Stefan Leoson
Stefan Leoson ger oss soft, soft pop, en genre där det kan vara svårt att utmärka sig. Gränsen mellan cliché, cloner och tjatighet å ena sidan och personlighet, känsla och välbehag kan vara hårfin. Speciellt som skivbolagen under åren har tryckt ut den ena tråkiga mainstream-artisten efter den andra, med god hjälp av radiokanalerna.
Det kräver sin man (eller kvinna) att skapa sig ett eget utrymme här, det som gör att jag känner att det är just detta jag vill höra. Och den mannen är Stefan Leoson. Med lätt, varsam hand skapar han melodier och ljudrymder där det känns mycket skönt att vara. Jag gillar verkligen hans arrangemang där han inte stressar på för att ta en billig poäng, och variationen och känslan i det gör att jag inte tröttnar på att lyssna. Hans röst är som gjord för detta, som en sorts mjukare form av Elvis Costello och det känns att han älskar det han gör. En sån där röst som jag föreställer mig att jag skulle känna igen i vilken låt som helst.
Stefan Leoson släppte sin debut-skiva som soloartist, ”Pennies and Heartaches” för något år sedan och nedan finner ni två låtar från den. Den tredje låten ”Don’t You Ever Change” är en demo-försmak av hans kommande album, som kommer ut under senhösten.
My oh My
No One Like You
Don’t You Ever Change
Besök Stefan, lyssna mer, säg vad ni tycker och köp hans skiva:

15 februari, 2012 kl. 2:34 e m
[...] tre år sedan skrev jag om Stefan Leoson och hans album ”Pennies and Heartaches”. Jag fick då även med någon [...]