Robert Hill fångades tidigt av Woodie Guthries musik och naturligt nog så kom han snart också att inspireras av andra som tex Lightnin’ Hopkins, Reverend Gary Davis och givetvis den oundviklige Bob Dylan. Med Guthrie som den stora ledstjärnan så präglar också dessa influenser hans musik på debutalbumet ”What Are We Waiting For”, som kom ut nu i höst.

Brian Kramer, med sina jordiga bluesfingrar, har producerat albumet och gästspelar också på två av låtarna. I övrigt är det Robert, hans gitarr och ibland hans munspel vi möter på de 13 blues- och folk-låtarna. Jag tycker det är ett imponerande album där han trots hundratals mil från ursprunget och med endast 20 levnadsår i bagaget får det att kännas så autentiskt, nära och ärligt. Autentiskt i den bemärkelsen att det är Robert vi möter, hans berättelser, känslor, frustrationer och syn på världen. Lägg därtill ett förträffligt gitarrspel så har du ett album som man lätt fångas av.

Jag har inte hittat några lyssningslänkar till albumet än, men kommer att uppdatera om och när det dyker upp. Under tiden kan du provsmaka två låtar här nedan.

Robert Hill på Facebook

Debt blues
Talking Blues blues 

Förra hösten skrev jag om Coyote Deathbed, ett band lite höljt i mystikens skimmer, men som jag vet Måns Rohde Wittsell är involverad i. Normalt sett hör han dock hemma i bandet Wittsell 3, en trio som bildades 2010 och som nyligen har släppt sin debut-EP, ”Using Palettes”.

Det känns som en blandning av gammalt och nytt, av klassisk blues och bluesrock blandat med garagerock och en dos grunge-svärta. Förutom trummor och bas är de beväpnade med en distad 12-strängars gitarr och wah-wah-pedal och lyckas skapa ett speciellt sound och en skön jam-känsla i låtarna.

Wittsell 3 på Facebook – på Spotify – på Soundcloud

Using Palettes

Under de åren jag har bloggat här på Meadowmusic, så har en av mina absolut bästa upptäckter varit Andreas Lundgrens ”Bad Buddha”, som jag skrev om redan 2008. När han nu kom ut med sitt nästa album ”Lovely Dream” så var jag naturligtvis spänd på den nya plattan.

Det är en smärtsamt vacker musik som möter mig. Lite svepande kan jag beskriva det som en mix av Americana, blues och akustisk rock. Över den lite ödsliga stämningen sveper ett vägdamm som ger en autentiskt känsla av den resa som Andreas tar oss med på, ofta ackompanjerad av en sliten akustisk gitarr. Det är en inre resa, som det är svårt att inte bli berörd av, självutlämnande och naket, som en musikalisk uppgörelse med sig själv.

Det är knappast tungt, snarare mörkt vackert, med underbara melodier och en oftast mer lågmäld Andreas än tidigare, men som ibland river och sliter tag i dig.  Alla låtar är skrivna av Andreas förutom den underbara ”Why I Am” där Jade Ellis har skrivit texten och som hon också framför själv.

För mig är detta utan tvekan det starkaste albumet jag har upplevt hittills i år. ”Lovely Dream” gavs i dagarna ut digitalt och finns tillgänglig på Spotify. Här är tre låtar från plattan:

Where the Wildfire Runs
If I Get High
Misery

För tre år sen så skrev jag om Lo Kivikas som soloartist. Året efter började hon samarbeta med legendaren Bosse Skoglund för att spela in en ny platta, vilket sedan resulterade i albumet ”Sister Blue” och bandprojektet InLOve.

Det är en intim historia med långsam, soft rock och Americana och som namnet antyder, bluesinfluerat, icke minst manifesterat i Roland Nilssons underbara munspel. Förutom att jag tycker att ljudet känns lite väl komprimerat på sina ställen för min smak, så är det en stark, känslosam platta där det handlar mycket om Lo’s speciella röst och uttryck, en röst som påminner lite om Marianne Faithful.

Du kan lyssna på albumet på Spotify och följa InLOve på Facebook.

Lay Down
Knocked Out

Det franskklingande  namnet till trots, så drar sig inte bandet Lé Betre för att köra ner fingrarna djupt ner i den skitiga bluesrocksmyllan på den nya EP:n ”Gentlemens Club Cabin”. Det är ett skönt rått, nästan stonerrock-aktigt sound som frontas perfekt av Marcus Jonssons hesa, nästan spruckna röst.

Namnet i sig betyder just ingenting speciellt på på franska, utan kom till efter att trummisen Jonas Sahlberg hade tagit en promenad och lekt med ord. Och ordet han hade lekt med var självklart ”Lé batteur”, det franska ordet för trummis.

Du kan lyssna på albumet på deras Facebook-sida och följa dem på deras hemsida. Albumet kommer inom kort på Spotify. Här är den inledande låten av fem, ”Easy Rider”:

Easy Rider