Mårten Lärka – ”Alouette”

6 februari, 2017 at 8:37 e m

Mårten Lärka

Att en svensk artist gör en platta på franska tillhör inte vanligheterna, speciellt inte om han tidigare inte är fransktalande och är känd för rock, pop och visor på svenska. Mårten Lärka berättar att han har varit torsk på fransk musik rätt länge och lyssnat mycket på allt från Jacques Brel, Serge Gainsbourg och Francois Hardy till Stereo Total och Telephone. Och jag förstår honom. På grund av andra skrivuppdrag kom jag själv att börja lyssna en hel del på fransk pop och rock för ett par år sedan. Och det var en både överraskande och fascinerande musikvärld som öppnade sig.

Pop- och rockvindarna från USA och England som svepte in i Frankrike på 60-talet blandades med chanson, kabaret-traditioner, världsmusik med mera och blev till en unik musikalisk smältdegel. Det känns som att de tog vissa delar mycket längre än andra, kanske för att det redan fanns starkt levande sen tidigare. Det jag tänker på är givetvis det romantiska, men kanske ännu mer det rebelliska, provokativa och utmanande. Även humor, poesi och inåtblickande texter är något jag förknippar med fransk musik. Ja, och sen är det självklart det här med språket.

Mårten säger att han hörde något i franskan som han inte visste vad det var men som han gick igång på fast han inte begrep vad det handlade om. Något i språkets färg, ton och sound. Han ville göra allt från början och började plugga franska på eget bevåg.

”Men jag blev otålig och skrev textstumpar innan jag snappat språket. Började i helt fel ände egentligen. Men vilket kreativt och kul sätt att lära sig ett språk på. Känner mig lite som en pionjär på det området. Det skulle gå applicera på vilken språkundervisning som helst. Jag lyckades i alla fall skriva några halvdana texter med hjälp av ordböcker.”

”Räddningen kom från min fransktalande vän Hamid Khodja. Han hjälpte mig med uttal och ordval. Men det tog minst ett decennium till innan vi kom igång på allvar. Däremellan skrev jag uteslutande på svenska. Men efter flera försök till hyllningslåt för min tomatröda Renault 4 L (Laban, Quatrelle) trillade poletten ner. Det skulle ju göras på franska och vips var jag tillbaka med ordböckerna.”

Slutresultatet efter flera års arbete blev alltså albumet ”Alouette”, som kom ut förra året, ett samarbete med Hamid Khodja, som har skrivit många av texterna och även sjunger på ett av spåren. Albumet är en jordig, avskalad blandning av rock, amerikana, blues och franska popvibbar. Jag hör rockrebellen i honom när hans uttryck förändras när han nu sjunger på franska istället. Och han gör det också med glimten i ögat och fångar det här onämnbara franska på sitt eget sätt. Det är en underbart charmig, lekfull och skönt opolerad platta. Att den måste sjungas på franska fattar man direkt i första spåret då ”Je suis un rockööör…” inte kan sjungas coolare på nåt annat språk. Jag valde ut tre av mina favoriter på albumet och bad honom berätta lite om låtarna:

Om ”Je suis un rocker”: ”Det är en översättning av en låt som till en början hette ”I am a rocker”. Vi körde den på 90 talet med vårt band Opossum. När vi bytte namn till The Trimatics fortsatte vi köra låten. Men det fanns ingen bra inspelning. 2014 råkade jag hitta den allra första portaskissen och började leka med den på nytt. På två kanaler fanns sång/munspel och gitarr. Jag satte trummor och gitarr-fills på de tomma två återstående kanalerna. Det här var i samma veva som Hamid och jag kommit igång på nytt och det satt som handen i handsken med franska. Munspelet och kompgitarren är alltså 17 år gamla när låten slutligen hamnar på 10 tumsvinyl. Vad finns mer att säga. Ja, texten, ”Jag är en rocker”. Den handlar om frihet och glädje den här också. En naiv och enkel sak om att plantera lite kärlek och tycka om sig själv och sitt liv och vara en rocker emellanåt.”

Om ”C´est ma vie ´a moi”: ”Den första text Hamid gav mig var ”C´est ma vie ´a moi”. Han hade utgått från en karaktär han tyckte passade ihop med min persona. Att leva sitt eget liv och brister utan att bry sig så mycket om vad andra tycker. Ett ganska fritt men enkelt förhållningssätt till livet. ‘Jag är varken prins eller kung men jag sover som en kung på natten..’.”

