Mikael Persson – ”Marks & Bleeds”

15 april, 2013 at 3:56 e m

Mikael Persson

Mikael Persson har under trettio års tid spelat i olika band. Det dröjde tills 2011 innan han kom ut med sin solodebut ”Moving With Mrs. Carter”, och efter ett par EP:s så har han nu kommit ut med uppföljaren ”Marks & Bleeds”, en platta där han gästas av låtskrivare och artister som Greg Copeland, Janni Littlepage, Luisa Jordan-Killoran, Citizen K m. fl.

Det är en ganska varierande platta som kretsar kring countryrock och Americana och Mikaels mörka, laidback och utrycksfulla sång. Det blir en hel del utflykter med andra influenser också; det hörs irländska folktoner, snygga powerpop-refränger, den Dire Straits-doftande ”St. James’ Park” och en vacker cover på Yazoo’s ”Only You” för att nämna några. Gitarrgodis finns det gott om på platta liksom en bra känsla för klistriga melodier, vilket du kan höra två exempel på här nedan. Albumet finns bl.a. tillgängligt på Spotify och Wimp.

Some 50 Roads
Man With Hound By His Cottage

Rambling Nicholas Heron – ”Cannot Feel At Home In This World Anymore”

12 april, 2013 at 4:38 e m

Rambling Nicholas Heron

Kvintetten och Göteborgsbandet Rambling Nicholas Heron startade sin bana 2006 och har sedan dess gett ut 10 st album i vad de säger ”bästa DIY-anda”, dvs på brända CD-skivor, kassettband och annat. Inte förrän förra året kom de dock ut med det första officiella albumet ”Cannot Feel At Home In This World Anymore”.

Det är ett album som för mig andas mycket sjuttiotal i vad de sammanfattar som indiefolkrockboogieblues. Det går att hitta hur mycket referenser som helst på detta skiftande album där de går från country-låtar, lekfull amerikansk folk, svängig boogie, bluesrock och mycket annat. Jag gillar deras enkla sound, som håller ihop det hela tillsammans med sångarens speciella ton som jag närmast kan beskriva som en blandning av hur Dylan kunde låta på sjuttiotalet, Canned Heat och Steve Miller. Det finns mycket att glädjas åt på denna platta: det är ett starkt låtmaterial med en hel del bra melodier, ett härligt gitarrljud, en dynamisk produktion som smeker öronen och stundom ett bra sväng som får fötterna att ofrivilligt gunga med.

Rambling Nicholas Herons hemsidapå Facebookpå Spotifypå Wimppå Soundcloud

Dead Pollys – ”Waiting For Tomorrow”

14 mars, 2013 at 5:05 e m

The Dead Pollys

Kvartetten The Dead Pollys släppte sin första EP ”Waiting For Tomorrow” för några veckor sedan. Här finns fyra låtar med mycket Pogues-vibbar, country och folkrock. Glittrande slideguitar-slingor och snygga melodier samsas med de hårda texterna och frontmannen Niclas ”Nizze” Nilssons punktrubadur-uttryck. Prova på här i inledningsspåret ”Summer of the Madmen”.

The Dead Pollys hemsidapå Facebookpå Spotify

Summer of the Madmen

Buford Pope – ”Matching Numbers”

18 oktober, 2012 at 1:06 e m

Buford Pope

Här är en rejäl dos countryrock från Buford Pope i hans fjärde album ”Matching Numbers”. Jag hör en hel del Jackson Browne från mitten av sjuttiotalet i detta, och även lite av Eagles, Springsteen och Tom Petty från samma era. Hans sångröst gör det hela speciellt; den känns lite som tidig Rod Stewart, lite åt det hållet iaf, en sån där röst som man riktigt hajar till inför när man hör den första gången. Det är ett varmt, skönt sound med en melodiskt snygg samling låtar, där de ibland får till det extra bra, som i tex. ”Somebody Like You” här nedan och ”Yours and Mine”.

Buford Popes hemsidapå Facebookpå Spotify

Somebody Like You

Hellsingland Underground – ”Evil Will Prevail”

15 oktober, 2012 at 5:20 e m

Hellsingland Underground

Hellsingland Underground kom nyligen ut med sitt tredje album ”Evil Will Prevail”. Från titeln skulle man nästan kunna tro att detta handlade om någon variant av tung mörk metal, men det gör det definitivt inte. Istället handlar det om upplyftande rock med rötterna i sydstatsrock och countryrock. Ja, upplyftande musikaliskt då, eftersom sångaren Charlie Granbergs texter inte direkt håller igen vad gäller att cyniskt beskriva världen han ser och upplever. Svartmålande och samtidigt mycket personligt.

Det blir lite känslan av bandet som fortsatte spela på Titanic medan båten sjönk, vilket bandet redan manifesterar i den första låten ”Singing While the World Dies”. Även om de sedan är i stort trogna sina rötter på plattan, så hinner de med att variera sig och utforska en hel del av framför allt 70-talets inspirationskällor där jag hör Neil Young, Bruce Springsteen, Boston, powerpop, Americana och psykadelia i olika låtar. Lyssna själv här nedan i den Springsteen-doftande ”You Shine the Dark Away”.

Hellsingland Undergrounds hemsidapå Facebookpå Spotify

You Shine the Dark Away

free tracking