Leo August heter en artist som nyligen har släppt en två låtar stark singel , producerad av Johan Forsman i Göteborg. Det är två låtar som formligen dryper av retrokänsla från sjuttiotal och folkinspirerad pop. Bäst tyckte jag om låten ”Lady Overseas” med dess starka refräng och feta körer. Lyssna själv här nedan.
Du kan lyssna på båda låtarna och följa Leo August på hans hemsida.
Akustisk folkpunk kan man kalla det, eller progg. Umeåbandet JA! kom i år ut med sin debut platta ”Vi heter ja”, 8 låtar med knuten näve, allsångs-refränger och proggmelankoli. De kallar sig gärna gatumusikanter och deras myckna spelande ute på gator och torg är det som har format bandet. Sångaren Johan Wallén berättar:
Sen i maj 2010 har vi spelat för flera tusen människor på torg och gator. I omgångar så klart, tolv personer här, fyrtio personer där hundra personer där och sen för sex personer i en busskur. Vi spelade lika mycket live i fjol som andra band repar om inte mer. Vi går fram till en grupp och säger, hej nu ska vi spela en sång för er. sen kör vi. Oftast leder det till allsång och ett gäng glada människor som vi lämnar bakom oss när vi går vidare.
Bandnamnet kom till när projektet startade. Johan döpte om arbetsmappen för låten ”En trosa med en blomma” till JA! Och enligt Johan så kom JA! att stå för positiva låtar som provocerar, JA! till kärleken, anarkiA för den fria tanken och att alla måste få vara den de är.
Albumet finns tillgängligt på Spotify, Wimp och Bandcamp. Du kan följa bandet på Facebook och på deras blogg.
Tenonsaw är en svensk-irländsk duo med medlemmarna Salt Eriksson och Thomas Luke. I höstas kom de först ut med debutalbumet ”Beginnings”, och senare i November, med EP:n ”Pact”. Det är inte helt lätt att i ord beskriva deras musik och jag har svårt att hitta något att jämföra med.
Grunden, och även det de började med, är folkmusik, melankolisk och med Toms akustiska gitarr ackompanjerande Salts vemodiga sångmelodier. I detta vävs det in electronica, elgitarr-figurer och mycket annat på ett ganska minimalistiskt sätt. Skalor går på tvärsen med andra skalor och ett instrumentlager för in en annan känsla och skapar ibland skapa en lätt kaotisk situation där det inte verkar finnas några regler som följs. De beskriver det bättre själva:
…create emotional songbased music, based on the principle on finding the balance between clarity and confusion and between ugliness and beauty.
Det finns en stor spännvidd bland låtarna i denna ambition, där de ibland ligger ganska nära folkmusik och ibland har lämnat det fullkomligt bakom sig. Du kan lyssna på EP:ns titellåt här nedan, medan övriga låtar finns tillgängliga på deras Bandcamp-sida. Du hittar duon på deras hemsida och på Facebook.
Namnet Tenonsaw (”finsåg”) hittade de i en ordbok när de satt och sökte efter ett lämpligt bandnamn. De gillade associationen med skärpa och detaljer och att det är en liten såg, inte är så farlig som en stor.
Duon Old Amica, som jag har skrivit tidigare om i år, har nu släppt sitt debutalbum ”Debris”. De fortsätter här att utforska sitt speciella ljudlandskap de har visat upp i tidigare releaser. De berättar att även om det inte finns ett uttalat tema för albumet, så handlar många av låtarna om att förlora känslan av hem.
Och musiken i sig har heller inget givet hem. Det finns en känsla av folkmusik och influenser från tex Neil Young i flera låtar, men det akustiska är till lika delar sammanvävt med elektroniska ljudmattor, slingor och beats i låtar som ibland kan upplevas ambienta såväl som melodiskt traditionellt uppbyggda låtar. Det är melankoliskt och vittnar om ödslighet, men det finns en värme och mjukhet, ja kanske ödmjukhet är ett bättre ord, som om de har lagt en skön filt över allting att vila på.
Johan Kisro, ena halvan av bandet, berättar att bandnamnet ursprungligen kommer från en segelbåt som hans familj hade när han var liten, vilken hette ”Amica”. Då duon började spela tillsammans så hittade han några gamla foton på båten och kände att det skulle passa som bandnamn. Old Amica, som då skulle kunna översättas som gammal vän, refererar både till duon och som en symbol för människor och skeenden som passerat i livet. En lite nostalgisk känsla med andra ord, vilket passar bra in på deras musik.
Du kan lyssna på hela albumet på deras hemsida eller på Spotify. De har också en sida på Facebook. Här är två låtar:
Caviare Days släppte förra månaden sin debutsingel ”The Awakening”. Titelspåret lyser av Mamas and the Papas och Jefferson Airplane från slutet av 60-talet, medan den andra låten ”Allure” känns mer experimentell och svårplacerad i tiden, dock även den med en känsla av psykadelia plus en rejäl dos folkmusik.
Bandet består av systrarna Lina & Maja Westin uppbackade av ett band med trummor, fiol, keyboard och gitarr. Singeln är ett första smakprov av deras debutalbum som ska komma ut nästa år. Bandnamnet har de tagit från ett citat ur F. Scott Fitzgeralds roman ”Natten är ljuv”.
Läs mer på Caviare Days hemsida och på Facebook. Singeln finns på Spotify.
Antonia Vai är en singer/songwriter från Stockholm som nu håller på och jobbar med sitt första studioalbum. Det finns dock en hel del låtar att lyssna på som hon spelar in själv och lägger upp efterhand i en stadig ström.
