Crying Day Care Choir
Idag får vi en medarbetare här på Meadow Music i form av Morten Frisch, som presenterar sig såhär:
“Första skivan jag någonsin ägt var Extra vol 1. Skivan fick jag gratis när jag framkallade bilder från min alldeles egna engångskamera efter en familjesemester i Frankrike 1998. Skivan innehåller hits som “Öppna din dörr”, Tommy Nilsson och “It’s Raining Men”, Weather Girls. Mycket har hänt sen dess, men mitt starka musikintresse har bestått. Numera studerar jag och läser den fantastiska boken Punken Please Kill Me av Legs McNeil och Gillian McCain för tredje gången.”
Han inleder med att presentera Crying Day Care Choir:
Crying Day Care Choir består nästan uteslutande av medlemmar från indie-folk bandet Monde Yeux. På CDCCs myspace kan man läsa historien om fyra vänner som flyr Stockholm för södra Sverige efter en ögonöppnande resa till Argentina.
Det blir svårt att inte se parallellen musikaliskt sätt. Monde Yeux är kvar i Stockholm medan CDCC tagit av sig skor och strumpor och spelar glad hippie-folk på alvaret en sensommarkväll.
Jag föll direkt för sången “July”, och det är svårt att inte bli förälskad i det fina folk-pop arrangemanget som Crying Day Care Choir har skapat. Med gitarr och ukulele skapar de en glad allsångskänsla som är svår att bli av med.
Att 
Born 53 släppte nyligen sitt album “Foreign Accent”. Hela 15 låtar bjuder de på i en soft blandning av americana och blues. För mig blir det framför allt en resa i Dylan-land, och att de gör en alldeles utmärkt cover av “Million Dollar Bash” känns bara naturligt. Ett starkt låtskrivande och ett nära, luftigt, basic sound med underbara gitarrer gör att detta blir en mycket skön lyssning. Här är de två inledande spåren:
Svedberg & the Hillside Stranglers är tillbaka med sin egen blandning av americana, pop och jazz. Detta i uppföljaren “Such a Lovely Life”, en ny EP som följer upp deras uppskattade 
Sagabond började som Mikael Ingebäcks soloprojekt, men utvecklades till en fast uppsättning av bandmedlemmar under 2008. Förra året kom de ut med albumet “Strings”, och namnet antyder en del av vad det handlar om, då just stråkar i form av cello och fiol får en hel del plats i deras musik. Tillsammans med saxofon, piano och då bas, gitarr och trummor, så blir det en form av orkestral storslagen pop med lite folkmusik-känsla i. Lyssna själv här i två låtar från “Strings”:
Bored Man Overboard är ett ungt band som startade 2007 i gymnasiekafeterian. Trots det har de hunnit med en del sen dess. Skivkontrakt med tyska Hazelwood, ett antal EP, Europaturné och nu håller de som bäst på att färdigställa sitt första fullängdsalbum.
Förra gången 
“Min strävan är att alltid att lämna en känsla, vara en känsla och beröra, man ska för en stund kunna lämna vardagen och vara i musiken”. Orden kommer från Lennart Lindgren, och för mig lyckas han bra med det. För mig så tar det mig tillbaka i tiden till min barndoms vistrubadurer med vackra melodier och vackra poetiska texter.
“We All Die” heter New Found Land:s debutalbum, som kom ut under senvåren tidigare i år. Bildat av Anna Roxenholt och från början en duo, har bandet vuxit ut till en större grupp av ibland upp till 8 musiker.
“Citizen K was born on August 4, 1966. The bastard son of a beautiful go-go-dancer, and a famous rock’n'roll star.”
Att I Am You We Are är annorlunda från de flesta andra band jag har hört, framgår tydligt för mig redan en liten bit in i den första låten “Love Song For the Mob”, från deras EP “Masquerade”. En orientalisk-inspirerad slinga spelad med tvärflöjt och dragspel övergår till något mer folkmusik-baserat och Phoenix och Anahitas samstämmiga sång ger en lite annorlunda karaktär till låten.
Förutsägbar är nog det sista man kan säga att Sol Skugga är. Efter 
Lars Wallin, som 
Duon Piroth består av systrarna Nina och Johanna. De är på gång ut med sitt nya album “Safe Haven” och du kan lyssna och ladda hem det första singelspåret från plattan här nedan. På 
Sumie sitter jag och lyssnar på. Hennes lågmälda röst snirklar sig in i mig och får min uppmärksamhet. Så mjukt, så behagligt och melodier som är enkla men bara känns helt rätt. Det hade varit enkelt att jämföra Sumie med nutida singer/songwriters som tex 
Det finns något fångande, autentiskt med Le Days, aka Daniel Hedin, som jag inte kan beskriva. Första spåret jag hörde med Le Days var “Hotspot”, vilket gav mig en känsla av 
Pachanga 
Svedberg & the Hillside Stranglers bildades 2007 i Stockholm av Niklas Svedberg, sång och Erik Svensson, gitarr/banjo. Idag har bandet 5 medlemmar och har precis släppt sin självbetitlade debut-EP.
