På sin tredje platta har The Crysal Caravan hamrat fram sin egen variant av hårdrock inspirerat av det tidiga sjuttiotalet. Det går att hitta gott om referenser till de legendariska banden från den tiden såväl som en bra dos psykadelia och jamband på detta 6 låtar starka, utmärkta album.
The Crystal Caravans hemsida - på Facebook – på Spotify – på Wimp – på Soundcloud
Malmöbandet Good Morning Spider släppte idag denna indie-psykedeliska videoskapelse till deras låt ”Doctors and Crackers”. Låten kommer från deras färska EP ”A Peg In the Hole”, som kom ut nyligen; en EP jag faktiskt inte har hunnit lyssna igenom helt än, men det ska jag naturligtvis göra efter detta.
Good Morning Spiders hemsida – på Facebook – på Bandcamp – på Soundcloud
Fyrmannabandet Marrakech kommer från Umeå och har tagit sitt namn från en låt av Crosby, Stills & Nash, ”Marrakech Express”. Och även om det inte är just CSN jag kommer att tänka på när jag lyssnar på deras första singel, så är det nånstans i den tidsepoken jag landar. Det handlar då mer om psykedelisk rock och bluesrock, med den kryddan att de också sjunger på svenska. I låten ”Mitt Liv” påminns jag en del om Cream i början för att sedan få en hel del Led Zeppelin-vibbar. Den känslan består till viss del när jag lyssnar på den andra låten ”Robert Johnsson”, men har nog mer Black Sabbath över sig än något annat. Lyssna själv här nedan.
Marrakech på Facebook – på Spotify – på Soundcloud
Det har varit lite stiltje här den senaste veckan, men tänkte nya tag igen. Det är en enorm flod av bra svensk musik som väller in till min inkorg, och under de snart fem år jag har hållt på här, så har jag inte varit med om nåt liknande. Jag startar upp idag med Mackaper‘s nya, utmärkta album ”Mot ljusare tider”.
Jag skrev om denna orgelduo som nu har blivit en kvintett, i november, när de frestade oss med låten ”Staden vaknar” från den nya plattan. I slutet av december kom sen albumet och var precis så bra som jag hoppades på. Med de nya medlemmarna och framför allt där trummaskiner har blivit utbytt mot en trummis, så känns de än närmre sitt musikaliska ursprung i progressiv rock med influenser av svensk folkmusik från sjuttiotalet, där det också känns oundvikligt att nämna Bo Hansson som en förebild. De utforskar olika stämningar i låtar som har ganska talande titlar, vilket, precis som nämnde föregångares alster, ger det hela en soundtrack-känsla. Riktigt bra folkpsych, som de själva kallar det. Här nedan är det inledande spåret, ”Dimma”.
Mackaper på Facebook – på Spotify – på Wimp
Precis innan jul släppte Killerball singeln ”Lost In the Woods”. Låten är tagen från EP:n ”Good Memories, Good Morning”, en EP som i sin helhet än så länge endast finns som CD-skiva. Till skillnad från den elektrifierade debut-EP:n ”St. Epone”, som kom ut 2011, så är alla låtarna helt akustiska, vilket känns helt rätt.
Eftersom hörnstenen i deras musicerande har varit att just spela på gator och torg, så kommer deras egenheter fram på ett helt annat sätt och vid sidan av de nya akustiska versionerna av de tidigare utgivna låtarna av ”Forcefed” och ”I Can’t Find It” så visar de upp fler sidor än den bluesbaserade rock de har spelat in tidigare. Just ”Lost In the Woods” är min favoritlåt från den nya EP:n där de börjar direkt i inledningen att gräva i myllan kring 60-talets Buffalo Springfield för att sedan ge antydningar om Paul Rodgers-konstellationer och även till det de själva har gjort tidigare. Mystik, lite psykadelia, folkrock och riktigt snyggt.
