Glädjespridaren Klara Kazmi är tillbaka med en ny låt, ”Nice”. Det är soul och som hon förklarar själv: ”Baby making music”. Lite som en modern, kvinnlig Barry White kan man säga, men självklart är det snarare Macy Gray som hon brås på sångmässigt och med underbara lekfulla sångstämmor. My kinda soul.
Klara hittar du på hennes hemsida och på Facebook. Lyssna mer på Bandcamp eller på Spotify.
Ambas är en duo vars namn är skapat från medlemmarna Amber Watts och Jonas Lundqvists förnamn. De släppte i höstas sin första EP, den souldoftande ”Places”. Det är fyra låtar med en riktigt trevlig lyssning; det känns souligt och lite jazzigt och skönt luftigt, och samtidigt experimentellt och befriat från clicheer från de genres de blandar och traskar in i. Amber Watts har en riktigt mjukt skön ton i sin sång, som gjord för denna musik.
Att de sedan gjort detta som en del av ett projekt på musikgymnasiet Rytmus där de båda går, gör det hela än mer imponerande. De skriver dock att det inte ska stanna där, utan att de ska fortsätta efteråt. Om du gillar vad du hör så kan du gå till deras Facebook-sida och gilla dem där, och så kan du följa deras Tumblr-blogg där du också kan lyssna på hela EP:n. Här är en låt från plattan:
Antonia Vai är en singer/songwriter från Stockholm som nu håller på och jobbar med sitt första studioalbum. Det finns dock en hel del låtar att lyssna på som hon spelar in själv och lägger upp efterhand i en stadig ström.
Influenserna verkar komma komma från ganska olika håll, men tydligast blir en teatral, dramatisk känsla i många låtar, något åt Björk-hållet, utan att direkt låta som Björk. Blanda det med en hel del soul-känsla, åt Erykah Badu till, som hon beskriver det själv. Själv tycker jag också att en del låtar känns folkmusik-inspirerade från den latinska världen, från USA, och någon direkt från svensk folkvisa.
Lyssnar mer gör du på hennes hemsida eller Facebook-sida, och hon har också en aktiv Youtube-kanal som uppdateras ofta. Här är två låtar:
Jag skulle egentligen skriva om Artymoves EP ”One of These Days”, som de släppte under våren. Sedan det släppet har de hunnit med att släppa singeln ”Love Me”, vilken har klättrat på diverse listor senaste tiden.
”One of These Days” är hursomhelst en riktigt bra EP som jag fångades av direkt. Jämfört med de tidigare albumen de har gjort så tyckte jag att soultermometern steg ett rejält antal grader i dessa nya låtar, till en varm klubb-soul med riktigt skön gungande electronica-bakgrund, och hookiga fraser som lägger sig som en söt röd paprika på ostmackan och gör den perfekt.
Du kan lyssna på allt detta, samt tidigare album på Spotify och på Soundcloud. Du kan följa dem på deras hemsida.
One of These Days
I Can’t Believe You’re Gone
One of These Days – live:
Slowmans nya album ”I’m Back”är säkert i viss mån en anspelning till att han är tillbaka med ett nytt album, men framför allt tolkar jag det som att han är tillbaka till sina rötter i musiken. Och det är så det nya albumet känns också, ett utforskande av klassisk blues, bluesrock, lite countryrock och med inslag av soul och funk. Framför allt bluesen känns framträdande, disten är mer påskruvad, kanterna är inte lika polerade och händerna är nerkörda i klassisk mylla, alltid lika näringsrik och tidlös. Skulle vilja säga att Slowman står ännu stadigare med det nya albumet.
Roses and Wine
Me and the blues
Lyssna och läs mer om Slowman på hans hemsida
För drygt ett år sedan kom Dubious Quip ut med singeln ”Obedient Minds”, och i slutet på förra året kom äntligen albumet med samma namn. Och de sju spåren känns som en naturlig fortsättning på titelspåret, med mr Quips egen mix av hip hop, reggae och soul. Tillbakalutat, cool och skönt att lyssna på.
Det blir inte sämre av att en annan favorit, Ulf Ljusberg, är med på plattan med sin ”Make It Right”, som han också sjunger på. Även Pitz och R.A.W. lämnar sina bidrag i form av en riktigt skön rap som går hand i handske med stämningen på albumet.
