Bandet The Glade släppte nu i juli EP:n ”Dance For Love”. Jag möts av varm, härlig americana; folkrock som i titelspåret får mig att tänka på Leonard Cohen. Jonas Carpings röst är helt klart speciell och skänker lugn och hjärta till anrättningen, och ger med sitt egna vibrato en angelägenhet till texterna.
Vidare lyssning rekommenderas på deras hemsida, Facebook-sida eller på Spotify.
Simeon Hillert har varit med i ett flertal indie-popband under de senaste åren (Shoot Charlie, TH & TNK, Hector och The Frankie Lee’s). När många av hans texter inte passade in i indie-pop-formatet startade han då bandet Simeon Hillert & His Electrified Band.
Här fann han sig till rätta i musik som passade bättre för berättelserna; folkrock som rör sig in på Dylans och Tom Waits domäner, mycket 60-tals-känsla men även en dos av soundet från Dylans 70-tal tycker jag mig höra.
Och Dylan är nog det som jag först kommer att tänka på, men det berättas på ett mer dramatiskt sätt, teatraliskt, nästan som att låtarna vore små egna pjäser, där Simeons utspel snyggt backas upp av Anna Pappinens klara röst. Debut-EP:n ”A Fairytale Point of View” släpptes förra månaden och finns tillgänglig på Spotify och på Deezer för dig som inte har Spotify. Du hittar bandet på deras hemsida. Här är ”Copenhagen Lonely Night”:
Här har vi ett Göteborgs-baserat band som jag tror att gemene man kommer att gilla. Musikmässigt känns det tungt med ett fett häng, 70-tals-sound. Tills sången kommer in, på ren svenska och helt plötlsigt känns det proggigt. Låtarna har sköna melodier och man lyssnar gärna mer än en gång. Ett band jag gärna hade gått till en lokal pub och sänkt ett par kalla öl till. Ganska högt betyg med andra ord.
Som alla vet så är klimatet riktigt hårt bland band som vill slå sig fram, dessvärre har Ett Rop På Hjälp endast en myspace-sida som du hittar här. Myspace har helt och hållet ballat ur och inte många använder deras tjänst längre. Jag hoppas verkligen att bandet skaffar sig en riktg hemsida samt att de hittar någon annan site där de kan visa upp sin musik. Ett grymt band annars som tyvärr kommer drunkna om de inte promotar sig på annat vis snart.
/Stuff
EP’s Trailerpark bildades redan 1999 av Eric Palmqvist. Med tidigare medlemmar som Magnus Tingsek, Björn Yttling m.fl. så har de några skivor i bagaget, men har inte släppt något de senaste fem åren. Fram till nu, när de i slutet på oktober släppte den fem låtar starka EP:n ”Black Heart”.
Och det är en återkomst som för mig definitivt ger mersmak. Det är en countrydoftande musik kanske åt folkrockhållet, som i sina stunder tar mig till Neil Youngs och CSN&Y:s domäner. Speciellt då i det melankoliska, ödesmättade titelspåret ”Black Heart”. I just Black Heart har de dessutom fått sällskap av Frida Öhrn och Christian Kjellvander i kören.
EP’s Trailerpark hittar du på deras Myspace-sida och på deras blogg. Har du Spotify kan du lyssna på EP:n där. Här nedan finner du låten ”Black Heart” till lyssning och nedladdning.
Videon nedan till ”Black Heart” är regisserad av Mats Udd, som jag tycker har ett eget skönt sätt att berätta en historia runt en låt. Gillar du videon kan jag rekommendera ett besök på Mats Udd’s Vimeo-sida.
Black Heart:
Jon Strider är en välmeriterad musiker som har spelat med artister som Van Morrison, Boz Skaggs, Mink DeVille, Chuck Berry, John Lee Hooker för att nämna några. Som soloartist har han hunnit med 5 album, där jag nu har suttit och lyssnat på albumet ”White Wings” som släpptes för något år sedan.
Själv kallar han sin musik för Rhythm N’ Folk, vilket känns som en bra benämning. En behaglig lyssning är det, med en positiv, soft rock med inslag av americana, blues och country. Jag hör lite Jackson Browne, lite Eagles, Cat Stevens och mycket vibbar av tidigt amerikansk 70-tal. En riktigt bra och jämn platta med bra variation.
Vill du läsa och lyssna mer så ska du bege dig till Jon Striders hemsida.
Här kan du lyssna på ett par låtar från ”White Wings”:
Ursäkta det lilla uppehållet under veckan, men nu är jag tillbaka på plats igen och jag och andra kommer att fylla på med bra musik här på sidan. Och nu passar det perfekt med Moose Trail, tycker jag. Ulf Ljusberg har vi skrivit förut om, och här ser vi honom i sällskap med Tobias Thun i Moose Trail, en grupp de har odlat vid sidan av sina andra projekt och som har fått utvecklas mer och mer efterhand.
2005 släppte de en EP, och nu har de följt upp detta med att släppa låten ”Oh Lord”, som du kan lyssna på här nedan. Och jag skulle inte ha något emot om denna country- och americanainspirerade musik med en skön Nick Cave-svärta, skulle mynna ut i ett fullängdsalbum. Enligt planerna så kommer de inom kort också att debutera live i denna konstellation. Detta kan du hålla koll på på Moose Trails Myspace-sida, där du också kan lyssna på fler låtar.
Silver Saddle är nog inte helt okända för många. 2004 släppte de debutalbumet ”Four Miles From Here” (Bubba Music / In The Sticks Records), ett album som fick en del uppmärksamhet både inom och utom Sverige. Sedan dess har de också släppt albumet ”Northern Skyline”.
