. Med musik av Mattias Petterson och text av Magnus själv reser Sveket till hembygden norröver igen från ett hårdhänt Stockholm och kryddar resan med en hel del storslagen 80-talsnostalgi i ljudbilden.

Sveket på Facebookpå Spotifypå Apple Music

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Anti Pony – ”Pale Blue Hours”

17 januari, 2017 at 2:43 e m

Anti Pony

Det är dags att plocka upp pennan igen och det gör jag med duon Anti Pony, Sanna Colling och Alexander Pierre, som har spenderat vintern i studion tillsammans med producenten Max-Måns Wikman (Dolores Haze, Those Dancing Days, Side Effects). Resultatet får vi höra på torsdag då de släpper sin första EP, ”Alexander”. Här är ett smakprov från plattan i form av den skönt psykedeliskt suggestiva låten ”Pale Blue Hours”. De har förfinat sitt sound och låter om möjligt än mer av sent 60-tal än på de tidigare singlarna, inte minst på grund av en mer framträdande Hammond-orgel. Bäst hittills från duon, på alla fronter.

Anti Pony på Facebookpå Spotifypå Apple Music

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

God jul! – julspecial 2016

22 december, 2016 at 1:53 e m

Och så en hjärtlig önskan om en varm och skön julhelg. Håll till godo med några nya jullåtar.

Mankku [Mancko] – ”Brustna hjärtan på annandag jul”

A Treehouse Wait – ”Make the Gates All Wide”

L.E.J – ”Game of Bells”

Finnegan’s Hell – ”Drunken Christmas”

Femme – ”2016 (Cry Cry Cry)”

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jenny Gabrielsson Mare – ”Comb the Wicked” album

19 december, 2016 at 6:48 e m

Jenny Gabrielsson Mare

Inledningspåret ”Overture” med ett mässande, ekande piano, en växande mörk atmosfär och en tunn sträng på gränsen till att brista sätter stämningen från början. När jag lyssnar på Jenny Garbrielsson Mares nya album ”Comb the Wicked” påminns jag snart om den mörka stämningen från hennes duosamarbete med Fredrik Jonasson, White Birches. Men även om de elektroniska effekterna är en viktig komponent så är det framför allt ett organiskt sound här som bildar grunden i låtarna. Orgel, piano, bas och percussion bygger upp ett sparsmakat, suggestivt sound i lågt tempo medan Jennys mjuka röst svävar över det hela som ett andeväsen.

Hon skrev låtarna under en månads vistelse i Brooklyn för ett par år sedan och lät miljön inspirera musiken på olika sätt. Brooklyn Bridge, Washington Avenue och den heta brittsommaren möter religiös symbolik, mörka väsen och tankar om skuld i en stundom meditativ nattlig resa. Det närmaste jag kommer att tänka på som referens är Nick Cave, men i övrigt är det här ett högst eget album där Jenny har brutit sig loss från de vanliga låtstrukturerna. Här får hon också god av hjälp av Michael Blair, en artist som bland annat har arbetat med Tom Waits och Lou Reed, och som här har lagt percussion och trummor på låtarna på ett högst varierat och väljudande sätt, från de marschliknande rytmerna på ”Dig Real Deep” till gospelklappen på ”Hard Times”. Det är en platta som egentligen förtjänar att lyssnas igenom från början till slut, men jag gör ett försök att plocka ut ett par smakprov här:

Jenny Gabrielsson Mares hemsidapå Facebookpå Spotifypå Apple Musicpå Bandcamp

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

free tracking