Zeonlight är ett musikbolag som inriktar sig på att ge ut artister på kassettband, en trend som ser ut att växa till sig, om än inte lika starkt som vinylskivans återtåg. De har ett bra gäng mycket intressanta artister som de företräder och har rivstartat året med ett antal releaser som jag tänkte ge ett smakprov av här nedan. Det handlar här om artisterna Testbild!, Folkmun (kommande release), Tidlös och Heat and White, och fler kassetter från fler artister är i antågande. Själv har jag inga kassettbandspelare kvar här hemma, om jag inte räknar den som finns i bilen, men som tur är så finns albumen tillgängliga digitalt också på Zeonlights Bandcamp-sida.

Om någon musik förtjänar epitetet drömsk så är det Houstons musik, iaf av det de visar upp på EP:n ”Demo”. Deras electronica och viskande soulröster svävar rätt upp i molnen och det känns avkopplande och lugnande. Bakom Houston hittar vi producentteamet Sum Comfort och detta är då deras sätt att kliva fram som artister. Ett album är utlovat någon gång senare i år. På EP:n hittar du fyra låtar där ”14 februari” är en tolkning på svenska av Sades ”I Never Thought I’d See The Day” och ”Eldflugor” här nedan en dito av John Martyns  ”Hurt In Your Heart”.

Houston på Twitter – på Bandcamp

Old Friends

Förra veckan berättade jag om Kvartetten Raekan och deras filosofi om att skapa ett eget land som man kom till när man lyssnade på deras musik. Ett annat band som har anammat detta och skapat detta fullt ut är Lymland. Ja, landet heter såklart också Lymland, och på omslaget till deras debutalbum ”Ensamtidsroman”, som kom ut i slutet på september, kan vi till och med se en karta över landet.

I Lymland känns det harmoniskt och stilla, men också lite ensamt ibland. Tempot är lite lägre här än i vår värld, när vi sakta flanerar till några väl valda orgel- eller klarinett-melodier, eller lägger oss ner i gräset och tittar upp i himlen på de stora bomullslika molnen, till tonerna av en gitarrslinga. Helt bekymmersfritt är det dock inte, som när en disharmonisk oro tränger sig på i ”Mannen med rök i handen” och det enda vokala spåret ”Söndagstråkigt”, eller rovdjuret som härjar i ”Räven och hägern”. Ett album att fly till när livet går lite för snabbt ibland och vi behöver fundera på vad vi håller på med.

Lymland skapades av duon Sonja Perander (If They Ask Tell Them We’re Dead) och Jerker Kaj (Scraps of Tape). Albumet spelades in under några decemberdagar förra året med hjälp av sångaren i Solander, Fredrik Karlsson.

Lymland på Facebook – på Spotify – på Wimp – på Bandcamp

Långsam glöd
Mannen med rök i handen

Här är en låt från den kommande plattan ”The Straw Boys” med electroduon Fort Fairfield, ”Danziger Strasse”. Ett soundtrack till en helt vanlig dag på Danziger Strasse, i Berlin gissar jag. Känns uppenbarligen rätt skönt att spatsera omkring där.

Fort Fairfield on Facebook – Spotify - Soundcloud

Olof Persson från Broken Boys har också ett solo-projekt som han kallar Heat and White. I våras släppte han debut-EP:n ”Sea-Through”, som har ett helt annat sound än det hos Broken Boys. Här rör vi oss istället ner till havet i 4 stämningsfulla och melodiska varianter på samma tema med en mycket egen mix av melodica, reverbtunga gitarrer, syntslingor och beats.

Du kan lyssna på hela albumet på Bandcamp. EP:n är släppt på labeln Zeon Light som förklarar att de är en tape-label, vilket såklart betyder att ”Sea-Through” också finns tillgänglig på kasettband.

Sea-Through

Den produktive Conny Olivetti, som vi har skrivit förut om, kom i maj ut med det nya albumet ”Ley Lines”. Och medan det albumet väntade på ett inlägg, så har han dessutom hunnit med att släppa ytterligare ett album, ”Lumino”, men det får vänta till ett senare inlägg.

Som tidigare fascineras jag av Connys förmåga att flytta sig stämningsmässigt och tematiskt i tid och rum från album till album, där det ena inte är det andra likt, och varje gång få ihop det till en helhet. Så också på detta album, som för mig känns mer som en inre resa än en resa i tid och rum. Titeltemat ”Ley Lines” ramar in, med sina 6 delar som börjar och avslutar plattan, 5 andra låtar.

