Mårten Lärka – ”Alouette”

6 februari, 2017 at 8:37 e m

Mårten Lärka

Att en svensk artist gör en platta på franska tillhör inte vanligheterna, speciellt inte om han tidigare inte är fransktalande och är känd för rock, pop och visor på svenska. Mårten Lärka berättar att han har varit torsk på fransk musik rätt länge och lyssnat mycket på allt från Jacques Brel, Serge Gainsbourg och Francois Hardy till Stereo Total och Telephone. Och jag förstår honom. På grund av andra skrivuppdrag kom jag själv att börja lyssna en hel del på fransk pop och rock för ett par år sedan. Och det var en både överraskande och fascinerande musikvärld som öppnade sig.

Pop- och rockvindarna från USA och England som svepte in i Frankrike på 60-talet blandades med chanson, kabaret-traditioner, världsmusik med mera och blev till en unik musikalisk smältdegel. Det känns som att de tog vissa delar mycket längre än andra, kanske för att det redan fanns starkt levande sen tidigare. Det jag tänker på är givetvis det romantiska, men kanske ännu mer det rebelliska, provokativa och utmanande. Även humor, poesi och inåtblickande texter är något jag förknippar med fransk musik. Ja, och sen är det självklart det här med språket.

Mårten säger att han hörde något i franskan som han inte visste vad det var men som han gick igång på fast han inte begrep vad det handlade om. Något i språkets färg, ton och sound. Han ville göra allt från början och började plugga franska på eget bevåg.

”Men jag blev otålig och skrev textstumpar innan jag snappat språket. Började i helt fel ände egentligen. Men vilket kreativt och kul sätt att lära sig ett språk på. Känner mig lite som en pionjär på det området. Det skulle gå applicera på vilken språkundervisning som helst. Jag lyckades i alla fall skriva några halvdana texter med hjälp av ordböcker.”

”Räddningen kom från min fransktalande vän Hamid Khodja. Han hjälpte mig med uttal och ordval. Men det tog minst ett decennium till innan vi kom igång på allvar. Däremellan skrev jag uteslutande på svenska. Men efter flera försök till hyllningslåt för min tomatröda Renault 4 L (Laban, Quatrelle) trillade poletten ner. Det skulle ju göras på franska och vips var jag tillbaka med ordböckerna.”

Slutresultatet efter flera års arbete blev alltså albumet ”Alouette”, som kom ut förra året, ett samarbete med Hamid Khodja, som har skrivit många av texterna och även sjunger på ett av spåren. Albumet är en jordig, avskalad blandning av rock, amerikana, blues och franska popvibbar. Jag hör rockrebellen i honom när hans uttryck förändras när han nu sjunger på franska istället. Och han gör det också med glimten i ögat och fångar det här onämnbara franska på sitt eget sätt. Det är en underbart charmig, lekfull och skönt opolerad platta. Att den måste sjungas på franska fattar man direkt i första spåret då ”Je suis un rockööör…” inte kan sjungas coolare på nåt annat språk. Jag valde ut tre av mina favoriter på albumet och bad honom berätta lite om låtarna:

Om ”Je suis un rocker”: ”Det är en översättning av en låt som till en början hette ”I am a rocker”. Vi körde den på 90 talet med vårt band Opossum. När vi bytte namn till The Trimatics fortsatte vi köra låten. Men det fanns ingen bra inspelning. 2014 råkade jag hitta den allra första portaskissen och började leka med den på nytt. På två kanaler fanns sång/munspel och gitarr. Jag satte trummor och gitarr-fills på de tomma två återstående kanalerna. Det här var i samma veva som Hamid och jag kommit igång på nytt och det satt som handen i handsken med franska. Munspelet och kompgitarren är alltså 17 år gamla när låten slutligen hamnar på 10 tumsvinyl. Vad finns mer att säga. Ja, texten, ”Jag är en rocker”. Den handlar om frihet och glädje den här också. En naiv och enkel sak om att plantera lite kärlek och tycka om sig själv och sitt liv och vara en rocker emellanåt.”

Om ”C´est ma vie ´a moi”: ”Den första text Hamid gav mig var ”C´est ma vie ´a moi”. Han hade utgått från en karaktär han tyckte passade ihop med min persona. Att leva sitt eget liv och brister utan att bry sig så mycket om vad andra tycker. Ett ganska fritt men enkelt förhållningssätt till livet. ‘Jag är varken prins eller kung men jag sover som en kung på natten..’.”

Om ”Belle Quatrelle”: ”Jag är jättestolt (fortfarande) att jag helt på egen hand lyckats rimma Volvo med Voulez vous. Belle betyder vacker och Quatrelle (4L) är det franska smeknamnet för den fantastiska bil som vi i Sverige kallar Laban. En härligt kitchig sak fylld med andra bekanta bilar som dock inte kan jämföras med Quatrelle. Vad sägs om Porsche, Chevrolette, Citroén och nämnda Volvo? Jag har skrivit texten själv men Hamid har gjort någon korrigering. Därefter började Hamid skriva texter åt mig. Men det var ”Belle Quatrelle” som startade det hela.”