Lite andrum behöver vi alla ibland, ett ögonblick att bara sitta ner och blicka ut genom fönstret, kanske drömma lite, kanske bara betrakta det som finns utanför och bara vara. Jag hittar denna ro när jag lyssnar på Lovisa Samuelsson. Hjälper ju till lite att två av hennes låtar heter just “Andrum” och “Fönsterplats”. :-)
Efter att Absolut Christmas har snurrat lite för många gånger, lite för många jular så kände jag att det skulle vara skönt att hitta lite nya favoriter. Och varför då inte börja bland alla de sköna artister vi har skrivit om här på Meadowmusic?
Redan några takter in i första låten så fångas jag av Nina Christensens känslosamma sång. Hon lever ut helt och fullt, starkt, lekfullt, själfullt och tänjer på melodierna.
Det har skrivits alldeles för lite om reggae i den här bloggen, inget snack om saken. Förhoppningsvis kommer det skribenter framöver som kan lyfta fram bra svenska reggaeband på den här sidan. Även om jag själv inte lyssnar så mycket på just reggae så kunde jag inte låta bli att falla pladask för Kultiration. Deras egna musikblandning av reggae, folkmusik och lite jazz har jag i alla fall inte hört förut.
Jag tänkte att det kunde vara dags för lite blues igen. Denna gång med blues-veteranen Brian Kramer, aktuell nu med albumet “Live at Club Stampen” under namnet Brian Kramer & The Nights of Blu-topia. En intim, själfull bluesföreställning som Brian bjuder på i sällskap med härliga musiker som Mats Qwarfordt, “Iron Hand” Mike Haglund, 
Örnsköldsviksbon och singer/singwriter Lars Ekengren använder sig av ett antal instrument när han skapar sin vackra americana-doftande musik. Den akustiska gitarren används flitigt och likaså pianot, men hans starkaste instrument är nog ändå hans röst, som verkar vara gjord för denna musik. En aning rasp som från ett av de finare sandpappren och en soul-bluesig mjukhet och känsla som är jäkligt skön att lyssna på. Att amerikansk musik har påverkat honom går inte att ta miste på och en av källorna till detta är givetvis att han bodde där under 5 år:
Bakom bandnamnet döljer sig Petter Hillström, som på måndag den 10 november släpper sin debutplatta “Hillström & Billy”. Om du tillhör de många som har plockat fram sina vinylspelare igen, så passar det bra då den fysiska upplagan av skivan kommer att släppas just på vinyl.
Här är en röst som pockar på uppmärksamhet. Det minner om forna dagars folk-trubadurer som 
Jag gillar den nära akustiska känslan när jag lyssnar på Ulf Ljusberg. Det känns som om jag förflyttas till en mindre jazz- eller bluesklubb, där man avslappnat sitter och sippar på en öl och uppmärksamt följer Ulf och hans kollegor som uppträder. Det känns familjärt på något sätt.
Genom tiderna har det komponerats fantastisk filmmusik. Jag tycker det är konstigt att det inte sker fler samarbeten mellan musiker/artister och filmskapare. En regissör jag pratade med häromdagen berättade att han alltid avsatte en stor summa pengar till musiken i filmen. Men när inspelningsdagar dragits över och annat kaos hänt inom filmarbetet så ryker filmpotten på slutet, och då fick kompromissbössan tas fram.
Som första projekt på DI fick vi i uppdrag att skriva musik till fyra kortfilmer. Varje team hade sin egen film som ska fungera som en fristående berättelse, men även också tillsammans med dom andra tre. Alla fyra filmer kretsar kring samma centrala händelse som binder samman filmerna, fast ur olika människors perspektiv och deras unika upplevelse av situationen. Det har varit en mycket intressant och rolig process att vara med om. Mitt första möte med den film som jag skulle skriva till var under en “spotting session” där man tillsammans med regissör, producent etc. tittar igenom en råklippt version av filmen och börjar prata om hur, när och vad musiken ska ha för funktion i filmen. När ska musik börja/sluta? Vad är det för känslomässig stil? Vad är det för musikalisk stil, etc.?
Här är ett band som jag tyckte var helt oemotståndligt. Punk, balkan-musik och ja, en massa annan folkmusik också, kan man förena det? Ja, uppenbarligen!
