Warning: Declaration of dc_wp_base_3_0_0::init($args) should be compatible with dc_base_3_0_0::init() in /var/www/meadowmusic.se/public_html/blog/wp-content/plugins/dcoda-widgets/library/classes/wp/base.php on line 3
Emil | Meadow Music
Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/meadowmusic.se/public_html/blog/wp-includes/post-template.php on line 284

Pikturez & BumBill

18 mars, 2009 at 4:26 e m

Under de senaste åren har Sverige fått en lavinartad framfart bland rappare på stenhårda boombap-beats. Någonstans där inne finns Pikturez & BumBill. Pikturez, en kille från dom djupa skogarna i småland gjorde som utvandrarna och emigrerade. Dock inte till New York som man skulle kunna tro när man lyssnar på hans verk, utan till Stockholm. Efter en tids kontakt via nätet träffade Pikturez BumBill längst ut på gröna linjen. De fortsatte jobba och det senast släppta resultatet är ”Urbanized Konfusion”. En genomgående välbehaglig och, enligt både mig och Pikturez, en berättande och äkta skiva. Eller vad sägs om ett uttalande som:

”… textmässigt så kommer allt från insidan. Jag kan stå för varje ord på Urbanized Konfusion.”

Pikturez & BumBill är något för dig som vill lyssna på musik helt fri från irritationsmoment. Om du tycker om det du hör men är en sucker för svensk hiphop, misströsta icke! Pikturez finns även på svenska där han kallar sig Bildspråk den Tyngre. Tillsammans med sitt crew Unionen, säger Pikturez, att ett släpp inom överskådlig framtid är på gång. Han har också gästat otaliga skivor, däribland Shazaam’s ”I Huvudet på John Landenfeldt” och Elsas ”Stick-up” Lita på att ni i framöver får höra mer från Pikturez, och inte bara här på meadowmusic!

Pikturez & BumBill ft. Phonetik & Rigael Damar – In the air

Pikturez & BumBill – Nikes & Asics(Robin Bankz remix)

Gillade du det? Ladda då hem EP’n genom länken i bilden under.

Pikturez & BumBill på myspace

Zacke – En förlorad generation

12 februari, 2009 at 1:54 e m

Om du missade Zacke senaste han figurerade här på meadowmusic så missade du verkligen något! Med en röst lika karaktäristisk och unik som Louis Armstrong och ett uttryck som ingen annan svensk höjer Zacke nivån ännu ett snäpp på svensk hiphop. Precis som Snook gjorde med albumet ”ÄR”.

I Förlorad Generation höjer Zacke ett varningens finger åt sin generation 80-talisterna och dess skapare. På ett mycket välproducerat (Kihlen-)beat skulle jag vilja säga att Zacke presenterar sina kvalitetér på bästa sätt. Man på ett sätt slipper bli imponerad av ett oändligt tåg av flerstaviga rim utan blir istället eftertänksam när man hör:

”Media, politiker, dom spekulerar. Inget jobb vi flyr plugg för på lånen kan man ju nästan leva. Låt oss bli akademiker i denna hårda tid. Men att utbildning ger jobb per automatik, den tiden är förbi”

Zacke säger själv att han inspireras av artister som Allan Edwall, Ola Magnell och Cornelis Vreeswijk. Och även om han i samma mening säger sig, givetvis, lyssna mycket på den egna genren så märks det att inspiration hämtas utanför det hårdkokta hiphopägget. Pianoslingan, instrumenten, ja hela arrangemanget får mina tankar att uppleva något helt annat än traditionell hiphop. Något som bidrar till detta är att just instrumenten är spelade och inte elektroniskt skapade, vilket ger en extra dimension till helheten Zacke. Detta blandat med in och åsikter som:

”Jag tror och hoppas att min generation har en positiv syn på samhället. Vi är samhället. Däremot skulle jag vilja att vi alla, även min generation, blir mer insatta och intresserade av vad som händer omkring oss. Att vi tänker på våra egna ageranden och även ”överhetens”. Är vi inte medvetna så är vi faktiskt förlorade på ett visst sätt.”

Faktum är att jag i skrivande stund funderar över att glida lite plugg till hösten. Och kanske är det just så. Att Zacke trycker på rätt knappar, på oss, i tiden, rent musikaliskt och så vidare. Att han knådat och knåpat sedan 2004 då han senast skådats. Att kitteln länge fått koka långt upp i norr för starta en ”Revolushooon…”

Mer av och om Zacke finner du bl.a på Whoa, Hemsidan, och hans myspace.

Zacke feat. Kihlen – Förlorad generation

Kid Colt

22 december, 2008 at 4:38 e m

Kid ColtKid ColtKid Colt

Hiphop har på senare år förgrenat sig och och bildat avarter. En av dessa heter ”Grime”. Det blir ofta lite diffust när man förklarar vad Grime är och hur det låter. Men man kan säga att det är lite smutsigare, lite tyngre, lite mer techno/electronica och lite mörkare än traditionell Rap. En av mig veterligen två grimeare i Sverige, Kid Colt(den andra är Max Peezay), har på senare tid bl.a gjort ett bejublat inhopp på Contrahesives nya album Reflection is Relative i låten Gutter Music samt släppt en mp3 tillsammans med Machete Productions.

