Efter en dag på Roskilde-festivalen

5 juli, 2013 at 3:47 e m
Jordbærmad

Jordbærmad

Jag sitter här nu på ett fullsatt presscentra och kan se tillbaka på ett dygns festivalbesök. Nybakade festivalcampare som vi är så gör man sina misstag i början, vilket vi fick erfara redan vid ankomsten igår. Jag hade innan vi åkte bokat in oss på en avskild camping avsett för press- och mediafolk, och jag hade kollat in på kartan var jag trodde det låg. Just det, trodde, eftersom det inte stod utskrivet på kartan exakt. Om det nu skulle vara fel så räknade jag med att kunna fråga mig fram vart jag skulle, eftersom det finns gott om festival-medarbetare ute på området. Helt fel tänkt, visade det sig.

Området där jag trodde vi skulle bo var fel, varefter vi vandrade vidare och frågade funktionär efter funktionär. Ingen kunde dock ge någon hjälp, och även om alla är mycket trevliga och försöker hjälpa till, så är det vanligaste svaret man får ”Jeg ved ikke”, nästan oavsett vad man frågar om, om man nu inte har hittat alldeles rätt person för uppgiften. Jag har självklar förståelse för detta; det är lätt att underskatta dimensionerna för detta evenemang, vilket motsvarar i invånarantal en ganska stor svensk stad, typ Helsingborg eller Lund.

Efter en timmes irrande med full packning och ett telefonsamtal till vår kontaktperson på festivalen, så fick vi till slut rätt instruktioner. Uppenbarligen skulle vi först anmäla oss inne på den internationella pressmötesplatsen, få ytterligare ett armband och vidare information om vart vi skulle. Vår camping visade sig ligga på exakt motsatt sida av festivalområdet vilket innebar ytterligare en kilometer av vandring. Tur att både jag och min dotter har hyfsad kondition; dock är vi inga muskelbyggare så träningsvärken i axlarna känns idag.
Minnesnotis: ta reda på exakt var du ska och vad som ska göras innan, inga gissningar tack.

Backstage village

Med tältet uppriggat och allt i ordning, begav vi oss direkt till det s.k. Backstage Village, vilket ligger precis i anslutning till själva festivalområdet. Det är ett område avsett för press-, media-, musik-folk och andra ackrediterade. Här finns en massa matställen och barer, och även då ett presscentra, där jag sitter nu, och andra mötesplatser av olika slag.

David Lindley

David Lindley

Nytt för i år är ett nytt betalningssystem som de testar ut i Backstage Village. Det är ett datachip som man har i ett armband, vilket man fyller på med pengar via datorn eller telefonen. De uppenbara fördelarna är att det går snabbt att betala och att man har sitt betalningsmedel i en begränsad form runt handleden. Rutinerna för att hantera överföringarna ger mig dock en del vibbar av det gamla ”cash-kortet” som testades i Skåne för ca tio år sedan. Det skrotades ganska snabbt, då knappt någon ville använda det.

Roskilde-festivalen går uppenbarligen in för att underlätta betalningar och har tex områden där endast kortbetalningar gäller, och områden då med detta nya chip-betalningssättet. Det visar sig dock ganska snart att det inte stämmer; inom dessa områden hittar man handlare som varken tar kort eller chip, vilket i slutändan ger ett sammelsurium av betalningsmöjligheter och begränsningar som man som kund måste hålla koll på. Ja, bara det att hålla koll på hur mycket pengar man gör av med blir trippelt jobbigt. Bra intentioner, men dåligt genomtänkt.

Musiken

Ja, sen började det roligaste, musiken såklart. De sju scenerna ligger utspridda över ett ganska stort område, men det känns lättillgängligt och öppet och smidigt att röra sig mellan de olika scenerna. Då vi båda är intresserade av mycket så plockade vi ur godispåsen och rörde oss en del från scen till scen, och såg inte alltid färdigt. Det fungerar alldeles utmärkt, utom för extra populära artister som spelar på någon av de mindre scenerna, vilket hände oss med Lumineers, där vi var för sent ute.

På min dotters tillskyndan startade vi festivalen med Suicidal Tendencies i den stora Arenan. ”Not my bag” brukar jag säga om genren thrashmetal/hardcore, men upplevelsen har fått mig att ge med mig en hel del. Det var inte det bästa ljudet, men bandets energi, budskap och engagemang gick rätt in och gav en härlig start på festivalen.

David Lindley stod härnäst på menyn. Jag har velat se honom i många år, ända sedan jag hörde honom backa up Jackson Browne på live-plattan ”Running On Empty”. Här var han nu helt själv med sin lapsteel eller sin mandolin i en underbart varm konsert. Som störst blir det när han hanterar sin lapsteel och fyller ut hela konsertlokalen på ett magiskt sätt med sitt spel.

Slipknot

Slipknot

Slipknot var det stora numret för kvällen på den stora Orange Stage. Av vad jag skrev tidigare så kan du gissa att detta inte heller är något jag brukar lyssna på. Men det ska jag nog ändra på, för detta var ett sprakande fyrverkeri och scenshow med en helt fantastisk dynamik och tryck. Till sin hjälp hade de ett helt grymt ljud, det bästa jag någonsin upplevt på en rockkoncert, där man trots frenetiska baskaggar kunde urskilja varenda detalj och viskning i deras sound.

Vi fortsatte kvällen med att kasta några getögon på Animal Collective och sedan också på Christian Hjelm. Ja, det blev till en riktigt härlig musik-start på denna festival, vilket kommer att intensifieras under dagarna som kommer. Idag har vi hittills hunnit titta en del på Marie Key, som jag nämnde härom dagen, vilken skickade ut så varma och stora toner som jag hade hoppats på, men som jag ibland tycker går vilse i reverb-dimman för att nå fram till den riktiga närheten. Bra var det dock. På återseende från ett vänligt och trevligt Roskilde.

 

 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •