Knut Svanholm och hans brödratrio Fleet of Clay skrev jag om för några veckor sedan. Han huvudprojekt är dock rockbandet LOBST där han sjunger, spelar gitarr och skriver låtar. I början av hösten släppte de sitt nya album ”The Angry Kid”, som är deras andra i ordningen sedan starten 2009.

På plattan har de skapat sin egen rockhybrid där jag får känningar av klassisk engelsk hårdrock från Mötorhead till Saxon såväl som av grunge och postgrunge från nittiotalet. Det är ett tätt, gitarriffsmättat och rått sound som sitter fint ihop med Knuts nästan punkiga sång. En adrenalinstinn rockplatta med mycket gitarrgodis som växer ju mer jag lyssnar. Lyssna själv i ett par låtar här nedan.

LOBST på Facebook – på Spotify

Downward Slope
The Watcher

The Grand New Wrong, som jag skrev om i våras, har kommit ut med en ny singel, ”Hands of Time”. Två låtar med rykande grunge-inspirerad rock, som jag tycker tar bandet till en ny nivå, både vad gäller låtarna i sig och själva produktionen, som nu är betydligt vassare och som andas vilja och härlig rock-energi.

Det förtjänar att nämnas att alla intäkter från singeln går till Made for Music, ett lokalt projekt i Alingsås som syftar till att se till att även de ungdomar som inte har råd med att gå på musikskola eller att köpa sitt första instrument kan få göra detta.

The Grand New Wrongs hemsida – på Facebook – på Spotify

No Name

The Grand New Wrong är i första hand inspirerade av grunge med förebilder som Nirvana, Alice In Chains, Pearl Jam mfl. Det hörs också tydligt på deras senaste EP ”Seconds”, som kom ut förra året. ”Seconds” är deras andra EP, och de har också en ny singel på väg ut, som du kan förhandslyssna på på deras hemsida.

Basisten Björn Granat berättar att bandnamnet hade funnits i hans tankar redan innan bandet fanns. The Grand New Wrong står för hans mening att mycket av det som tidigare var norm, tex solidaritet, medmänsklighet, riktig musik mm, numera har blivit tabu, fel och onormalt.

Du kan lyssna på deras musik på Spotify och följa dem på hemsidan eller på Facebook. Här är första spåret på ”Seconds”

Trails

”Soundgarden goes psychedelic folk-prog” sa någon om Kokongs album ”Science Loves Pudding”. Själva ser de musiken som en blandning av sex och sudoku och har haft som ambition att skapa musik utan fasta ramar. Bandet, eller duon, består av Niclas Peterson och Tom Lindström.

Själv känner jag att det första citatet kan tjäna som en bra referenspunkt där det hela startar, någonstans i 90-talets grunge-post-grunge, men sen spinner det iväg åt många olika håll och jag får väldigt olika associationer i olika låtar, som i tex ”Knife Attack” här nedan, där man skulle kunna tro att Tom Waits har haft ett finger med i spelet.

Spännande album att lyssna på, vilket du kan göra till fullo på Spotify eller på Ge.tt. Bandet hittar du också på Facebook.

Pre-amp
Knife Attack

Denna singel fångade min uppmärksamhet, snyggt intro och musik av det lite tyngre slaget och med en touch av grunge. Melodisk och en snygg lagd sång. A-sidan på singeln är den bättre av de 2 låtar som finns, vilken du kan höra här på MeadowMusic.

Stone Carpet har tidigare släppt en EP, dock med annan sättning. Och nu ska det enligt dom själva vara en nystart och det är bara full fräs framåt. Singeln är helt klart värd att ges en chans om du gillar melodisk rock.

Stone Carpets hemsida hittar du här, och deras singel på Spotify hittar du här.

The Sound of a Thousand

/Stuff

Som ni har märkt så har vi tagit en veckas uppehåll och vila här på Meadowmusic. Så jag tänkte att det var ett utmärkt tillfälle idag att starta upp på nytt med nya krafter genom att önska er alla ett gott nytt år, med musik.

Tack alla som läser bloggen och tack för allt stöd, alla mail, diskussioner och kommentarer. Jag ser ju givetvis fram emot ett fantastiskt år i 2009, med mycket ny musik, och en del av den kommer vi att presentera här.

Jag ser inget bättre sätt att tjuvstarta detta nya år än med Icke Lika Med. Icke Lika Med med Olle Torpman i spetsen är ett band jag verkligen älskar, för musiken, men också för att de är som de är. Och något jag tycker vi alla kan ta med oss från Icke Lika Med är att de alltid går sin egen väg. Mitt i alla kriser och bland flockspringande finanshajar, så tror jag att det är än viktigare att gå sin egen väg. Ingen annans väg, bara sin egen.