Musiken är en lugn och varmt melankolisk americana, som känns så naturlig och basic att det är svårt att tro att det är ett band från Skåne som står bakom detta. Lyssna själv i några låtar här:
Radio Song
Gone
Don’t Give a Damn
Vill du lyssna mer så kan du bege dig till Silver Saddles hemsida eller deras Myspace-sida.
Niklas LindKvist lyckas återskapa en skön känsla från sjuttiotalet då CSN&Y, Neil Young och Tom Petty födde många klassiker. Och framför allt är det Neil Young’s ande som jag känner starkast svävar över Niklas Lindkvists musik.
Här finns en skön livekänsla med skönt distade gitarrmattor, en underliggande energi och ett driv och en musikalisk lekfullhet som jag gillar. Niklas Lindkvists röst sammanfattar det hela med sin nakna ärlighet, så långt ifrån konstlad perfektion man kan komma.
Niklas Lindkvist har tre album bakom sig och håller på med sitt fjärde. Vill du lyssna mer på honom ska du bege dig till Niklas Lindkvists Myspace-sida.
Njut av två låtar:
Kim Stranne är en glad arg man. Han har plockat upp och vässat den smått övergivna svenska proggpennan, men glömmer heller inte att plocka upp en mjukare pensel ibland för att bejaka livet, människor och och kärlek.
Det är varierande musik, allt från mjukare ballader, till mer dramatiskt rock till mer folkmusikpräglad proggrock. Snygga melodier, men han konstrar in till det utan fokus här är såklart att bära fram budskapet på ett medryckande sätt. Och det lyckas han med. Pricken över i:et här är hans röst som har den där extra glöden som kan flamma upp när det behövs och tända till låten.
Texterna känns väldigt omsorgsfullt skrivna, det finns en poetisk ådra här som närmar sig ämnet från ett annat sätt än att bara trycka ner slagord i halsen på lyssnaren. Och han har en bra känsla för de där fraserna och intressanta titlarna som gör att man vill lyssna mer, och, om man så vill, ta med sig efteråt.
Förra året släppte Kim Stranne & Kollektivet sin första platta ”Svart På Vitt” och de är nu inne i studion för att spela in uppföljaren som är planerad att komma ut till våren.
Här kan ni lyssna på och ladda hem två låtar från ”Svart På Vitt”, ”Aldrig” och ”Jag litar inte på folk”, där den sistnämndas refrängfras mycket väl skulle kunna tjäna som slogan för den flammande IPRED-debatten som förs nu: ”Jag litar inte på folk som inte litar på folk”.
Läs mer på Kim Stranne & Kollektivets hemsida och gå till Myspace för att lyssna mer.
Detta är det hundrade inlägget på denna blogg. Det betyder att vi har presenterat nittionio artister, låtskrivare och producenter hittills. Så vi tänkte fira detta genom att ha en mini-kavalkad med låtar från ett tiotal artister vi har presenterat i tidigare inlägg. Många av dessa låtar är exklusiva för nedladdning just här i detta inlägg, men jag hoppas att de sprids land och rike runt om du som besökare gillar dem.
Vi på Meadowmusic är överväldigade över allt stöd vi har fått sedan vi startade i början av juli. Det kändes från början som om vi bar på en hemlighet som vi var tvungna att förmedla till alla i hela Sverige och ja, hela världen! Hemligheten bestod att vi visste att det fanns så fantastiskt mycket bra svensk musik som gjordes, men som sällan var tillgänglig på radion eller i andra mainstreamkanaler. Och då att denna musik var minst lika bra, ja, faktiskt mycket bättre än det som hördes där.
Och vårt första tack går till er besökare, just för att ni kommer hit och lyssnar. Varje besök, varje lyssning, varje rekommendation till en vän, varje omnämnande av det ni hör bidrar till att lyfta fram artisterna och deras musik, samt även att att stötta denna blogg.
Tack för alla uppskattande mejl och tips till oss och även för att ni har gått vidare till artisterna själva och förmedlat detta.
Ett andra tack till alla artister som stöttar oss. Och då menar jag inte bara er vi har skrivit om utan alla ni som har skrivit till oss och sagt att detta vi gör är viktigt och roligt och härligt. Tack!
Här vill jag uppmärksamma just er artister på Meadow som nätverk och att ni kan vara en del av detta och utveckla detta vidare. Gå till ”Meadow Community”-knappen på denna sida och bli medlem!
Här nedan kommer ett antal extra låtar med artister som vi har skrivit om (Klicka på artistnamnet för att komma till inlägget om artisten):
Pär Edwardson i en fantastisk låt om en flicka med stort hår
The Girl With the Huge Hair
Aurgunn, poeten, om saligheten
Saligheten
Lasse Söhr har producerat Isak Strand i denna låt
The Lie
Maini Sorri sjunger om Gås-Liisa
Hanhi-Liisa
Angelica önskar att du släpper in henne
Let Me In
Chris Michols vill gå hem
I Wanna Go Home
Lyssna på Jamin Pirnia i ett samarbete med Nihad Tule
Are You Happy Now?
Andreas Lundgren är hur cool som helst
Sunset-lover
Some Kind of Rubus sjunger om Goula, ”no one could fool’er”
Goula
Och 100 % energi med The Rumble
The Long Run
Martin Bentancourt, som tillsammans med David Silva fick hela FRA-debatten att svänga i somras, med sin hit ”Första generationens svenne”
Första generationens svenne
Sist men inte minst de sköna Zed Is Dead
Soul Pollution
Meadow Music © 2008 All Rights Reserved. Using WordPress 3.3.1 Engine
Entries and Comments.
Prosumer 1.4 made by Nurudin Jauhari
