Efter Roskilde…
Tältet är ihoppackat, vi är åter hemma och har hunnit sova ut efter fyra dagars oavbruten musikfest. Om jag kommer att vilja festival-campa igen är ganska tveksamt, därtill har jag blivit lite för bekväm av mig, men jag ska inte säga aldrig. Att gå på Roskilde-festivalen igen är en annan sak, det kommer jag säkert göra, då själva festivalen var en härlig upplevelse. Jag har inte sett några publik-siffror än, men om jag får gissa av vad jag såg så tror jag säkert att det återigen var en publik-succé. Och detta då i en tid, icke minst i Sverige, då breda festivaler går på knäna eller måste lägga ner, medan mer nischade evenemang går bra. Vad gäller musiken, artisterna, konserterna så finns inget annat ord än fantastiskt på mina läppar.
Musikutbudet
Jag är minst sagt imponerad av utbudet av artister på festivalen, av bredden och kvalitén. Hela bokningsschemat känns som ett omsorgsfullt skapat gigantiskt pussel där gammalt samsas med nytt, olika genres med varandra, lågmält med högljutt, pop med traditionell musik från andra delar av världen. Huvuddelen av publiken kommer från Danmark och naturligtvis ska de tillfredsställas med ett bra utbud av danska artister, vilket de lyckas med utan att det på nåt sätt känns specifikt som en dansk musikfestival. Och visst finns det artister med stora nya hits i ryggen, men detta är ingen tonårsfestival där det har fått styra utbudet. Själva storleken på evenemanget med nästan 200 konserter gör att även den nischade musiklyssnaren kan hitta sin högst personliga väg, även om jag får en känsla av att väldigt många som är där har en högst blandad meny.
Ljudet
Jag har sällan varit på konserter, ute såväl som inne, med så bra ljud överlag. Möjligtvis var det lite grumligare på en av scenerna, Arenan, men annars var det ren njutning i de allra flesta fall. Undantagen för mig själv är väl volymen, speciellt på den stora scenen, men jag är också lite känsligare på ett öra än de flesta andra, vilket jag får kompensera med proppar och rätt avstånd till högtalare.
Säkerheten
Stora exalterade folkmassor utgör en stor fara i sig, vilket festivalen bittert fick erfara dryga tiotalet år sedan. De har dock arbetat hårt med att göra konserterna säkra, och det känns också bra att vara där ute. Ja, det är naturligtvis nåt man tänker extra på när man har en 13-åring med sig att se om. De stora scenerna är indelade i sektioner med gångar emellan, och endast ett visst antal släpps in i sektionerna. Mellan sektionerna finns gott om funktionärer som övervakar och ivrigt delar ut vatten till de som vill ha i publiken. Måste också berömma dessa volontärers lugn och glatt, respektfulla bemötande som jag tror spelar en betydande roll för stämningen både framför och vid sidan om scenerna.
Maten
Frågar jag min dotter om vad som har varit bäst på festivalen, så kommer maten högt upp på listan. Det finns ett stort utbud, det är gott, med rejäla portioner och till ett rimligt pris. Här finns utrymme både för klassiska nudelboxar, pastarätter, tacos, såväl som lite annorlunda rätter och snacks.
Andan
Ja, det är en speciell stämning på Roskilde, som jag skulle vilja beskriva som lite bohemisk och glad. Folk är överlag vänliga och glada och som jag nämnde innan så spelar det roll också att de mer än 30 000 volontärerna som jobbar på och runt festivalen har rätt inställning och bemötande, vilket de verkligen har. Öl, sprit och vin flödar ymnigt och redan första kvällen möttes vi av en hel del dimmiga blickar och kanske inte helt stabilt stående personer. Efter några dagars festival kunde jag dock konstatera att jag inte hade sett något bråk eller direkta otrevligheter inne på festivalområdet.
Lite annat
Jag har ingen större kritik mot festivalen, möjligen då vad avser toaletterna. Det känns lite som: ”Wow, nu har vi skapat ett coolt festivalområde, med allt vad vi behöver, men ska vi inte ha lite toaletter också?”, vilket då har fått uttryck i lite olika typer av lösningar, en del kreativa, mindre smakfulla varianter.
Det finns gott om soptunnor, men placeringen av dem är lite smått gåtfull ibland; det kan flockas mängder av dem på ett ställe, medan långa stråk saknar några, vilket då syns efteråt på marken. De har ett generöst pantsystem, men eftersom man inte vill spendera en halvtimme på att leta upp en pantstation, finner jag mig gående med petflaskor och burkar i handen, ivrigt sökande var jag kan lämna in dem eller slänga dem. De flesta verkar dock inte bekymra sig om det utan slänger det i de vanlig soporna eller på gatan. Jag vill dock inte kalla just festivalområdet för grisigt; det finns gott om ”pantjägare” och dagen efter är allt rent och fint igen; återigen dessa fantastiska volontärer.
Ja, Roskilde-festivalen infriade musik-förväntningarna och mer därtill. De stora artisterna levererade och jag upptäckte mängder av, för mig, nya artister att lyssna vidare på. Jag tänkte återkomma till några av dessa i nästa inlägg.
Nästa års Roskilde-festival går av stapeln den 28:e juni till den 6:e juli.