Mårten Lärkas hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music

God jul! – julspecial 2016

22 december, 2016 at 1:53 e m

Och så en hjärtlig önskan om en varm och skön julhelg. Håll till godo med några nya jullåtar.

Mankku [Mancko] – ”Brustna hjärtan på annandag jul”

A Treehouse Wait – ”Make the Gates All Wide”

L.E.J – ”Game of Bells”

Finnegan’s Hell – ”Drunken Christmas”

Femme – ”2016 (Cry Cry Cry)”

Nilson – ”Blessed”

16 december, 2016 at 2:29 e m

Nilson

När Bosse Nilsson inte leder det Landskrona-baserade skivbolaget Melody, producerar andra artister eller är ute och spelar med bandet Prebens Pågar ger han ut plattor under det egna artistnamnet Nilson. Till våren ska han släppa sitt nästa album och har under hösten gett ut ett par singlar som smakprov, titellåten ”Blessed” och ”A Lullaby”. Det är en harmonisk artist vi möter som har hittat ett lågmält och tillbakalutat läge i ljusa softrockvisor som doftar en hel del country. Smaka på de båda låtarna här nedan.

Nilsons hemsidapå Facebookpå Spotifypå Apple Music

Weibenfalk – ”Nu är vi här”

29 november, 2016 at 3:30 e m

Weibenfalk

På sitt kommande album ville Thomas Weibenfalk ha ett öppnare och nämre sound än på förra plattan, även denna gång i samarbete med producenten Andreas Dahlbäck. Och när han låter oss smaka på plattan med den nya singeln ”Nu är vi här” så känns det direkt. Det är mindre ”Vassa eggen” och mer livekänsla, och en anledning är att det är inspelat live i studion, i en tagning, bland annat med  Jens Frithiof på gitarr och Surjo Benigh på bas, och inga ”onödiga” pålägg, som han skriver. Hans närvaro är perfekt och soundet är godis för någon som gillar singer/songwriter-rock på svenska. Det är en ”växa-låt” med ökande dramatik, som trevligt nog avslutas med ett instrumental crescendo där vi får frossa i underbart crunchiga gitarrmattor och ylande gitarrer så att man får rysningar.

Jag bad Thomas att berätta lite om låten:

”Låten ”Nu är vi här” talar, i stora delar, till de människor jag lärde känna, och som blev några av mitt livs bästa vänner, under min tid i Skåne och Lund. Vi hade otroligt kul ihop och en liten skara av människor bildades som förhoppningsvis kommer att hålla ihop livet ut. Om än på distans.
I och med att vi blir äldre och skaffar jobb och familjer så flyttar man ut i landet och ses inte så ofta. Det känner nog många igen sig i. Dessutom lever vi i en värld av våld, egoism och förtvivlan vilket jag också försöker återspegla i låten och på hela kommande album. Vi fastnar lätt i vår egen stress bakom skärmar eller mobiler och glömmer bort det som verkligen betyder något; Nämligen människor omkring oss.”

Producent: Andreas Quincy Dahlbäck
Musik, text och gitarr: Thomas Weibenfalk
Gitarr: Jens Frithiof
Bas: Surjo Benigh
Keys: Mikaela Hansson och Joel Sjödin
Trummor, kör: Andreas Quincy Dahlbäck
Ljudtekniker: Frida Claeson Johansson

Weibenfalk på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Lilou & John – ”100 Faces”

23 november, 2016 at 6:50 e m

Lilou & John

Jag blir nästan hypnotiserad av Lilous sång. Hennes mörka altröst andas svärta, mystik och rockattityd, som en magisk musikbesvärjelse jag måste lyssna på igen och igen. Tillsammans med sin make John bildar hon duon Lilou & John, som tidigare i höstas kom ut med debut-EP:n ”100 Faces”.

Här hör vi dem i fem låtar som sträcker sig från folkepiska låtar till alternativrock och indiepopspår i en skönt opolerad ljudbild som perfekt matchar Lilous utstrålning. Till varje låt finns också en musikvideo där de har tagit hjälp av olika videoartister från USA och Brasilien. Du kan se ett exempel här nedan i videon till låten ”When Murder Victims Die”, en video skapad av Patrick Paax. Du kan se de andra filmerna på deras Youtube-kanal.

Lilou & Johns hemsidapå Facebookpå Spotifypå Apple Music

Om ”He Broke My Neck, Joséphine”: Den tragiska berättelsen om de båda lesbiska flickorna Elizabeth och Joséphine och det grymma öde de gick till mötes.

Om ”100 Faces”: ”Människans drift att alltid vilja dölja sitt rätta jag, kanske ytterligare förstärkt av det moderna konsumtionssamhällets alienerande effekt och de människans känslomässiga svårigheter.”

Om ”When Murder Victims Die”: En djupt personlig berättelse om hur ett barn försöker gå vidare efter att ha överlevt ett mordförsök. En berättelse inifrån ett förlamande trauma.

free tracking