Dubious Quip följer du på hans hemsida, där du också kan lyssna. Du kan också gå direkt till hans Bandcamp-sida för att lyssna.
Det slog mig nu hur få av de artisterna jag presenterar här på Meadowmusic, som faktiskt sjunger på svenska. Det är ju en blogg som faktiskt presenterar svenska artister och inget annat, men det är nog bara att konstatera att det är så här det ser ut i musik-Sverige. Om det är bra eller dåligt får var och en avgöra.
Dock kan jag konstatera att när jag lyssnar på År & Dar:s indie-soul så känns det närmre på något sätt. Det finns inga slöjor i vägen och orden letar sig rakare in i hjärteroten. För här handlar det inte om soul från en glittrig scen, utan om soul som spottar i båda nävarna och följer med dig ut på färd under den svenska gråkalla november-himlen. Och det känns lite lättare, lite varmare.
Adam Pålssons sång är som gjord för detta och lyfter det hela till en ny nivå. Den är precis så jordnära, opolerad och själfull som musiken kräver för att gå rätt in. Lyssna själva här nedan där jag har lagt upp två videor samt låten ”Vad blir det av oss”, som du kan lyssna på och ladda hem.
År & Dar kan höra mer av på deras Myspace-sida.
Vad blir det av oss:
Har du tröttnat än:
Nu när sommaren gick och gömde sig för ett ögonblick, så passar det utmärkt att lyssna på lite musik som påminner oss om varma tider igen. Och Klara Kazmi kan verkligen servera oss detta, tillsammans med en hel del glädje och värme.
Hon har en riktigt skön röst, lite åt Macy Gray-hållet och denna soul blandas ofta med en baktakt, som skriker ut sommar. Tur för oss har hon en EP ute nu, ”Quest For Klarity”, som hon låter oss ladda hem fritt på hemsidan. Du hittar också Klara Kazmi på Myspace.
Go With the Flow:
Lalaland
Go With the Flow
Jag lyssnar på ”Blow My Mind” med Susanne Jonsson och det känns som om jag sitter på en skön soulkudde, bekvämt och behagligt på alla sätt och vis. Känslan av 70-talssoul a la Stevie Wonder i symbios med Susannes känsliga stämma, som en souligare Carole King med lite jazz-vibbar. Riktigt skönt. Det är bara att känna efter själv här nedan i tre härliga soul-spår.
Här måste jag givetvis också nämna partnern, medmusikanten och medproducenten Stefan Jernståhl, en fantastisk musiker, som vi hittar bakom klaviaturen och en mängd andra instrument. Han är säkert inte helt obekant för många då han har spelat med en lång rad av namnkunniga artister som Eric Gadd, Robyn, Stephen Simmonds, Nils Landgren, Salem al Fakir…ja, det kanske är enklare att räkna upp vilka han inte spelat med.
Besök Susanne på hennes hemsida, där du kan läsa mer om henne, lyssna på fler låtar och ladda hem ett gäng låt-pärlor. Du hittar henne också på Myspace.
”The Universe” live:
Om du har sett filmen Black snake moan och minns scenen där Samuel L. Jackson’s rollfigur spelar låten Stack-O-Lee på ett rökigt, svettigt och smutsigt Mississippi-hak och minns den känslan därifrån. Dubious Quip har med låten ”Obedient Minds” lyckats skapa känslan från efterfesten.
Dubious Quip kommer mig veterligen i många varianter, rökig, svettig och smutsig typ av modern blues och i aukustisk version och även som hiphop. Det är svårt att riktigt sätta en label eftersom man ibland även hittar inslag av reggae. Men den första varianten faller mig mest i smaken eftersom jag på nåt sätt har en förkärlek till låtar som jag kan skapa mig en egen musikvideo till i huvudet. Moby är ett exempel på detta, även om Dubious Quip och Moby är långt ifrån varandra rent musikaliskt, så lyckas Dubious Quip även för mig skapa bilder. Dubious Quip är någonting för dig som gillar att sitta i ett rökigt rum med rökig whiskey och mysa!
Dubious Quip på Myspace
Dubious Quips hemsida
Han har också en trevlig community där du kan lyssna, diskutera och läsa mer.
Meadow Music © 2008 All Rights Reserved. Using WordPress 3.3.1 Engine
Entries and Comments.
Prosumer 1.4 made by Nurudin Jauhari