Killerballs hemsida – på Facebook – på Spotify – på Soundcloud
Malmöbandet Salma Gandhi skrev vi om i början av denna bloggs levnad, sommaren 2008. Redan då var de i färd med att spela in sitt första album, men inte förrän nu under hösten släpptes deras debutalbum ”The Quest For Nonsense Never Ends”. Men, den som väntar på något gott… Och gott är det.
Det de själva kallar för stonerjazz framträder för mig som en hejdlös instrumental resa in i framför allt psykadelians värld, också färgat av progressiv rock, jazz, blues och annat. Det andas sent sextiotal/tidigt sjuttiotal och ännu mer så genom den filmiska känslan i musiken där det ibland känns som att jag dras in i olika scener från en hårdkokt deckare med bilfärder, rökiga nattklubbar och dramatik. Men de hinner med mer än så under de 75 minuterna där de kan gå från utflippat jammigt till bluesigt till vackert melodiskt stämning.
En helgjuten sammanhängande platta där de galna låttitlarna också har sin plats. Som jag har förstått det så har bandmedlemmarna gjort det till en sport att komma fram med låttitlar som med ordakrobatik på nåt sätt ska beskriva låtarna. Vad sägs tex om ”Paranoid Cow On a Mushroom Lawn” eller ”Polish Rodeo For Drunken Teenage Midgets”? Lyssna själv här nedan i ett par låtar.
Salma Gandhi på Facebook – på Spotify – på Wimp
Then Comes Silence från Stockholm bildades tidigare år och kom under hösten ut med sitt debutalbum. Det som förenade medlemmarna var fascinationen för döden, spiritualism, undergång och korruption plus en förkärlek för noiserock, goth, shoegaze och psykadelia. Och deras musik känns som en blandning av just detta, som om de har gjort en egen blandning av gothrock och psykadelia med ett skräckfilmstema och svept in detta i en stor, tjock shogazefilt. Lyssna på ett par låtar här nedan.
Then Comes Silence på Facebook – på Spotify – på Wimp – på Soundcloud
Göteborgsbandet Den stora vilan har aviserat att de ska komma ut med sitt tredje fullängdsalbum ”Förvandling” den 5:e december. För att vi ska få en känsla av vad som är på gång har de släppt en singel med två låtar, och en överraskande spektakulär video som du kan kolla in här nedan. Jag tycker det låter helt klart intressant om dem i en psykadelia med en varm jambandskänsla i sig, och på svenska dessutom.
Den stora vilans hemsida – på Facebook – på Spotify – på Wimp
I Am Super Ape kommer från Malmö och släppte under hösten sin andra EP ”Psychonaut”. Tydligen håller de på att färdigställa ytterligare en EP, som ska komma ut i december. De bjuder på en fräck, ganska rå Shogaze med psychadelia-influenser, punkigt och med lite vibbar av Sonic Youth. Här är en av de låtarna från EP:n.
I Am Super Apes hemsida – på Facebook – på Spotify – på Wimp – på Soundcloud
Salabandet Kompaniet tar oss tillbaka till det tidiga 70-talets psykadeliska och progessiva rock på debut-EP:n ”Vi i dalen”. Ja, i själva verket är det en rad influenser som möts på plattan, från blues, folk, jazz och rock och det var väl också kännetecknande för den tiden att man började blanda och experimentera hej vilt, och låtarna började få leva sitt eget liv både vad gäller längd och struktur. Kompaniet har hittat sin egen starka karaktär mitt i allt detta, där de kryssar fram mellan bl.a. Pink Floyd-influenser, blues, svensk progressiv rock och folkmusik, från avslappnad stämning till dramatik.
Ja, jag är helt klart imponerad av denna debut. Jag vet inte så mycket mer om bandet mer än att de startade 2011 och verkar vara 10 medlemmar. Du hittar två låtar här nedan att lyssna på, bland annat den avslutande hela 16 minuter långa ”Nere i Dalen”.
Kompaniet på Facebook – på Spotify – på Wimp – på Bandcamp
Meadow Music in english
Designed by
