Piroth fortsätter idag sin serie med låtar som ska illustrera årstiderna. Här är deras bild av våren/försommaren, ”Morgondimma”.

Piroths hemsida – på Facebook – på Spotify – på Wimp - på Soundcloud

Den svenske singer/songwritern Lars Bygdén har jag inte skrivit om förut, ett missförhållande som jag naturligtvis vill rätta till. För har man gjort ett så underbart album som hans Americana-doftande ”LB”, som kom ut förra året, förtjänar man att höras. Under våren kom han dessutom ut med en video till inledningsspåret på plattan, ”The Hole”.

Det är ganska varierad platta med avskalade akustiska folk-låtar till country till låtar med mer melodiskt pop-anslag, men allt binds ihop fint med skönt avslappnat, varmt vemod, där man liksom kommer ner i tempo, tryggt ledsagade av Lars lugnt vemodiga röst. Riktigt njutningsfullt. Provsmaka här i ett par låtar.

Lars Bygdéns hemsida – på Facebook – på Spotify – på Wimp

Här är ett stycke utmärkt, energisk och dramatisk folkrock från Göteborgsbandet Bernard et Bianca. ”White Mountain Lies” heter låten och är tagen från deras senaste album med samma namn, som kom ut tidigare i år.

Bernard et Biancas hemsida – på Facebook – på Spotify – på Wimp

Folk-lofi-indie-pop-duon Old Amica, tillika rymdresenärer, har släppt den andra delen av ”The Burning Dot”, som jag skrev om i februari. Här är de med inledningsspåret ”Dunes” från den fem låtar starka EP:n.

Old Amicas hemsida – på Facebook – på Spotify - på Bandcamp

Jag inleder veckan med Highmountain, akustisk singer-songwriter-pop med rejäla doser amerikansk folk i sig. Bakom projektet hittar vi Axel Högberg, från Stockholm och tidigare sångare i psykadeliabandet Lynx and Me. Under våren släppte han tvåspårs-singeln ”I Will & Above You” där du kan höra den vackra duetten Natalie Bergqvist ”I Will, Will You” här nedan. Debuten skedde i januari förra året med den utmärkta och egenhändigt inspelade ”Expectations On The Banyan Tree”, som du kan provsmaka här med ”You Can’t Walk Down the Same River Twice”.

Highmountains hemsida – på Facebook – på Spotify – på Bandcamp

Monogatari är ett band skapat av Sebastian Ungh. Med en öppen inställning till vad som kunde rymmas i musiken började han 2007 skriva och spela in låtar med hjälp av instrument från världens alla hörn; gammalt och nytt, leksaker och vanliga instrument samsades i låtarna och sammanfattades i debutplattan ”It May Have Seemed Like a Sign of Hope That the Birds Followed Them Out Into the Vastness of the Open Sea”.

En liveuppställning formerades, som efter flera medlemsbyten har landat i en septett, vilken uppträder med många instrument som tex: banjo, charango, dragspel, gitarr, trummor, bouzouki, fiol, ukulele, leksakspiano, klockspel, stylofon, munspel och en massa percussioninstrument. För några veckor sedan släpptes det nya albumet ”One Step Forward and Two Steps Back?”, vilket är det första i en trilogi med album, som ska komma ut under året. Plattorna kommer ha lite olika inriktning, där den första har en akustisk, stillsam känsla med mycket gitarr och olika typer av stränginstrument. Ganska avskalad, folkligt ljudande från olika håll och ibland lite sagostämning över det hela. Lyssna på ett smakprov här nedan.

Monogataris hemsida – på Facebook – på Spotify – på Soundcloud

High Coast heter ett band från Malmö, som precis har släppt sin debut-EP. Fyra spår med en jordnära, naturlyrisk Americana-doftande akustisk musik bjuder de på. ”Talvatis”, låten här nedan, släpptes som en singel tidigare, och har fått sitt namn efter en sjö i nordligaste Sverige.

High Coast på Facebook – på Spotify – på Bandcamp

Mikael Persson har under trettio års tid spelat i olika band. Det dröjde tills 2011 innan han kom ut med sin solodebut ”Moving With Mrs. Carter”, och efter ett par EP:s så har han nu kommit ut med uppföljaren ”Marks & Bleeds”, en platta där han gästas av låtskrivare och artister som Greg Copeland, Janni Littlepage, Luisa Jordan-Killoran, Citizen K m. fl.

Det är en ganska varierande platta som kretsar kring countryrock och Americana och Mikaels mörka, laidback och utrycksfulla sång. Det blir en hel del utflykter med andra influenser också; det hörs irländska folktoner, snygga powerpop-refränger, den Dire Straits-doftande ”St. James’ Park” och en vacker cover på Yazoo’s ”Only You” för att nämna några. Gitarrgodis finns det gott om på platta liksom en bra känsla för klistriga melodier, vilket du kan höra två exempel på här nedan. Albumet finns bl.a. tillgängligt på Spotify och Wimp.

Some 50 Roads
Man With Hound By His Cottage

Kvintetten och Göteborgsbandet Rambling Nicholas Heron startade sin bana 2006 och har sedan dess gett ut 10 st album i vad de säger ”bästa DIY-anda”, dvs på brända CD-skivor, kassettband och annat. Inte förrän förra året kom de dock ut med det första officiella albumet ”Cannot Feel At Home In This World Anymore”.

Det är ett album som för mig andas mycket sjuttiotal i vad de sammanfattar som indiefolkrockboogieblues. Det går att hitta hur mycket referenser som helst på detta skiftande album där de går från country-låtar, lekfull amerikansk folk, svängig boogie, bluesrock och mycket annat. Jag gillar deras enkla sound, som håller ihop det hela tillsammans med sångarens speciella ton som jag närmast kan beskriva som en blandning av hur Dylan kunde låta på sjuttiotalet, Canned Heat och Steve Miller. Det finns mycket att glädjas åt på denna platta: det är ett starkt låtmaterial med en hel del bra melodier, ett härligt gitarrljud, en dynamisk produktion som smeker öronen och stundom ett bra sväng som får fötterna att ofrivilligt gunga med.

Rambling Nicholas Herons hemsida – på Facebook – på Spotify – på Wimp – på Soundcloud

Syskonen Piroth fortsätter med sin utgivning av en låt per årstid, nu senast med ”På fältet”.  Vackert, akustiskt och folk-melankoliskt och som tidigare här ovan illustrerat av konstnären Kheira Linder. Den tredje låten, ”Morgondimma” släpps i slutet av maj.

Piroths hemsida – på Facebook – på Spotify – på Wimp - på Soundcloud