Susurrus Station – ”Antinomie”
En del musik måste få tid på sig innan man kan ta till sig den. Och ibland krävs det någon form av dörröppnare för att man ska kunna ta sig in i musiken och uppleva den på ”riktigt”. Så var det för mig med det svensk-amerikanska bandets Susurrus Station’s senaste album ”Antinomie”. Jag lyssnade först och kunde inte riktigt ta till mig det, men en månad senare skickade de mig länken till videon de hade gjort till låten ”Alluvia”, och då klickade det.
Detta är deras fjärde album, men jag har inte hört något av de tidigare, så jag kan inte jämföra dem. Jag kan dock konstatera att denna platta är spännande, mångskiftande och en drömsk stilblandning till album. Lyssna mer på Spotify eller på Wimp. Du hittar bandet på deras hemsida.
En holländsk musiker som flyttar till Sverige, känns det igen? A. S. Swanski producerar dock musik i helt andra genres en den gode Cornelis. Här handlar det om electronica, experimentell sådan, gränsande ibland till ambient, ofta med en industriell känsla och ibland av mystik.
Pokerface, aka Staffan Heidevik, kom för lite sen ut med sitt album ”Transeo”. Ett spännande album fullt av experimentlusta och ska jag ge mig på att beskriva det så handlar det om en tät och dramatisk mix av jazz-electronica och progressiv rock , till stora delar instrumental. Ibland hör jag något som påminner mig om David Bowie och hans experimentella musik på 90-talet.
Redan titeln på Chicagojazzens nya album ”Misantropi för nybörjare” utmanar och ställer frågor. Och musiken är inte sämre den. Instrumentalt, experimentellt, lo-fi är det, men i grunden vackra skapelser, med både smittande melodihookar och rytmer.
The Faux Noise berättar att de hämtar sin inspiration från det tidiga sjuttiotalet och musiken runt Andy Warhol. Det kan jag förstå, även om The Faux Noise musik inte känns retro direkt, snarare då som en nutida tolkning av detta. Själv känner jag det som att stå i ett floddelta där det kommer ljud från många håll stundom med ett regn stilla strilande, och mitt i detta kaos så hittar jag en stadig flotte som jag lugnt kan paddla ut till havet i, beledsagad av vackra melodier. Spännande känns det.
Att I Am You We Are är annorlunda från de flesta andra band jag har hört, framgår tydligt för mig redan en liten bit in i den första låten ”Love Song For the Mob”, från deras EP ”Masquerade”. En orientalisk-inspirerad slinga spelad med tvärflöjt och dragspel övergår till något mer folkmusik-baserat och Phoenix och Anahitas samstämmiga sång ger en lite annorlunda karaktär till låten.
Redan 1980 lade Pål och Conny upp planerna för wHaT iF. Dessa inkluderade Påls då ännu ofödda dotter Linnea, varför de av förklarliga skäl fick vänta lite. :-) 2005 var det så dags och gruppen wHaT iF såg dagens ljus. Den som väntar på något gott…
Möt Fredrik Hillnor. Han säger att hans musik består av ”various instruments joint together in small symphonies I record on my computer”. Det är instrumental electronica i skön harmoni med gitarrer och andra instrument. Han säger att han använder de instrument som kommer i hans väg och gör honom glad, helt enkelt.