Om ”Belle Quatrelle”: ”Jag är jättestolt (fortfarande) att jag helt på egen hand lyckats rimma Volvo med Voulez vous. Belle betyder vacker och Quatrelle (4L) är det franska smeknamnet för den fantastiska bil som vi i Sverige kallar Laban. En härligt kitchig sak fylld med andra bekanta bilar som dock inte kan jämföras med Quatrelle. Vad sägs om Porsche, Chevrolette, Citroén och nämnda Volvo? Jag har skrivit texten själv men Hamid har gjort någon korrigering. Därefter började Hamid skriva texter åt mig. Men det var ”Belle Quatrelle” som startade det hela.”

Mårten Lärkas hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Marching Band – ”Heart Jewel” album

4 november, 2016 at 6:41 e m

Marching Band

Med sitt förra album, ”So Much Imagine” ville duon Marching Band, Erik Sunbring och Jacob Lind, hitta tillbaka till sina rötter med ett mer DIY-baserat popsound. Och jag gillade resultatet där de fick fullt utlopp för sitt snygga indiepop-snickrande på ett dubbelalbum. Ändå känns det som att den plattan bleknar i jämförelse med deras fjärde album ”Heart Jewel”, som släpptes för några veckor sedan.

Skillnaden märks redan från början i första låten ”Creator – And I Notice”, ett folkinspirerat, upplyftande popspår. Överhuvudtaget känns plattan gladare, mer energisk och lekfullare än jag har hört dem tidigare. En lo-fi-känsla, som ibland påminner om Magnetic Fields, finns kvar och deras popmelodier håller som vanligt hög klass. Men här finns också en variation i arrangemangen och en hel del roliga infall, som håller en på tårna plattan igenom. De har dessutom börjat leka en del med electronica och trummaskiner som gör det hela till en helt egen kompott, en kompott som smakar väldigt gott och uppfriskande.

Marching Bands hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Dumdum Score – ”Audio Sheep”

11 juli, 2016 at 4:21 e m

Dumdum Score

Experimentellt 80-tal från Newcastle möter 2016 i ett egensamplat nygammalt material. Brittiska duon Dumdum Score, Cristopher Simpson och Michael Fielding, var aldrig riktigt nöjda med utfallet av 80-talsalbumet och har samplat sina egna låtar och arbetat om det till ett album som andas såväl 80-talssynt och tape-loopar som ett komplext överlagrat innehåll som känns betydligt mer 2016 än 1987 då originalalbumet släpptes. Känslan är något metalliskt och ödsligt men är också musik med någon slags svart humor. Det är både spår med sång och röster, ibland tydligt, ibland mycket otydligt och dessutom flera helt ljudbaserade spår.

Dumdum Score har enligt egen utsago försökt göra en surrealistisk musik med kopplingar till olika populära strömningar inom konst och menar att man rör sig i en kollision mellan det medvetna och omedvetna. Kolla gärna in associerad konst och videor på deras hemsida och Youtube!

Swells and flows

Heads of tulips

Dumdum Scores hemsida – på Twitter – på Bandcamp

Magic Potion – ”Melt” EP

7 juli, 2015 at 5:02 e m

Magic Potion

Trion Magic Potion hade jag med här i februari och de utlovade då en EP senare under våren. Denna kom ut förra månaden under namnet ”Melt” och bjuder på fyra otroligt charmiga rullbandsproducerade garagepop-låtar. Här är två av dem.

Magic Potions hemsida – på Facebook – på Spotify – på Apple Music

Alice Boman – ”Burns” – video

15 januari, 2015 at 5:19 e m

Här är en ny video från Alice Boman till hennes låt ”Burns”. Den är skapad av Christoffer Castor som hittade en samling 8mm-filmer i en övergiven stuga nånstans i södra Sverige, filmade av någon okänd person för kanske 30 år sedan. Några av filmerna var benämnda ”U.S.A”, vilka han spelade av och klippte ihop till denna video.

Alice Boman på Tumblr – på Facebook – på Spotify – på Wimp – på Rara – på Soundcloud

free tracking