Kid spottar som om han gått på gatorna i Londons förorter hela livet. Grimen han gör är riktigt hård, flowet tungt och lyriken högoktanig. Man kan tänka att om Vanilla Ice och MC Hammer framstod som töntiga när gangsterrappen kom framstår nu gangsterrappen som töntig när Grimen och Kid Colt ser dagsljuset, eller mörkret(!?).

Istället för att jag vidare presenterar Kid Colt’s tunga stil låter jag Kid Colt presentera sig själv och Grime för er.

Jag frågade Kid Colt bl.a om hur hans tid i London influerat honom och hur han hittade grimen.

Det stämmer att jag har bott i London, 6 år totalt vid 2 tillfällen. Rent musikaliskt spelade jag faktiskt bara trummor i ett hardcore-band, haha. Inte så mycket hiphop alltså. Dock hade jag många bekanta som sysslade med hiphop och sen fanns det många grime-mc’s i min skola. Jag observerade scenen väldigt mycket under london-tiden men det var inte förens jag flyttade hem till Sverige som jag plockade upp micen och började rappa

Jag frågade också vad han tycker om Dizzee Rascal och Max Peezay och om han kunde se sig själv i de två:

Dizzees första två plattor lyssnade jag riktigt mycket på och han var länge en av mina favorit-mc’s. I dagsläget vet jag inte om jag tycker att han är så mycket grime överhuvudtaget. Han säger faktiskt inte så mycket nu för tiden vilket är synd. När jag hörde Discokommitéen för första gången blev jag helt ställd. Jag minns att jag tyckte den var så jävla fet och det var delvis det albumet som fick mig att vilja köra grime. Musikaliskt ser jag mig nog inte i någon av artisterna men jag har nog inspirerats mer av Max Peezay eftersom jag gör svensk-grime och mina texter relaterar mest till Sverige och min omgivning här.

Kid Colt – Flush out the crap (Machete Prod)

Kid Colt – Statement (Grime)

Kid Colt på Myspace

Whoa om Kid Colt

Sci-Fi & Hands

23 november, 2008 at 7:00 f m

Sci-Fi & Hands är något av det mest uppfriskande som nuddat mina trumhinnor, kanske någonsin. Dessa två herrar t-tar det tillbaka, onekligen. Inte sedan mitten på 90-talet har man kunnat höra hiphop med liknande mad-skills. Jag ger min fulla respekt och underkastelse inför Hands som enligt mig kan räknas som en av Sveriges främsta DJ’s. Som om inte detta var nog så greppar Sci-Fi micken med ett flow låtande som den fenomenala östkusten.

Det märks väl att det inte är två helt vanliga förortskillar sittandes bakom spakarna. Dels p.g.a Sci-Fi’s höga kvalitet på rhymes, punchlines och engelska-kunskaper överlag. Och dels p.g.a att Hands händer fullkomligt skapar magi för åhöraren. Detta är något som borde strömma ur var människas högtalare!

Sci-Fi och Hands är inte bara oldschool i sitt uttryck utan även eftersom konstellationen består av klassiska en MC och en DJ. ”Sci-Fi & Hands är en Stockholmsbaserad duo som består av en kroniskt klagande datanörd samt en blankpolerad KTH-akademiker” står att läsas på kulturfascistens blog, vilket kan kännas aningen konstigt med tanke på dagens gangsterimage hos många rappare. Fast egentligen, hur gangsta var MC Hammer och Vanilla Ice?

Nog om detta, det finns ingen anledning att fortsätta ösa superlativer över Sci-Fi & Hands, över till musiken:

Sci-Fi & Hands – Poison of choice
Sci-Fi & Hands – The dating game

Sci-Fi & Hands hemsida (Fler spår att lyssna till)

Sci-Fi & Hands myspace

Whoa om Sci-Fi & Hands

Dubious Quip

21 november, 2008 at 11:52 f m

Dubious Quip

Om du har sett filmen Black snake moan och minns scenen där Samuel L. Jackson’s rollfigur spelar låten Stack-O-Lee på ett rökigt, svettigt och smutsigt Mississippi-hak och minns den känslan därifrån. Dubious Quip har med låten ”Obedient Minds” lyckats skapa känslan från efterfesten.

Dubious Quip kommer mig veterligen i många varianter, rökig, svettig och smutsig typ av modern blues och i aukustisk version och även som hiphop. Det är svårt att riktigt sätta en label eftersom man ibland även hittar inslag av reggae. Men den första varianten faller mig mest i smaken eftersom jag på nåt sätt har en förkärlek till låtar som jag kan skapa mig en egen musikvideo till i huvudet. Moby är ett exempel på detta, även om Dubious Quip och Moby är långt ifrån varandra rent musikaliskt, så lyckas Dubious Quip även för mig skapa bilder. Dubious Quip är någonting för dig som gillar att sitta i ett rökigt rum med rökig whiskey och mysa!

Dubious Quip – Obedient Minds

Dubious Quip på Myspace
Dubious Quips hemsida
Han har också en trevlig community där du kan lyssna, diskutera och läsa mer.

free tracking