Tomeu Alcover och Nit Project
Tomeu Alcover och hans nylonsträngade gitarr har vi mött tidigare här på bloggen. Låtarna som vi presenterade då fick i november sitt hem på Tomeus nya album ”Transparent”. Med trummisen Robert Ikiz och bassisten Kristian Lind som kompmusiker har han skapat ett soft, vackert album med sin egen blandning av jazz, latino, flamenco, visa och klassiska influenser. Du kan lyssna på hela albumet på hans hemsida.
Förutom detta soloalbum hann han samma månad med att släppa ytterligare ett album. Albumet heter ”Història Sobre Blanc” och här går han under namnet Nit Project. Det handlar även här om instrumental musik, men denna gång med framför allt piano och synthar i vackra, lätt melankoliska och minimalistiska arrangemang. Det känns filmiskt och har också använts som soundtrack till den spanska TV-serien ”Història Sobre Blanc”. Lyssna på övriga låtar på Nit Projects hemsida.
Two and a Half Years (Tomeu Alcover, ”Transparent”)
Juga amb mi (Nit Project, ”Història Sobre Blanc”)
När första låten ”Silhouettes” drar igång på trion Desertsongs nya album med samma samn, sveps jag in i en höstlik skön melankoli. Den här melankolin håller i sig genom hela albumet, som jag tycker har en filmisk känsla över sig, en del också beroende på berättelserna i låtarna och sångerskan Minna Bolins speciella röst som har lite jazzkänsla över sig.
Pokerface, aka Staffan Heidevik, kom för lite sen ut med sitt album ”Transeo”. Ett spännande album fullt av experimentlusta och ska jag ge mig på att beskriva det så handlar det om en tät och dramatisk mix av jazz-electronica och progressiv rock , till stora delar instrumental. Ibland hör jag något som påminner mig om David Bowie och hans experimentella musik på 90-talet.
Jag har suttit och lyssnat på Reform‘s album ”Reformed”, ett album som släpptes 2009. Progressiv rock, jazz-fusion och 70-tal nånstans i närheten av Björn J:son Lindh, Bo Hansson i stilen, men mer gitarrbaserat och lite blueskänsla genom bl.a munspel, känns det som.
Konträr är ett soloprojekt från Linus Sundin Eriksson. Det handlar om jazz skulle jag vilja säga, där electrojazz möter akustiskt, hammondorgel och annat. Det är riktigt vackert sammanvävt och skapar en speciell stämning.
Ska man definiera sväng på något sätt, så tycker jag afrobeat-bandet Music Is the Weapon gärna kan få stå modell. Det 12 man och kvinnor starka bandet har en härlig livfullhet som jag gärna lyssnar länge till. Det är fest, det är kampvilja och mycket spelglädje. Med funk, jazz och karibiska influenser så blir det här till en urskön blandning.
Lite andrum behöver vi alla ibland, ett ögonblick att bara sitta ner och blicka ut genom fönstret, kanske drömma lite, kanske bara betrakta det som finns utanför och bara vara. Jag hittar denna ro när jag lyssnar på Lovisa Samuelsson. Hjälper ju till lite att två av hennes låtar heter just ”Andrum” och ”Fönsterplats”. :-)
”I Will Do It” (