Icke Lika Med gör detta. Genom att spela grunge på svenska, på sitt eget sätt, och genom att jobba för att gör denna värld till en bättre plats att leva i.

Förutom all härlig musik du kan lyssna på här, så kan du också besöka Icke Lika Med:s hemsida för att lyssna på mer och ladda hem fler låtar.

Gott nytt år!

Det var jag:

Bättre:

Det var jag
Party!
Banding & Shisha
18

För något år sedan fick Stereolith äran att öppna för Europe på deras nordiska turné. Två band från två generationer av hårdrock. Europe seglade ju fram under 80-talet under benämningen ”Melodisk hårdrock” alltsomoftast (märklig benämning för övrigt, precis som om övrig hårdrock saknade melodier) och gjorde det också framgångsrikt. Nästan två decenniums skillnad mellan banden, men ändå rätt passande och Stereolith kan kanske kan betraktas som en 2000-talets motsvarighet i stilen. Dvs med dagens hårdrock och metal som grund istället, hookiga melodier och en stark frontfigur och låtskrivare i Oscar Ammer. Hoppas dock att vi slipper en modern ”Carrie” ;-)

Be Alone:

Nickelback ligger nära till hands att jämföra med, men jag tycker att Stereolith känns tyngre och mindre välpolerade här (skönt). Grungen har sitt inflytande också, vilket känns extra påtagligt i vissa låtar.
Lyssna på ett par spår från Stereoliths debutalbum:

Still Strong
Be Alone

Besök Stereoliths hemsida och deras Myspace-sida

William S. Burroughs skrev boken ”Port of Saints” 1973. Berättelsen består av flera sammanvävda sidohistorier medan huvudtemat handlar om ett gäng vilda grabbar som försöker ändra i historien genom att resa i tiden till olika platser.

De kanske inte skriver om historien direkt, men annars så känns denna bokbeskrivning som mycket träffsäker vad gäller bandet Port of Saints. De gör nedslag i historien och får in influenser från många håll som Soundgarden, Queens of the Stone Age, Black Sabbath äldre psykadelia-rock och mycket annat. Många trådar som drar åt olika håll, men de får ändå ihop det till en tung driven rock som känns riktigt kul att lyssna på.

Jag rekommenderar verkligen ett besök på deras Myspace-sida eller Facebook-sida, så får ni höra än fler sidor av detta spännande rockband.

Lyssna på och ladda hem tre låtar:

The Martyr
Monster
Dead End

Twist Magazine har recenserat deras EP ”Day and Night Delivery” och en live-spelning.

Hur härligt det än är med riktigt sköna gitarrmattor som täcker din kropp, så höjs det ändå några snäpp när låtarna blir ”gitarrslingbaserade”. Kaross gör detta riktigt grymt! Där finns ett häng i låtarna som bär dem hela vägen igenom och bjuder på kanonmusik.
Kombinationen med en raspig rockröst gör ju inte saken sämre.

Kaross har spelat tillsammans sedan 2000 och 2005 vann de Partillerocken med skivkontrakt som pris. Albumet släpptes våren 2007 på bolaget Eastground records!

Du får lyssna och ladda ned två rockrökare. På deras Myspace sida kan du lyssna på en ganska cool låt, ”Old Vinyl”, som får tankarna att gå iväg till Brian Setzer Orchestra. Tyvärr utan rockabilly-gitarren dock!

Meat Me
Bong Song

Hälsa på hos bandet:
Kaross på Myspace
Bandets officiella hemsida

Keep cool,
Jeppe

Gränsande till musikstilar som nästan känns överladdade numera, med mängder av duktiga band som låter lite för lika, så har In Bloom definitivt hittat en egen väg. Här blandas både grungeighet och sköna melodiska refränger, men det som gör att de känns mest egna är själva soundet. Gitarrgrunden är lätt distade akustiska gitarrer, förda av sångaren och låtskrivaren  Pär Eriksson, vilket gör att man kommer närmre på något sätt. Detta understryks också av känsligt arrangerade låtar och bra texter.

Bandet har nu i juli släppt sitt debutalbum ”With Faded Lights” på Blue Topaz Recordings och jag är stolt över att nedan kunna presentera två låtar från albumet, ”Somewhere” och ”Succed”.

Videon till Somewhere (och ja, det var jobbigt att springa och sjunga samtidigt, enligt uppgift)

Somewhere
Succeed

In Bloom’s hemsida

In Bloom på Myspace