Influenserna verkar komma komma från ganska olika håll, men tydligast blir en teatral, dramatisk känsla i många låtar, något åt Björk-hållet, utan att direkt låta som Björk. Blanda det med en hel del soul-känsla, åt Erykah Badu till, som hon beskriver det själv. Själv tycker jag också att en del låtar känns folkmusik-inspirerade från den latinska världen, från USA, och någon direkt från svensk folkvisa.
Lyssnar mer gör du på hennes hemsida eller Facebook-sida, och hon har också en aktiv Youtube-kanal som uppdateras ofta. Här är två låtar:
Everett Parker är Daniel Börjessons soloprojekt som han startade 2006. Om namnet berättar han att det från början hette Writers Edge, mycket på grund av att han då bara hade texter och precis hade börjat spela gitarr. Han tröttnade på det namnet och bytte till Everett Parker. Everett kommer från att Daniel fastnade en hel del för George Clooneys karaktär i filmen ”O Brother Where Art Thou”, och Parker, ja, det kändes bra tillsammans med förnamnet.
”Run For the Uppercut” heter hans debut-EP och kom ut för nån månad sen. Ytligt sett så handlar det om americana och ooundvikligen så svävar Dylans ande nånstans där vid sidan om. Vid en närmare titt så upptäcker man fyra låtar av ganska olika karaktär med och Everetts lite raspiga röst som ger en äkta känsla åt de berättande texterna. Det ligger nära till 60-talskänslan i den avskalade produktionen men känner i ”Truck Light Search” att jag kommer närmre nutida singer/songwriters som tex Damien Rice i den melankoliska känslan .
Lyssna mer på Spotify eller på Soundcloud. Everett Parker hittar du på hemsidan och på Facebook.
Stötta artisten: Köp ”Run For the Uppercut” – på Itunes – på Amazon
Duon Musicemia, bestående av Daniel Renström och Goran Sajinovic, har en lite annorlunda sättning bestående av gitarr och dragspel. Musiken beskriver de själva som folk/rock/lo-fi influerad av Pearl Jam, Beirut och Yann Tiersen vilket känns som en riktigt bra beskrivning av hur det låter.
Med en skön röst från Daniel Renström så är det en riktigt trivsam melankoli de får till, en melankoli sammansmält av stämningar av folkmusik från olika håll. Jag hör både engelska öar, franska caféer, americana och vid något tillfälle en fläkt från balkan.
De har nyligen släppt sin andra EP ”Light and Sound” som du kan lyssna på på deras Bandcamp-sida eller på Spotify. Följ Musicemia på Facebook.
Jon Rinneby och hans speciella förmåga att skapa melodier som klistrar sig fast upptäckte jag för några år sedan. Det är svårt att sätta fingret på, men alla larmklockor signalerade att detta det var en låtskrivare som just hade det där alldeles extra för att få till låtar som man fastnar för. Att han sedan inte är med välkänd än han är för detta handlar nog bara om att han hittills inte fått ihop marknadsföringspusslet.
Det verkar dock som att detta också är på gång i hans konstellation Turn Off Your Television, en trio som nyligen släppte sitt debutalbum med samma namn. Och jag blev verkligen inte besviken. Det är ett alldeles strålande album, som fortfarande håller efter ett många genomlyssningar. Jag har testat.
De spelar här en americanadoftande pop i en soft och skön stämning. Någon låt känner jag till sen tidigare, ”20 Million People”, men de flesta är nya för mig och visar upp en mycket trevlig variation och riktigt bra låtsnickeri. Bäst är den fullständigt avväpnande ”The Days We Have Today”, som du kan lyssna på här nedan.
Hela albumet kan lyssnas på och laddas hem fritt på bandets hemsida och det är också tillgängligt på Spotify. Du kan också följa Turn Off Your Television på Facebook.
Never Rusting Symphony
The Days We Have Today
Andra om Turn Off Your Television: Esau, Musik och Mer, Kentuckyseven, 520, Lyckliga Hundar
Magnus Fagernäs har en diger bakgrund i musikvärlden. Efter att ha varit med i band som Pinballs, Bombi Bitt mfl, så hittade vi honom sedan bakom trummorna hos Dead Scouts, Traste Lindéns kvintett, Perssons Pack och Atomic Swing. En dag tröttnade han och försvann från strålkastarljuset för att pyssla med annat.
10 år senare lockades han in i bandet Little Red Snapper, återfick lusten till musiken och började skriva låtar. Resultatet av det blev ett debutalbum som soloartist under namnet Mankku [mancko]. Albumet släpptes förra månaden och heter ”Festen har bara börjat”.
Det är ett album som växer och växer efterhand jag lyssnar på det och ger det uppmärksamhet. Så gör också Mankkus ljusa, dramatiska röst som som efterhand lägger på ett extra lager av mening till berättelserna. Jag gillar verkligen arrangemangen som är smakfullt ”less is more”-producerade, vilken ger en extra ödesmättad, melankolisk stämning över hela anrättningen.
Det är ett varierat album där han väver in pop, rock, country och folktoner. På något sätt känns det ändå som något som är sprunget ur det svenska urskogarna, i berättandet, i svärtan och i den folkmusik som lyser igenom. Jag festar gärna vidare med Mankku [mancko].
Albumet kan höras på Spotify och du hittar Mankku på hans hemsida och på Facebook. Här är ”Väskan”:
Meadow Music © 2008 All Rights Reserved. Using WordPress 3.3.1 Engine
Entries and Comments.
Prosumer 1.4 made by Nurudin Jauhari
