Här är debutsingeln från Nicole Sabouné i en video gjord av Mats Udd. Bra låt med Sisters of Mercy-mörk stämning men med ett sound som snarare minner om slutet av 70-talet/början av 80-talet. Nicole gör detta riktigt bra med låga toner som inte hörts sen Amanda Lear var i farten och visar upp ett starkt uttryck och en stor spännvidd.
Nicole Sabouné på Facebook – på Spotify – på Wimp
För ett år sedan skrev jag om The Litsos. Bandet har nu kommit it med sin andra EP ”Daylight Saving EP”, en EP där bandet visar upp lite nya sidor av sig själva. På några spår känner man väl igen dem sen tidigare med deras new wave och postpunkiga The Cure-influenser, samtidigt som de i den underbara melankoliska balladen ”Never, at All” viker av en del från detta spår och i den avslutande vackra akustiska ”Mourning Glory” där de öppnar upp för en lite annan stämning, som om de vaknade upp en morgon och blev inspirerade av de första sävliga solstrålarna.
The Litsos på Facebook – på Spotify
Det tog fem år för Le Muhr att komma med en uppföljare till debutalbumet från 2007, ”Generation destruktiv”. EP:n ”Flickorna på klubben” med sina sex spår kom ut i början av året och känns som ett kajalmålat soundtrack till storstadens dekadenta nattliv, sett med cyniska och ironiska ögon. Det låter mycket åttiotal om deras deras synth-punk-new wave och innehållet skulle nog ha passat bra även då som det fungerar idag.
Le Muhr på Facebook – på Spotify – på Wimp
Det fem man starka bandet Long Long Showers kommer från Malmö och har hittills kommit ut med ett självbetitlat album, och är nu i färd med att spela in en ny EP. Det är en trevligt stökig alternativ rock de framför, med en sångare som har ett alldeles eget uttryck. Även om det går att hitta gemensamma nämnare med en del indierockband av idag, så får jag ändå mest känsla av engelsk rock och new wave från tidigt 80-tal. Lyssna här nedan på ett par låtar.
Long Long Showers hemsida – på Facebook – på Spotify – på Soundcloud
I våras presenterade jag This Visions singel ”20th Century”. Singeln var ett smakprov på det kommande albumet ”The Golden Age We Lost”, vilket också släpptes sen under senvåren. Jämfört med deras debutalbum från 2009 så har det hänt en del med låtar och sound.
Vi håller oss fortfarande i 80-talets new wave-scen, med stora rum, analoga synthar och melankoli. Det känns dock luftigare, varmare och mognare. De har lyckats få till en romantisk tillbakablickande 80-talskänsla, som jag tror många av som växte upp på 80-talet känner igen oss i. Ett riktigt stämningsfullt album med ett skönt lugn i som man kan luta sig tillbaka i och avnjuta från första till sista låt utan att tröttna.
Här nedan hittar du första låten, tillika den andra singeln från skivan, samt videon till den första singeln ”20th Century”.
This Vision’s hemsida – på Facebook – på Spotify – på Wimp
Duon Brotherhood kom i våras ut med sitt debutalbum ”…Turn The Gold To Chrome…”. Det handlar om gothrock och new wave med mycket inspiration från 80-talet med referenser till band som Sisters of Mercy, The Cure och Joy Division.
Det är jämn och riktigt bra platta som växer sig på mig ju mer jag lyssnar. Jag hittar inte direkt några trallvänliga låtar, även om det finns gott om snygga melodier och slingor. Framför allt imponeras jag av gitarrspelet som är varierat, smakfullt, har ett riktigt bra sound och bär många av låtarna.
Här nedan är två av låtarna från plattan. Brotherhood hittar du på hemsidan och på Facebook. Lyssna på albumet på Spotify, på Wimp eller på Bandcamp.
Tobias Bergholms soloprojekt, Lovers Forgive Me, är tillbaka med en ny EP, ”400 slag”. EP:n skiljer sig en del från debut-EP:n som jag skrev om tidigare. Han sjunger nu helt på svenska och albumet känns mer sammanhållet. Det är också en helt annan svärta svärta i dessa låtar som andas delvis 80-tals-new wave och delvis svensk pop-melankoli med ett starkt utspel. Riktigt klistriga låtar är det också, speciellt titellåten ”400 slag” och den låt du kan lyssna på här nedan ”Kärleksdöden”.
Jag fick också tillfälle nu att fråga Tobias om var artistnamnet kommer ifrån. Han berättar att namnet var på tapeten redan för 6 år sedan när ett band han var med i skulle döpas. Ett av förslagen var just ”Lovers Forgive Me”, men ratades till förmån för ett annat. Idén hade han fått i huvudet då han jobbade i en klädbutik där det spelades musik hela tiden. Där hörde han en låt av Her Majesty med textraden ”Forgive me, Lovers Forgive Me for I am weak” och just då, precis efter ett avslutat förhållande satte det sig i honom. När han så skulle döpa sitt soloprojekt för 2 år sedan kom detta fram igen och precis som Her Majesty döpte sitt band efter en Beatles-låt, döpte han sitt projekt efter en av deras låtar.
Du kan följa Lovers Forgive Me på Facebook. EP:n kan avnjutas på Bandcamp eller på Spotify.
Joakim Jakobsson spelade tidigare i The Search och startade förra året bandet Duellen tillsammans med argentinaren Brian Biezki. Brian lämnade sedan bandet, och istället kom de tidigare The Search-medlemmarna Tina Bergström och Mikael Saltzman plus Olle Bilius (Jeniferever) och Simon Lundström in i bandet. I december släpptes så en debut-EP med fem låtar.
Det är indiepop på svenska med ett mörkt stråk i sig, vibrerande av stämningar från 80-talets new wave. Där skiftar det snyggt från synthbaserade låtar till gitarrdrivna utan att stämningen trollas bort. Det är raka melodier som sätter sig snabbt på en riktigt bra EP som lovar mer.
EP:n kan du höra på Duellens Bandcamp-sida och på Spotify. Bandet kan du följa på Facebook.
Ekot från det tidiga 80-talets electronica klingar starkt i trion Storbritanniens debut-EP ”Krita”. Trots de gamla referenserna så känns det förvånansvärt fräscht och autentiskt på något sätt, som vore de en tidig, mörkare förebild för Lustans Lakejer.
Det är fyra bra låtar av lite olika karaktär, alla på svenska, men ska man titta på hitpotential så har de verkligen fått till en refräng som klistrar sig fast i ”Säg det högt”.
Uppenbarligen har de nytt material på gång då de nyligen varit i studion och spelat in en ny EP. Vill du lyssna på resten av låtarna så hittar du Storbritannien på Myspace.
The Courage heter Jesper Jonssons soloprojekt. I två år har han hållt på att arbeta med sitt debutalbum och nu i april så släpptes det till slut.
Han skriver om innehållet: ”The lyrics for the songs on my first album describes my own metaphysical universe where I use symbols from eastern philosophy, Jungian psychology and noir movies, to tell the story of a small guy lost in a big city full of confused people.”
Musiken är en spännande blandning, där jag hör new wave, electro, soul och snygg pop. På ett flertal spår känns vibbarna från en experimenterande David Bowie. Här är två låtar från albumet:
The Courage kan du lyssna mer på på Myspace och även på Spotify
Meadow Music in english
Designed by