Ley Lines känns mycket retro-electronica, något minimalistiskt men ändå detaljrikt och skiftande. De andra låtarna känns suggestivt mörka och på tre av dem hör vi sångerskan Linnea, en sångerska Conny tidigare har samarbetat med i bandet wHaT iF?. Kul är också djungeläventyret ”Speed Dating in the Amazonas”, en låt som får mig att tänka på Yello.

Albumet finns att ladda hem fritt på Connys Bandcamp-sida. Du kan följa honom på hans hemsida.

Connections

Amina Hocine är en ung intressant artist från Göteborg, och som också har algeriska rötter.  Hon experimenterar mycket med ambient-stämningar, som hon utforskar med sina texter och röstmelodier. Det är naket, kreativt och spännande när man lyssnar på de album hon har gett ut på sin Bandcamp-sida. Du kan också följa hennes musik på Soundcloud. Hemsidan hittar du på Tumblr och hon har också en Facebook-sida.

Redwood

A. S. Swanskis electroambienta musik skrev jag om förra året. Nu har han kommit ut med albumet ”Electro Noir”, som du kan höra en låt av här nedan. Det är ett mycket passande namn på albumet, som känns som en mörk resa genom dystra, hårda städer med Orwellianska undertoner, men också med fläckar av skönhet insprängt här och var. Ett mycket bra och välgjort tematiskt album, och som känns mycket bildrikt och filmiskt i sitt berättande.

De vokala inslagen och stilen placerar oss i Europa och det är lätt att dra paralleller till Kraftwerk, även om albumets omslag är en hyllning till New York-baserade electronica-pionjärerna Suicide, enligt artisten själv. Den inledande låten, ”Moscow Hearts”, som du kan höra här nedan, är en referens till en kriminalroman som han har publicerat och du kan läsa mer om låten här.

A. S. Swanski är en pseudonym som skapades 1999 då han sökte ett namn som inte lät engelskt, som låt europeiskt utan att precisera varifrån exakt. Han hade spelat rock och pop under flera år och ville gå i en helt annan riktning, och hittade då på detta namn.

”Electro Noir” kan du höra på Bandcamp-sidan, på Spotify eller på Wimp. Du kan följa A. S. Swanski på hemsidan och på Facebook.

Moscow Hearts

Electronicaduon Posttod, som jag skrev om för drygt ett år sedan, är tillbaka med en ny release. Det handlar om det 7 låtar starka albumet ”Moon”, som finns att avnjuta på deras hemsida. Här finns en bra spännvidd av stämningar och texturer, från vackra ambient-stycken till mer energirika låtar med vissa vibbar av synthpop. Ett riktigt trevligt album att lyssna på.

Bandnamnet är en sammansättning av post (i betydelsen efter) och tod, dvs det tyska ordet för död, vilket i någon mening är tänkt att avspegla deras tankar och musik.

Du hittar också Posttod på Facebook och på Spotify. Här är två låtar:

Wild
Under the Stars

Bakom artistnamnet Morris i motljus hittar vi Henrik Ivarsson. I höstas kom han ut med EP:n ”Morris i motljus”, sju instrumentala låtar som direkt för mig in i filmens värld. Det är omväxlande storslagna rockorkestrala stycken och stillsammare mer ambienta spår, som gjort för att passa in i ett episkt äventyr på den vita duken.

För några år sedan läste Henrik en tidningsartikel med rubriken ”Jag fruktade att de hade ätit Morris”, en berättelse om en dam som var rädd för att räven hade tagit hennes katt. Under sommaren 2010 kom han på idén att han skulle tonsätta historien, och därigenom också ta ett steg närmre en gammal dröm om att få skriva musik till film.

”Jag fruktade att de hade ätit Morris” var bara tänkt som projektnamn, men blev ganska snart känt som artistnamn, efter att han hade släppt låtarna på nätet. Han kände sig dock aldrig bekväm med namnet utan passade inför detta skivsläpp på att ändra artistnamnet till ”Morris i motljus”.

Du kan lyssna på och fritt ladda hem EP:n på hans Bandcamp-sida och du hittar honom också på Facebook. Här är det inledande spåret ”Drömmar är som vackrast innan de går i uppfyllelse”:

Drömmar är som vackrast innan de går i uppfyllelse